Jag har alltid haft en djup attraktion till naturen och till det som är levande. Det är något som med tiden nästan har utvecklats till en dyrkan av naturen, inte religös men nära nog. Denna dyrkan och framförallt djupa respekt omfattar inte bara levande organismer utan öht de miljöer och ekosystem som finns runtom i vår värld.
Relativt nyligen dock (Nu i somras) så tog mitt närmande av naturen en vändning. Plötsligt ville jag inte påverka naturen när jag besökte den, i den omfattning det rimligtvis var möjligt. Se men inte röra kan man säga.
Låt mig exemplifiera:
I somras blev jag vegan, från det att jag tidigare varit en allätare som äter allting från djur-, svamp- och växtriket. Nu äter jag bara från de två senare och det är enbart av hälsoskäl och inte på något sätt med avseende på djurens egenskaper etc. Jag har även sedan barnsben varit en dedikerad sportfiskare. Det är kul, man kan fånga egen mat och fisk är dessutom riktigt gott. Men nu när jag är vegan så kan jag ju inte äta fisken jag fångar och då tycker jag ändå det i högsta grad är hedersvärt att skaffa sig mat på egen hand från naturen, under rimliga omständigheter.
Det som återstod av sportfisket nu var endast sportdelen. Då började jag fundera: Ska jag för mitt eget höga nöjes skull sportfiska, dvs negativt påverka fiskpopulationerna i den mån de drabbas av det våld jag utsätter de för med ett högst destruktivt beteende, bara för att jag tycker det är roligt? Är inte det, om något, exempel på något som är riktigt respektlöst mot naturen?
Personligen bildade jag mig denna åsikt och det innebar att mitt sportfiskeliv dog på ett par sekunder. Det var inte svårt för mig, jag har helt enkelt för stor respekt för naturen för att kunna göra något sådant mot den.
En kompis till mig, som tyckte jag mest verkade löjlig, försvarade sitt sportfiske (dock så äter han gärna också sin egen fisk. Han äter allt möjligt, särskilt kött i mängder) med att gå igång på fiskars korttidsminne, uppfattning om smärta etc.
Det tycker jag personligen inte är relevant. Är det inte förnuftigare att bara respektera allt som lever, oavsett hur det upplever omvärlden? Att låta bli att förstöra, skada och vandalisera (medvetet eller omedvetet) när det är möjligt? Lite simpel och förnuftig respekt ska väl inte vara så jäkla svårt att visa mot det vi har att tacka för att vi öht existerar?
Så det jag vill fråga är:
Vi människor gör många saker inte för överlevnad, utan för vårt eget höga nöjes skull. Var går egentligen gränsen för vad som är ok att göra på bekostnad av naturen? Frågan är givetvis applicerbar på andra saker, exempelvis medmänniskor etc men med tanke på temat på Utsidan-forumet så begränsar jag mig till naturen endast.
OBS jag är medveten om att detta kan vara en mycket känslig fråga och att det är lätt att kliva folk på tårna. Det är inte min mening att göra det, det jag själv upplever och beskriver är inte menat som kritik mot andras vanor utan endast vanor jag själv anammat för att jag trivs bäst med dem. Jag är dock nyfiken på vad andra tycker om denna frågeställning.
Diskutera!
Relativt nyligen dock (Nu i somras) så tog mitt närmande av naturen en vändning. Plötsligt ville jag inte påverka naturen när jag besökte den, i den omfattning det rimligtvis var möjligt. Se men inte röra kan man säga.
Låt mig exemplifiera:
I somras blev jag vegan, från det att jag tidigare varit en allätare som äter allting från djur-, svamp- och växtriket. Nu äter jag bara från de två senare och det är enbart av hälsoskäl och inte på något sätt med avseende på djurens egenskaper etc. Jag har även sedan barnsben varit en dedikerad sportfiskare. Det är kul, man kan fånga egen mat och fisk är dessutom riktigt gott. Men nu när jag är vegan så kan jag ju inte äta fisken jag fångar och då tycker jag ändå det i högsta grad är hedersvärt att skaffa sig mat på egen hand från naturen, under rimliga omständigheter.
Det som återstod av sportfisket nu var endast sportdelen. Då började jag fundera: Ska jag för mitt eget höga nöjes skull sportfiska, dvs negativt påverka fiskpopulationerna i den mån de drabbas av det våld jag utsätter de för med ett högst destruktivt beteende, bara för att jag tycker det är roligt? Är inte det, om något, exempel på något som är riktigt respektlöst mot naturen?
Personligen bildade jag mig denna åsikt och det innebar att mitt sportfiskeliv dog på ett par sekunder. Det var inte svårt för mig, jag har helt enkelt för stor respekt för naturen för att kunna göra något sådant mot den.
En kompis till mig, som tyckte jag mest verkade löjlig, försvarade sitt sportfiske (dock så äter han gärna också sin egen fisk. Han äter allt möjligt, särskilt kött i mängder) med att gå igång på fiskars korttidsminne, uppfattning om smärta etc.
Det tycker jag personligen inte är relevant. Är det inte förnuftigare att bara respektera allt som lever, oavsett hur det upplever omvärlden? Att låta bli att förstöra, skada och vandalisera (medvetet eller omedvetet) när det är möjligt? Lite simpel och förnuftig respekt ska väl inte vara så jäkla svårt att visa mot det vi har att tacka för att vi öht existerar?
Så det jag vill fråga är:
Vi människor gör många saker inte för överlevnad, utan för vårt eget höga nöjes skull. Var går egentligen gränsen för vad som är ok att göra på bekostnad av naturen? Frågan är givetvis applicerbar på andra saker, exempelvis medmänniskor etc men med tanke på temat på Utsidan-forumet så begränsar jag mig till naturen endast.
OBS jag är medveten om att detta kan vara en mycket känslig fråga och att det är lätt att kliva folk på tårna. Det är inte min mening att göra det, det jag själv upplever och beskriver är inte menat som kritik mot andras vanor utan endast vanor jag själv anammat för att jag trivs bäst med dem. Jag är dock nyfiken på vad andra tycker om denna frågeställning.
Diskutera!