Du ordnar det nog eftersom du har vana från rankare båtar, men alla goda plattvattenspaddlare är inte med automatik fantastiska havspaddlare och det kan ju tyckas vara en gudomlig rättvisa ;-)
Visst är det en speciell frihetskänsla att sitta i en surfski, många som gnällt om onda bakdelar och dåliga sitsar från K1
rna har inte så mycket att klaga på helt plötsligt. Båtarna svänger bra, är lätta att bära och lasta.
Att de sedan passar utmärkt för både snirkliga avslappningsturer eller snabba motionsturer är ju inte heller dumt. Många skulle nog ha mer nytta av en sådan här lättbåt än ett tungt trögt flexigt plastmonster som naturligtvis har sina fördelar på 1 tur av 20 ;-)
Gillar man paddling kan man med fördel ha flera olika båtar som passar för olika miljöer, det ena hindrar inte det andra.
Annars har det varit och är nog fortfarande en del som väljer lite för ranka surfskis, alla vill ju vara snabba, men det som funkar på plattvatten är inte lika kul och snabbt i grov sjö. Paddlar man dessutom inte ofta blir det en klen inlärningskurva.
En båt är inte snabbare än vad motorn orkar paddla den och ingen enskild modell är bäst på allt, alla båtar är kompromisser byggda för olika kompetens, farter och förhållanden.
Det här med hur man skall sitta och hur det skall kännas kan vara en fallgrop för de som kommer direkt från havskajak. Där är man oftast inte riktigt van att sitta med samlade ben, använda hela kroppen och rotera. Två personer kan dessutom vara lika långa men ändå sitta helt olika i en och samma cockpit beroende på andra individuella mått.
Jag har hört en del kommentarer om att sitta fast, skönt att känna sidorna i sittbrunnen osv.
Allt är en smaksak, men reellt sett är det i paddeln och paddlandet som balansen sitter ute på havet, båten skall kunna röra sig under en, sitter man för trångt begränsar detta ens paddelteknik och belastar vissa muskelgrupper mer än nödvändigt, det finns inte en K1-paddlare i världen som sitter fast i sin båt även om de är smala. Kraften skall gå igenom armen-axeln-skuldran-bålen-höften-benet och framåt i fotplattan, det är det som skjuter båten framåt. Att spjärna sig bakåt i sittbrunnen är slöseri med kraft och begränsar rörelsen, det är framåt kraften skall riktas och det är därför bättre att ha en för vid sittbrunn än en för smal som inte går att åtgärda.
Att få en surfskisittbrunn att passa precis alla paddlare är svårt, det är många parameters som skall stämma, det finns fler begränsningar än vidd, djup och längd, tex. avståndet till knä-bulbens högsta punkt i långskeppsled, bulbens höjd, fotbrunnens bredd, pedalställens vinkel osv.
Vissa saker går att åtgärda andra inte, men är den inte alltför fel kommer man att vänja sig, precis som man efter en stund vänjer sig vid en ny paddel trots att den kändes heltokig några timmar tidigare.
Det jag vill förmedla här är att man inte skall ha för bråttom med att bestämma vad som är rätt och fel grundat på informations- eller kunskapsbrister, har man ingen aning om paddelteknik eller hur båtarna är tänkta att användas kan det fort kännas fel eller bli onödigt tokiga felköp.
Det finns möjligheter att prova olika båtar hos försäljarna och också på de Surfskidagar och Surfski Camps som anordnas, bara att googla.
Kontext och perspektiv kan förändra ens förståelse och leda till insikter som gör att man bättre kan använda och förstå tingen, så att de blir både roligare, lättare och bättre att använda.
Sedan är det naturligtvis så att så länge vi lever, så lär vi oss och det är ju bra, ingen blir någonsin fullärd.
Man kan diskutera och teoretisera hur mycket som helst, men det är i båtarna på havet som man känner skillnaderna och jag hoppas att jag kan få dela med mig känslan av ynnesten att få upptäcka en helt ny paddelvärld.
A