Jag börjar mina vandringar med att använda både avbärarbälte och axelremmar och bär väl ca fifty-fifty skulle jag tro. Axlarna är ju otränade och börjar göra ont efter ett tag, då släpper jag lite på axelremmarna och bär mer på höfterna för att avlasta. Detta pågår i ungefär tre dagar. Därefter har axlarna vant sig och jag använder inte avbärarbältet alls i fortsättningen.
Under jakter osv när man bär kött och har tungt att bära och långt att gå är avbärarbältet en välsignelse att ha. Köttbördor på upp till 80 kilo har jag burit med hårt åtdraget bälte utan större problem. När man känner att man inte får ned tillräckligt med blod i benen så lättar man lite på bältet bara. Man känner när blodet börjar rinna som det skall igen, det kliar.
Att bära packning jämnt fördelat på axlarna komprimerar inte ryggraden, tvärtom, det håller den i trim enligt min åsikt. Jag bar ryggsäck 4-6 månader varje år under många år och jag är dryga 60 nu – och fortfarande lika lång som jag alltid varit, jag har inte ”krymp” en millimeter. Kanske beror det på att jag burit mycket och att jag burit på rätt sätt? = med axelremmar och jämnt fördelat tryck.
Bär man med avbärarbälte så blir gången lite ”stum”, man rör inte höfterna på samma sexiga sätt som utan avbärarbälte. Att gå stumt på detta sätt tror jag tar mer energi eftersom i alla fall jag blir fortare trött. Kanske beror det på att cirkulationen blir något sämre?
Man är inte stum när man bär med axlarna eftersom höfterna då kan röra sig normalt och ryggraden kan åter användas som balansorgan och stötdämpare.
Principen som gäller är ju att bära det tunga så högt som möjligt och närmast nacken när man vandrar. Att då ha största delen av vikten vilande på höfterna blir lite fel mot den principen eftersom tyngdpunkten då blir lägre.
Thomas
Under jakter osv när man bär kött och har tungt att bära och långt att gå är avbärarbältet en välsignelse att ha. Köttbördor på upp till 80 kilo har jag burit med hårt åtdraget bälte utan större problem. När man känner att man inte får ned tillräckligt med blod i benen så lättar man lite på bältet bara. Man känner när blodet börjar rinna som det skall igen, det kliar.
Att bära packning jämnt fördelat på axlarna komprimerar inte ryggraden, tvärtom, det håller den i trim enligt min åsikt. Jag bar ryggsäck 4-6 månader varje år under många år och jag är dryga 60 nu – och fortfarande lika lång som jag alltid varit, jag har inte ”krymp” en millimeter. Kanske beror det på att jag burit mycket och att jag burit på rätt sätt? = med axelremmar och jämnt fördelat tryck.
Bär man med avbärarbälte så blir gången lite ”stum”, man rör inte höfterna på samma sexiga sätt som utan avbärarbälte. Att gå stumt på detta sätt tror jag tar mer energi eftersom i alla fall jag blir fortare trött. Kanske beror det på att cirkulationen blir något sämre?
Man är inte stum när man bär med axlarna eftersom höfterna då kan röra sig normalt och ryggraden kan åter användas som balansorgan och stötdämpare.
Principen som gäller är ju att bära det tunga så högt som möjligt och närmast nacken när man vandrar. Att då ha största delen av vikten vilande på höfterna blir lite fel mot den principen eftersom tyngdpunkten då blir lägre.
Thomas