Sliding-x ger ju i och för sig "perfekt" lastfördelning, vilket ger dubblerad hållfasthet. I labtestet var det dock så att det var frånvaron av knutar som gjorde sliding-x starkast, för jag antar att övriga riggningar var gjorda så att lastdelningen blev effektiv. Det är i och för sig inte så enkelt men man kan nog komma nära i ett lab i alla fall, slingorna är ju trots allt något töjbara.
Gör man sådana riggningar som i BD-testet, så spelar det kanske mindre roll eftersom det i alla tre fallen var "dubbla ben" och totalt sett var ju brottlasten hög, även när knutarna begränsade denna.
Annars är det väl en ständig balansgång, man brukar säga att avknuten sliding-x är optimalt eftersom det ger bra lastfördelning, och eliminerar chocklaster relativt effektivt. Har man helt säkra punkter blir det dock förstås ännu bättre med sliding-x. Men frågan är väl om det finns nån nytta med 44 kN istället för 20-25? Utan knutar jag ju t ex en för ögat svårupptäckt skada på slingan resultera i fatalt brott, medan de knutna varianterna har en viss redundans för brott på slingan p g a lokal skada.
Gör man ett ankare i ett par solida bultar, kan man alltså uppnå högre last innan brott (typ 44 kN) om slingan är oskadad. Med knutar når man kanske omkring 22. Vid en skada på slingan så blir brottlasten så låg som skadan implicerar om man inte har knutar, medan brottlasten kan ligga kvar på 22 kN om man har knutar men en enstaka skada på slingan.
Gör man dessutom sliding-x utan att vrida ena bukten innan man klipper i karbinen kan dessutom haveri ske om en av säkringarna/bultarna ändå släpper...
Det finns med andra ord alltid flera skäl till vad brottlasten blir i verkligheten, men ankaret med "enkla ben" och knutar blir som redan konstaterats inte jättestarkt. Fast det är ju bara när man har en för kort slinga som man har anledning att göra på det sättet.