Bärteknik av rygga

[edgepal]

Jag börjar mina vandringar med att använda både avbärarbälte och axelremmar och bär väl ca fifty-fifty skulle jag tro. Axlarna är ju otränade och börjar göra ont efter ett tag, då släpper jag lite på axelremmarna och bär mer på höfterna för att avlasta. Detta pågår i ungefär tre dagar. Därefter har axlarna vant sig och jag använder inte avbärarbältet alls i fortsättningen.

Under jakter osv när man bär kött och har tungt att bära och långt att gå är avbärarbältet en välsignelse att ha. Köttbördor på upp till 80 kilo har jag burit med hårt åtdraget bälte utan större problem. När man känner att man inte får ned tillräckligt med blod i benen så lättar man lite på bältet bara. Man känner när blodet börjar rinna som det skall igen, det kliar.

Att bära packning jämnt fördelat på axlarna komprimerar inte ryggraden, tvärtom, det håller den i trim enligt min åsikt. Jag bar ryggsäck 4-6 månader varje år under många år och jag är dryga 60 nu – och fortfarande lika lång som jag alltid varit, jag har inte ”krymp” en millimeter. Kanske beror det på att jag burit mycket och att jag burit på rätt sätt? = med axelremmar och jämnt fördelat tryck.

Bär man med avbärarbälte så blir gången lite ”stum”, man rör inte höfterna på samma sexiga sätt som utan avbärarbälte. Att gå stumt på detta sätt tror jag tar mer energi eftersom i alla fall jag blir fortare trött. Kanske beror det på att cirkulationen blir något sämre?

Man är inte stum när man bär med axlarna eftersom höfterna då kan röra sig normalt och ryggraden kan åter användas som balansorgan och stötdämpare.

Principen som gäller är ju att bära det tunga så högt som möjligt och närmast nacken när man vandrar. Att då ha största delen av vikten vilande på höfterna blir lite fel mot den principen eftersom tyngdpunkten då blir lägre.

Thomas

 

[avslutad210712]

Jag börjar mina vandringar med att använda både avbärarbälte och axelremmar och bär väl ca fifty-fifty skulle jag tro. Axlarna är ju otränade och börjar göra ont efter ett tag, då släpper jag lite på axelremmarna och bär mer på höfterna för att avlasta. Detta pågår i ungefär tre dagar. Därefter har axlarna vant sig och jag använder inte avbärarbältet alls i fortsättningen.

Under jakter osv när man bär kött och har tungt att bära och långt att gå är avbärarbältet en välsignelse att ha. Köttbördor på upp till 80 kilo har jag burit med hårt åtdraget bälte utan större problem. När man känner att man inte får ned tillräckligt med blod i benen så lättar man lite på bältet bara. Man känner när blodet börjar rinna som det skall igen, det kliar.

Att bära packning jämnt fördelat på axlarna komprimerar inte ryggraden, tvärtom, det håller den i trim enligt min åsikt. Jag bar ryggsäck 4-6 månader varje år under många år och jag är dryga 60 nu – och fortfarande lika lång som jag alltid varit, jag har inte ”krymp” en millimeter. Kanske beror det på att jag burit mycket och att jag burit på rätt sätt? = med axelremmar och jämnt fördelat tryck.

Bär man med avbärarbälte så blir gången lite ”stum”, man rör inte höfterna på samma sexiga sätt som utan avbärarbälte. Att gå stumt på detta sätt tror jag tar mer energi eftersom i alla fall jag blir fortare trött. Kanske beror det på att cirkulationen blir något sämre?

Man är inte stum när man bär med axlarna eftersom höfterna då kan röra sig normalt och ryggraden kan åter användas som balansorgan och stötdämpare.

Principen som gäller är ju att bära det tunga så högt som möjligt och närmast nacken när man vandrar. Att då ha största delen av vikten vilande på höfterna blir lite fel mot den principen eftersom tyngdpunkten då blir lägre.

Thomas

Oavsett om det blir fel eller ej så är det för min egen del så att om jag bär för stor del av packningen med axlarna så får jag ont i ryggen efter ett tag. Sen har det stor betydelse för min egen del om jag får upp höftbältet så det ligger ovanpå höftkammarna istället för runt detsamma. Och även att höftbältet skall vara smalare upptil än nertill. Annars glider bältet neråt och klämmer på ischiasnerven vilket definitivt inte är skönt.

 

[seobserver]

å alla dessa remmar!

Problemen med höftbälet har tidigare tagits upp, men höst, vinter och vår kan det vara problem att isoleringen går ut över möjligheterna att spänna höftbältet som önskat. Kroppsbyggnaden är oxså olika vänlig mot oss om vi kan spänna utan att stasa stuss och lår. Att våga vara otrogen med vems höftbälte som passar mig bäst, tror jag är viktigt. En annan sak är att gå i rätt klädsel, marknaden har lyckars få många att tro att tre lager är modellen, i alla lägen utom rast då man skall ha fyra. Ett nog så bra bärsystem hindras i mycket om höftbältet inte passar till bärarens fysionomi.
Vinterpackningen är definitivt i tygsta laget för mången, speciellt om tung film/foto utrustning medförs. Det här kan bli en synnerligen dyr historia att lätta....
När jag justerarat in remmar på civila kompisars ryggsäckar har jag ofta fått kommentaren att var det såhär det skulle kännas....Antagligen kränger mången på sig säcken som ett ok och plågar sig fram med den för det är nödvändigt....Men precis som det står i Blandare är det högst onödigt....och som alla vi vet vet är det därigingom möjligt att uppnå ett stadium av lycka, som jag känner till få andra vägar till.
Att våga ta i de stora, och dyra problemen gör att man kan med rätt inköp ta bort kilon ur packningen. Ryggsäck, tält, liggunderlag, sovsäck och kök.....
Men även min foto och film utrustning vägde över 7 kg när jag började operation bantning på buren vikt. Fiskeutrustningen däremot var lätt.... Hur många bär ännu sitt 3 kg stativ när de i själva verket behöver ett 15 cm högt stativ för macrofotograferingen....
När väl kilona var lättade och många bra att ha hekon kvarlämnade hemma samt film och fotoutrustningen krymt började det bli riktigt roligt att gå i skogen och bland bergen igen.
Men hemskepackningar på 1/3 av bärarens vikt inte bara känns tunga, de sliter på fötter, knän och höfter samt rygg. Hurlänge man håller är en kombination av medfött, tur och fallenhet. Men så många 50-års kompisar jag sett som numera har det jobbigt att gå, 3 km kvällspromenad utan packning förstår jag att det inte en fråga att ta alltför lätt. Var rädd om dig medan du har dig...
//J

 

[millimeter]

Men hemskepackningar på 1/3 av bärarens vikt inte bara känns tunga, de sliter på fötter, knän och höfter samt rygg. Hurlänge man håller är en kombination av medfött, tur och fallenhet. Men så många 50-års kompisar jag sett som numera har det jobbigt att gå, 3 km kvällspromenad utan packning förstår jag att det inte en fråga att ta alltför lätt. Var rädd om dig medan du har dig...
//J

Det långa perspektivet är viktigt!

Själv verkar jag vara sån att jag inte känner obehag under själva påfrestningen, utan först när en skada väl är ett faktum. Jag löptränar gärna för hårt för att vara nyttigt eftersom det känns bra i huvudet, men kroppen lider i det tysta. Jag får sätta fysiska gränser som är betydligt under de mentala för att inte köra för hårt. Så det är nog dumdristigt för vissa (t ex mig själv) att bära tungtunga ryggsäckar bara för att det verkar gå bra just nu i relativt unga år.

Jag kan knappast tänka mig något snöpligare än att behöva sluta fjällvandra vid 50 bara pga att jag inte tog saken på allvar redan nu.

 

[pacific]

hejsan. flåt att jag bumpar en väldigt gammal tråd. men jag tyckte att det var onödigt att skapa en ny. har precis köpt en ny ryggsäck. en arcteryx bora 35 liters.

är det meningen att man ska ha den över höfterna oxå? jag trodde de när jag köpte den, men den verkar bara ha ett helt vanligt knäppe över magen. inget sånt mjukt skumgummiband som jag trodde skulle ligga över höftbenen. den är skön att bära ändå, vill bara vet om jag använder den på rätt sätt.. för jag kan inte tänka mej att jag har köpt en för liten väska.. jag är 173 och köpte regular.
japp. jag e grön på vandring.
om det inte är nått mjukt skumgummi på bandet så ska man naturligtvis inte ha den på höften?


tack för svar.

I en så pass liten ryggsäck som en 35-liters bär man sällan så tungt att det finns något verkligt behov av ett riktigt avbärarbälte. Enligt min mening är ett sådant snarast i vägen på små ryggsäckar. Remmen är istället till för att ge extra stadga de gånger du packar lite tyngre än vanligt.

 

[PetNor]

Enligt min mening beskriver du en helt vanlig magrem som brukar sitta på <40l ryggor (reserverar mig för olika modeller).

Man måste skilja på en "magrem" och ett "avbärarbälte". Dessa har lite olika syfte och framförallt så märker man skillnaden, i syftet, på dess utformning.

Magremmen är bara en rem om syftar till att hålla fast ryggan mot ryggen så den inte åker hit och dit ex vid skidåkning och skridskoåkning m.m.
Oftast sitter denna vid magen (men det skiljer sig säkert på olika modeller) och inte vid höften.
Drar du åt den remmen så kommer du att stoppa blodflödet till benen och dessa kommer domna av. Denna remmen skall inte dras åt!

Avbärarbältet är kraftigare och har (oftast) en stoppning av något slag innanför remmen.
Denna sitter/skall sitta vid höften och syftar till att fördela spänningen från remmen över en större yta så att man inte stoppar blodflödet helt och hållet och samtidigt fördela tyngden från ryggan till höften. Helt enkelt av den anledningen att du skall avlasta tyngden av ryggan från axlarna till höfterna.

//Peter

 

[edgepal]

Det Peter skriver är viktigt, det är skillnad på bälten och bälten. Ett avbärarbälte skall ha stoppning och det skall vara så designat att det är enkelt och lätt att använda sig av.

Tänkte även på detta med axelremmarna och inställningen av dem. Alla har vi inte raka axlar, alltså ena axeln kan faktiskt vara lite högre eller lägre än den andra. Normalt syns inte detta – men när man bär en ryggsäck är det viktigt att vikten fördelas jämnt på axlarna. Det är alltså noga med inställningen och in princip kan du bara ställa in viktfördelningen när du går. Står du stilla så står du inte i den ställning som du har när du vandrar.
När du ställt in remmarna så att du känner att nu är säcken rätt balanserad på ryggen så märk ut på remmarna just den inställningen så att den blir lätt att hitta.
Häng gärna ryggan på en stång av något slag, en vandringsstav t.ex för att se om den hänger rakt eller snett, det kan ju vara bra att veta om ena axeln är lägre än den andra.

Ont i ryggen när man bär kan komma från att man bär olika tyngd på axlarna eftersom ryggraden då drar snett och man kompenserar med muskulaturen för att kompensera detta.

Om jag drar åt bältet ovanför höftkammarna så påverkas min mage och därmed även min andning. (flämtning)

Om jag drar åt bältet rakt över höftkammarna får jag blodstopp i benen.

Jag har bältet åtdraget strax under höftkammarna och då fungerar det för mig – men alla har vi väl våra blodådror lite olika skulle jag tro. Där man känner att bältet sitter bra är rätta platsen skulle jag tro.

Thomas