Att respektera naturen, vad är förnuftigt?

Jag har alltid haft en djup attraktion till naturen och till det som är levande. Det är något som med tiden nästan har utvecklats till en dyrkan av naturen, inte religös men nära nog. Denna dyrkan och framförallt djupa respekt omfattar inte bara levande organismer utan öht de miljöer och ekosystem som finns runtom i vår värld.

Relativt nyligen dock (Nu i somras) så tog mitt närmande av naturen en vändning. Plötsligt ville jag inte påverka naturen när jag besökte den, i den omfattning det rimligtvis var möjligt. Se men inte röra kan man säga.

Låt mig exemplifiera:

I somras blev jag vegan, från det att jag tidigare varit en allätare som äter allting från djur-, svamp- och växtriket. Nu äter jag bara från de två senare och det är enbart av hälsoskäl och inte på något sätt med avseende på djurens egenskaper etc. Jag har även sedan barnsben varit en dedikerad sportfiskare. Det är kul, man kan fånga egen mat och fisk är dessutom riktigt gott. Men nu när jag är vegan så kan jag ju inte äta fisken jag fångar och då tycker jag ändå det i högsta grad är hedersvärt att skaffa sig mat på egen hand från naturen, under rimliga omständigheter.

Det som återstod av sportfisket nu var endast sportdelen. Då började jag fundera: Ska jag för mitt eget höga nöjes skull sportfiska, dvs negativt påverka fiskpopulationerna i den mån de drabbas av det våld jag utsätter de för med ett högst destruktivt beteende, bara för att jag tycker det är roligt? Är inte det, om något, exempel på något som är riktigt respektlöst mot naturen?

Personligen bildade jag mig denna åsikt och det innebar att mitt sportfiskeliv dog på ett par sekunder. Det var inte svårt för mig, jag har helt enkelt för stor respekt för naturen för att kunna göra något sådant mot den.

En kompis till mig, som tyckte jag mest verkade löjlig, försvarade sitt sportfiske (dock så äter han gärna också sin egen fisk. Han äter allt möjligt, särskilt kött i mängder) med att gå igång på fiskars korttidsminne, uppfattning om smärta etc.

Det tycker jag personligen inte är relevant. Är det inte förnuftigare att bara respektera allt som lever, oavsett hur det upplever omvärlden? Att låta bli att förstöra, skada och vandalisera (medvetet eller omedvetet) när det är möjligt? Lite simpel och förnuftig respekt ska väl inte vara så jäkla svårt att visa mot det vi har att tacka för att vi öht existerar?

Så det jag vill fråga är:

Vi människor gör många saker inte för överlevnad, utan för vårt eget höga nöjes skull. Var går egentligen gränsen för vad som är ok att göra på bekostnad av naturen? Frågan är givetvis applicerbar på andra saker, exempelvis medmänniskor etc men med tanke på temat på Utsidan-forumet så begränsar jag mig till naturen endast.

OBS jag är medveten om att detta kan vara en mycket känslig fråga och att det är lätt att kliva folk på tårna. Det är inte min mening att göra det, det jag själv upplever och beskriver är inte menat som kritik mot andras vanor utan endast vanor jag själv anammat för att jag trivs bäst med dem. Jag är dock nyfiken på vad andra tycker om denna frågeställning.

Diskutera!
 
Kör på. Det som gör dig lycklig är rätt för dig. Se bara till att inte bli "den där jobbige fan som inte gillar att jag trycker en burgare" ;)
 
Så länge man följer gällande regler och lagar så är det väl helt okej att nyttja naturen. Om man har avvikande åsikter om det gällande regelverket får man i sann demokratisk anda försöka påverka lagstiftarna den politiska vägen. Militanta metoder att påverka väcker bara avsky.
Det viktiga är således att respektera varandras åsikter samt att respektera demokratiskt fattade beslut.

Vi syns väl där ute
LarsÖ
 
Förstår mej inte på varför man ska jaga eller fiska det som man inte avser att förtära.

Naturen gav människan den underbara förmågan att kunna njuta av tillvaron. Inte konstigare än så, tror jag.
Naturen gav oss emellertid även förmågan att fundera... vilket ibland leder till ifrågasättande av just bejakande av lustar. Inte heller särskilt märkligt sålunda ;)
 
Förstår mej inte på varför man ska jaga eller fiska det som man inte avser att förtära.

Min undran är den exakt motsatta - varför måste man tvunget slå ihjäl alla öringar man fiskar på? Visst är det gott med öring, men om man älskar att fiska så måste man välja mellan att fiska väldigt lite (eller dåligt!) och att äta en ruskig massa fisk om man ska tänka som du gör.
Skilj på lustfiske och husbehovsfiske. Lustfiske handlar om utmaning, koncentration, kunskap, teknik - en sorts variant av meditation. Och ingen frågar ju varför man ska slå på golfbollen när man ändå inte ska äta upp den.

Jakten lämnar jag åt jägarna att förklara. Det är ju skillnad mellan jakt och fiske på det sättet att det är knepigare att "återutsätta" viltet oskadda när man skjutit på dem.
 
Senast ändrad:
Vi människor gör många saker inte för överlevnad, utan för vårt eget höga nöjes skull. Var går egentligen gränsen för vad som är ok att göra på bekostnad av naturen? Frågan är givetvis applicerbar på andra saker, exempelvis medmänniskor etc men med tanke på temat på Utsidan-forumet så begränsar jag mig till naturen endast.
OBS jag är medveten om att detta kan vara en mycket känslig fråga och att det är lätt att kliva folk på tårna. Det är inte min mening att göra det, det jag själv upplever och beskriver är inte menat som kritik mot andras vanor utan endast vanor jag själv anammat för att jag trivs bäst med dem. Jag är dock nyfiken på vad andra tycker om denna frågeställning.
Diskutera!
Jag tycker alltid att det är bra att reflektera och filosofera. Jag högaktar ståndpunkten att vi ska respektera alla former av liv. Men man får inte glömma att vi själva är djur, med en tunn fernissa av "kultur" utanpå. Vi styrs till väldigt stor del av det som evolutionen programmerat in i våra gener under miljoner av år. Det som bubblar där under fernissan ska man inte räkna bort för lätt. Det är trots allt väldigt lite av det som händer inom oss som är "förnuftstyrt". Att tro att man kan resonera bort olika drivkrafter utan några konsekvenser är snudd på arrogant.
Sedan är det ju ganska komplicerat om man ska löpa linan ut. Det finns ju en tendens att fokusera på "gulliga djur" - såna som på olika sätt liknar oss. Det kan bli ramaskri i media om någon klappar ihjäl en sälunge, men om någon tar en biltur och därmed tar död på hundratals flygfän som krossas mot kylaren ger sällan några löpsedlar. Men var ligger skillnaden egentligen? Är flugorna mindre värda än sälungarna? Och i så fall enligt vilken skala?
 
Vi får göra vad vi vi vill med naturen.

Precis som alla andra arter har vårt mål alltid varit att bli så många som möjligt och göra det bästa av situationen. Det är först på senare tid vi har kommit på att vi inte ska påverka naturen mer än vad vi redan gjort, och om möjligt ska vi återställa naturen till så den såg utan innan vi började exploatera den. (Här blir det en intressant underdiskussion angående gränsdragningen.)

Det finns idag gott om lagar och sociala normer som beskriver vad som är acceptabelt att göra.
Inte förstöra i onödan, är en bra sammanfattning.
Att spöfiska någon gång i veckan påverkar inte fiskpopulationer negativt.
Att jaga med en kalkylerad vilttilldelning påverkar inte viltpopulationen negativt.


Det är svårt att "respektera allt som lever".
 
Jag har alltid haft en djup attraktion till naturen och till det som är levande. Det är något som med tiden nästan har utvecklats till en dyrkan av naturen, inte religös men nära nog. Denna dyrkan och framförallt djupa respekt omfattar inte bara levande organismer utan öht de miljöer och ekosystem som finns runtom i vår värld.

Relativt nyligen dock (Nu i somras) så tog mitt närmande av naturen en vändning. Plötsligt ville jag inte påverka naturen när jag besökte den, i den omfattning det rimligtvis var möjligt. Se men inte röra kan man säga.

Låt mig exemplifiera:

I somras blev jag vegan, från det att jag tidigare varit en allätare som äter allting från djur-, svamp- och växtriket. Nu äter jag bara från de två senare och det är enbart av hälsoskäl och inte på något sätt med avseende på djurens egenskaper etc. Jag har även sedan barnsben varit en dedikerad sportfiskare. Det är kul, man kan fånga egen mat och fisk är dessutom riktigt gott. Men nu när jag är vegan så kan jag ju inte äta fisken jag fångar och då tycker jag ändå det i högsta grad är hedersvärt att skaffa sig mat på egen hand från naturen, under rimliga omständigheter.

Det som återstod av sportfisket nu var endast sportdelen. Då började jag fundera: Ska jag för mitt eget höga nöjes skull sportfiska, dvs negativt påverka fiskpopulationerna i den mån de drabbas av det våld jag utsätter de för med ett högst destruktivt beteende, bara för att jag tycker det är roligt? Är inte det, om något, exempel på något som är riktigt respektlöst mot naturen?

Personligen bildade jag mig denna åsikt och det innebar att mitt sportfiskeliv dog på ett par sekunder. Det var inte svårt för mig, jag har helt enkelt för stor respekt för naturen för att kunna göra något sådant mot den.

En kompis till mig, som tyckte jag mest verkade löjlig, försvarade sitt sportfiske (dock så äter han gärna också sin egen fisk. Han äter allt möjligt, särskilt kött i mängder) med att gå igång på fiskars korttidsminne, uppfattning om smärta etc.

Det tycker jag personligen inte är relevant. Är det inte förnuftigare att bara respektera allt som lever, oavsett hur det upplever omvärlden? Att låta bli att förstöra, skada och vandalisera (medvetet eller omedvetet) när det är möjligt? Lite simpel och förnuftig respekt ska väl inte vara så jäkla svårt att visa mot det vi har att tacka för att vi öht existerar?

Så det jag vill fråga är:

Vi människor gör många saker inte för överlevnad, utan för vårt eget höga nöjes skull. Var går egentligen gränsen för vad som är ok att göra på bekostnad av naturen? Frågan är givetvis applicerbar på andra saker, exempelvis medmänniskor etc men med tanke på temat på Utsidan-forumet så begränsar jag mig till naturen endast.

OBS jag är medveten om att detta kan vara en mycket känslig fråga och att det är lätt att kliva folk på tårna. Det är inte min mening att göra det, det jag själv upplever och beskriver är inte menat som kritik mot andras vanor utan endast vanor jag själv anammat för att jag trivs bäst med dem. Jag är dock nyfiken på vad andra tycker om denna frågeställning.

Diskutera!

Egen odlade grödor är väl det bästa om man har tillgång till jordkällare.
Och att man äter äter efter årstider.
Egen fångat fisk och kött/närodlat är väl bättre än industrikött
Men det svårt att klara sig som vegetarian utan byteshandeln mellan länder
 
Min undran är den exakt motsatta - varför måste man tvunget slå ihjäl alla öringar man fiskar på? Visst är det gott med öring, men om man älskar att fiska så måste man välja mellan att fiska väldigt lite (eller dåligt!) och att äta en ruskig massa fisk om man ska tänka som du gör.
Skilj på lustfiske och husbehovsfiske. Lustfiske handlar om utmaning, koncentration, kunskap, teknik - en sorts variant av meditation. Och ingen frågar ju varför man ska slå på golfbollen när man ändå inte ska äta upp den.

Det är en stor poäng i det Britt säger och jag förstår att många har svårt för renodlad catch and release. Man ser liksom ingen poäng med att utsätta fisken för en sådan plågsam kamp för livet om man ändå ska släppa tillbaka den.

Att jämföra levande ryggradsdjur med golfbollar förstärker ju enbart intrycket man fått av att "lustfiskaren" fullständigt saknar respekt för levande väsen och sitt "offer".

Jag är själv sportfiskare sedan många år och fiskar mycket, 100 turer om året är inget ovanligt. Men jag kan för mig själv inte helt rättfärdiga mitt fiske utan att ta matfisk.
 
Skilj på lustfiske och husbehovsfiske. Lustfiske handlar om utmaning, koncentration, kunskap, teknik - en sorts variant av meditation. Och ingen frågar ju varför man ska slå på golfbollen när man ändå inte ska äta upp den.

Jakten lämnar jag åt jägarna att förklara. Det är ju skillnad mellan jakt och fiske på det sättet att det är knepigare att "återutsätta" viltet oskadda när man skjutit på dem.

personligen är lust och behov samma sak, jag jagar och fiskar för att det ger mig tillfredsställelse på flera plan, men min moral hindrar mig att fortsätta fiska/jaga när det jag tänker äta är fångat..

anledningen att jag klipper med dig är just det sista om återutsättning av skjutet vilt.. såg ett jaktprogram där man i afrika låter gästerna skjuta högvilt med bedövningspilar, man fotograferar sedan jägaren och det sovande bytet, man avslutar med att sälja med dom diverse avgjutningar på djurets kroppsdelar.. jag vet inte vad jag tycker, men hellre ett lejon som får stå ut med att bli bedövad några gånger i månaden än att några lejon i månaden dör på grund av lustjakt..

för övrigt så ska man följa lagar och förordningar, utöver detta så följer man sin egen moraliska kompass, min säger att det är ok att döda det jag äter.. jag respekterar valet att inte äta animalier, har själv i studiesyftet varit vegan under 1 år.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg