Jag har barn där. Och det är inte ett dugg synd om mig.
Det finns inte en unge i världen som är så tyst att de överraskar en björn. Däremot är risken ganska stor att ungarna någon gång blir biten av en hund. Det händer varje år.
Dessutom är det så att sänkningen av livskvalité (om nu en sådan sänkning är fallet) beror på UPPLEVD otrygghet. Inte på faktisk otrygghet. Exakt samma fenomen som när folk i stan känner sig otrygga alldeles oberoende av om brottsligheten (exempelvis) rent faktiskt stiger eller sjunker.
Nu kan man handskas med den upplevda otryggheten på flera sätt. Ett är att eliminera den UPPLEVDA orsaken till otrygghet, exempelvis genom att utrusta folk med vapen som skydd mot brottslingar (populärt i USA) eller jaga björn. Eller ha gated communities. Eller vad det nu kan handla om. Problemet är bara att den upplevda otryggheten inte brukar minska av det. Ofta är det tvärtom, för sådan är människans psykologi.
Det andra sättet, som åtminstone jag tycker är betydligt vettigare, är att upplysa, informera och utbilda folk, så att den upplevda otryggheten står i proportion till den faktiska risken. En av de stora vinsterna med detta tillvägagångssätt är att inte den som känner sig mest otrygg automatiskt styr agendan. Och med tanke på all den homofobi, xenofobi och annan upplevd otrygghet som grasserar i vårt avlånga land kan det behövas.
Jag kände en gång i tiden en tjej som var livrädd för älgar. Hon vågade inte gå i skogen, vilket var ett duktigt handikapp med tanke på att hon kom från trakterna utanför Karlskoga. Och många är rädda för hundar. Men det är fortfarande inget skäl till att ha mindre älgstam. Eller att förbjuda tamhundar, ens i stan.
Och seriöst. Att du hört om någon som inte råkade ut för någonting i somras - skulle det vara ett argument för att minska björnstammen? För jag såg en hund utanför Konsum för någon timme sedan. En stor hund, med tänder. Det var ren tur att den inte bet mig...
