Att hugga med kniv -Aja baja...!!??

Håller helt med flanell, Patric m.fl.. har aldrig riktigt förstått vitsen med att hugga med en kniv. Om en kniv ska gå att hugga med måste den vara rätt stor och då blir den ganska oduglig på att vara en kniv samtidigt som en yxa gör hugg- (och ffa klyv)jobbet än bättre. En stor kniv kan vara duglig till att hugga slanor, sly, kvistar etc dvs machete, kukhri-style men hur ofta gör man det? Slanor går i regel alldeles utmärkt att tälja av med en liten kniv om man har rätt teknik och böjer slanan medan man skär på motsatt sida.

Min "ultimata" knivform är ungefär som Fällknivens NL5, dvs ganska kort blad och jag kan komma nära bladet och få rätt balans för finlir.

I skogen har jag ofta med en liten yxa och tvärtemot vad en del andra tycker så tycker jag det går alldeles utmärkt att klyva eller bröta upp en tjärgadd med en liten yxa, det gäller bara att ge den lite "schvung" när man hugger. Att fixa småved till en kaffeeld tycker jag är smidigare med en liten yxa och ofta håller jag den en bit in på skaftet när jag späntar.

Stora "huggbara" knivar tycker jag inte är riktigt bra för nåt; obekväma och tunga att ha i bältet, sämre på finlir än en mindre kniv, sämre att hugga med än en yxa. Möjligen bättre om man ska bröta runt i jorden. ;)

God Helg på er!
 
färsk mindre sly som står på rot tycker jag man bearbetar snabbare genom att tälja, bryta ner och skära av sista fibrerna.

Här håller jag med att det är snabbare att skära, vrider man på "stammen" på slyet och viker den lite åt sidan och samtidigt skär ned mot marken, så klarar man mycket tjockare slanor än man tror med ett snitt! Så hugga är inte alltid det bästa.

Man får lära sig med tiden hur man använder en kniv effektivt och säkert. Se, lär, lyssna på de som har använt kniv längre än du själv, samt tänk själv! Vad händer om jag skär mot mig? Kan jag t ex skära mot mig på ett säkert sätt? Jag har fått lära mig ett, man använder bara fingerkraft och tummen som mothåll, arbetsstycket imellan, du kan inte skära dig om du gör rätt och jag kan skära en jäkla kraft och ändå ha kontroll över snittet! Han som visdade mig hur man gjorde var en snidare på en julmarknad för ca 15-20 år sedan, han var runt 70 år och använt kniv sedan "jag kom ur vaggan" som han sa.

En annan som jag lärt mig att använda kniven effektivt och säkert av var när jag var på semester i nordnorge och skulle filea lite torsk vi hade fått. Mina fileer tog tid och blev lite "hackiga" då var det en yngre kille som visade hur han gjorde. Ett par snitt filen var lös, ett till och skinnet var borta!
När jag frågade var han lärt sig detta, var svaret att han de sista 10 åren knäckt extra på fiskrenseriet... nu höll han på att plugga till kock! Hans metod funkar till nästan all fisk förutom mindre typ strömming och abborre.
 
Jag känner igen "knivreglerna" - samma sak lär man sig i juniorscouterna.

Jag tror huggförbudet kommer sig av två saker, dels säkerheten, jag skulle av rätt uppenbara skäl inte vilja han en massa ungar som viftar mer än nödvändigt med kniven, dels är en mindre och lätt kniv som tex scoutmoran helt enkelt olämplig att hugga med.

När det gäller en större kniv kan man vända på kuttingen - varför inte hugga om det är det enklaste sättet att få jobbet gjort? Lika självklart som att man skär när det är effektivast.

Uffe

Håller med:)

Seved
 
det där var väl lite blekt, för att vara ett dePaul inlägg, jag som hade bunkrat upp med skinkmackor, jul öl och satt mig tillrätta i hopp om en rejäl utläggning.

näe, bättre kan du allt :)
Finner ingen poäng i det eftersom jag redan sagt allt i andra liknande trådar :). Varken jag eller de som har motsatta åsikter kommer att vika en tum ;).

~Paul~
 
Frågade morsan idag om när jag egentligen fick min första kniv och vilka förhållningsregler som jag fick med den. Fick aldrig vare sig kniv eller regler, kniven snodde man från farsans garage och användandet fick man lära sig tillsammans med sina kompisar. Det var mycket huggande på den tiden och man fick en del skärsår men man lärde sig mycket och med tiden fick man lära sig grundläggande knivtekniker och senare även mer avancerade knivtekniker även lite småroliga som under en tid då man jobbade på posten och fick lära sig hur man istället för kasta kniv lärde sig att kasta brevöppnade och sätta dem snyggt plyfaskivorna =)

Att hugga med t.ex. en samehuggare är mycket säkrare och snabbare att lära sig än att lära sig hugga med en liten yxa. Sen kan man diskutera detta i all evighet, men smaken är som baken (full av skit)
 
Kul att kasta kniv, jag lärde mig lite av det på början av 70-talet, det var när jag jobbade som djurvårdare i en djurpark.
En kille hade nippran på att kasta kniv mot en trävägg, men med en stor skruvmejsel, det small rejält när den stora Bahcomejseln missade ibland o skaftet träffade väggen, men det var ju ingen fara för djuren att de skulle bli rädda, de var ute i sina anläggningar på dagen då.

Jag provade med kniv, gick inget vidare, skickade efter en kastknivskurs från Hobbex eller va de var ifrån, den var inte mycket att hänga i julgranen (?), däremot tipset i kastinstruktionerna att inte låta kniven många varv, ett bara, och på den vägen blev jag mycket bättre på den här i friluftssammanhang oumbärliga kunskapen i att kasta kniv...

Det finns "balanserade" specialknivar för det här, jag har en, helt i stål, men det funkar rätt bra med vilken som helst, bara man vet avståndet så brukar det funka.

Säg föressten vem som inte kastat en kniv för att försöka "sätta den" ?den ska inte bära kniv anser jag..., ungdomar brukar göra så mot levande träd, det säger jag ifrån om, så då brukar jag sätta upp en Trädmåltavla av ett dött träd istället som ska bli ved på kvällen. näe, som sajberjohan skriver, lek o prova allt du vill, no limits...ha det kul i skogen !:)
 
Att inte hugga med kniv handlar nog mycket om hur skaftet är infäst. Så som scoutknivar är gjorda (och även gamla moraknivar med träskaft, med genomgående tånge) så håller helt enkelt inte skaftet och infästningen för att hugga med kniven. Det lossnar eller spricker.

Det syns om inte annat på alla späntknivar vi har i scoutkåren. Sådana har ju två skaft och är tänkta att TRYCKAS nedåt, men just det extra skaftet ger ju tyngd som gör dem lockande att hugga lite med. Och då spricker skaften.

Det är samma sak som att sjöscouterna får lära sig att inte vricka fram optimisten med rodret: Infästningen håller helt enkelt inte för ihärdigt vrickande.
 
Att inte hugga med kniv handlar nog mycket om hur skaftet är infäst. Så som scoutknivar är gjorda (och även gamla moraknivar med träskaft, med genomgående tånge) så håller helt enkelt inte skaftet och infästningen för att hugga med kniven. Det lossnar eller spricker.

Det syns om inte annat på alla späntknivar vi har i scoutkåren. Sådana har ju två skaft och är tänkta att TRYCKAS nedåt, men just det extra skaftet ger ju tyngd som gör dem lockande att hugga lite med. Och då spricker skaften.

Det är samma sak som att sjöscouterna får lära sig att inte vricka fram optimisten med rodret: Infästningen håller helt enkelt inte för ihärdigt vrickande.

Lapphuggare har genomgående tånge och träskaft, de går alldelles utmärkt att hugga med. Heja heja!
 
Hugga

När jag hugger använder jag stora knivar, khuriki, svärd eller yxor (stora knivar väldigt sällan, khuriki när jag röjer sly på tomten, svärd vid huggträning och yxa när jag verkligen skall hugga;-)
Stora knivar och svärd följer sällan med på friluftsäventyr, men det gör yxan om jag inte kör light...
NG-FIO-BRO-FULL.jpg

Fioren ovan är en rätt potent huggare om man vill hugga småsly, men något osmidig att ha med på fjällvandringen...
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg