det intressanta med den här artikeln är ju att han rekommenderar folk att använda självlåsande säkringsmojänger?? Nåt jag hört inte är bra på is..
Ankare med isskruvar i serie
- Trådstartare johnliungman
- Start datum
det intressanta med den här artikeln är ju att han rekommenderar folk att använda självlåsande säkringsmojänger?? Nåt jag hört inte är bra på is..
Råkade snubbla över något som kanske är relevant, så jag väcker en lite halvgammal tråd.
Läste igenom hela tråden när den var ny, men minns inte så noga längre vad som sades. Men jag råkade hitta den här filmsnutten på youtube, som säger något om varför man gör så där.
http://www.youtube.com/watch?v=74FVlcqkcvY
Det låter som om delvis är en fråga om att ha en backup när den nedre skruven ger sig, men också att ha ett sätt att se att det är på gång att hända. När spänningen ökar mellan skruvarna vet man att nedre skruven håller på att ge sig, och då kan man göra något åt det, innan det är för sent.
Läste igenom hela tråden när den var ny, men minns inte så noga längre vad som sades. Men jag råkade hitta den här filmsnutten på youtube, som säger något om varför man gör så där.
http://www.youtube.com/watch?v=74FVlcqkcvY
Det låter som om delvis är en fråga om att ha en backup när den nedre skruven ger sig, men också att ha ett sätt att se att det är på gång att hända. När spänningen ökar mellan skruvarna vet man att nedre skruven håller på att ge sig, och då kan man göra något åt det, innan det är för sent.
Jag kan inte heller låta bli att riva lite i den här gamla tråden.
Som i så många fall här i livet så kan man ju inte få allt. Att få en ankare som både är jämviktat och inte chockbelastar tror jag är väldigt svårt. Man kan få det hyffsat jämviktat om man inte rör sig för mycket ur avsedd position och begränsa chockbelastningen något. Men att att få till båda samtidigt, nja. En kort avknuten sliding-X ger ju det. Men om man börjar knyta av varje säkring statiskt blir det mkt svårare. Ofta märker jag att jag hänger i en punkt, när jag byggt en vanlig "SKF stand".
Att placera punktern ovanför varandra är ju klart bättre ur viktfördelningsperspektiv jmf med att ha dem horisontellt förutsatt att man hittar bra punkter och de inte är för nära varandra eftersom vi pratar om is.
Vad det gäller att använda rep eller inte, finns ju för o nackdeler där med.
Allt ha med sig en bit dynamisk rep separat för detta tycker nog de flesta är lite klumpigt, jag har aldrig sett det själv. Då brukar man ju köra med en cordelette, men min ena är gjord av statiskt-repsnöre (och den andra är en "webolette/snakesling", väldigt statisk) . Att bygga av ledrepet funkar bra och är vanligt men är ju inte något dröm om man skulle behöva göra någon typ av räddningsaktion från det ankaret. Det är ju betydligt enklare att escapa och använda repet till att fira iväg med om man har standen byggt med slingor. Nu är det ju tack o lov inte så ofta man behöver göra det (allafall inte jag).
Annars så tycker jag att Andreas stand ser ut som ett typexempel på en minimal stand byggd med rep. Jag tror jag har byggt ett flertal såna själv. Inget konstigt.
Någon föreslog "tycka att ett alabalavalalakovankare vore bättre för en standplats" men det tar så lång tid att bygga. Man vill ju ha två stycken då och då ska det borras 4 hål och pillas med repsnöre. Att bara dra in två skruvar går mkt fortare. Så sparar man på borraden till firningskarna när man helre lämnar lite repsnöre än att 500 spänns skruvar.
Med två bra skruvar (som det ser ut som på Johns bild i första posten) så skulle jag nog köra på jämviktat och ta risken för chockbelastning. En 22cm skruv poppar ju inte från solid is (bilden) som en aningslöst felplacerad kil kan göra. Jag skulle satsa på det i det här fallet. Men i ett fall där jag hade mer suspekta punkter kanske jag skulle tänka anorlunda. Men om jag hade två punkter och jag misstänkte att den ena skulle kunna åka ur så skulle jag nog vilja ha en 3:e
Som i så många fall här i livet så kan man ju inte få allt. Att få en ankare som både är jämviktat och inte chockbelastar tror jag är väldigt svårt. Man kan få det hyffsat jämviktat om man inte rör sig för mycket ur avsedd position och begränsa chockbelastningen något. Men att att få till båda samtidigt, nja. En kort avknuten sliding-X ger ju det. Men om man börjar knyta av varje säkring statiskt blir det mkt svårare. Ofta märker jag att jag hänger i en punkt, när jag byggt en vanlig "SKF stand".
Att placera punktern ovanför varandra är ju klart bättre ur viktfördelningsperspektiv jmf med att ha dem horisontellt förutsatt att man hittar bra punkter och de inte är för nära varandra eftersom vi pratar om is.
Vad det gäller att använda rep eller inte, finns ju för o nackdeler där med.
Allt ha med sig en bit dynamisk rep separat för detta tycker nog de flesta är lite klumpigt, jag har aldrig sett det själv. Då brukar man ju köra med en cordelette, men min ena är gjord av statiskt-repsnöre (och den andra är en "webolette/snakesling", väldigt statisk) . Att bygga av ledrepet funkar bra och är vanligt men är ju inte något dröm om man skulle behöva göra någon typ av räddningsaktion från det ankaret. Det är ju betydligt enklare att escapa och använda repet till att fira iväg med om man har standen byggt med slingor. Nu är det ju tack o lov inte så ofta man behöver göra det (allafall inte jag).
Annars så tycker jag att Andreas stand ser ut som ett typexempel på en minimal stand byggd med rep. Jag tror jag har byggt ett flertal såna själv. Inget konstigt.
Någon föreslog "tycka att ett alabalavalalakovankare vore bättre för en standplats" men det tar så lång tid att bygga. Man vill ju ha två stycken då och då ska det borras 4 hål och pillas med repsnöre. Att bara dra in två skruvar går mkt fortare. Så sparar man på borraden till firningskarna när man helre lämnar lite repsnöre än att 500 spänns skruvar.
Med två bra skruvar (som det ser ut som på Johns bild i första posten) så skulle jag nog köra på jämviktat och ta risken för chockbelastning. En 22cm skruv poppar ju inte från solid is (bilden) som en aningslöst felplacerad kil kan göra. Jag skulle satsa på det i det här fallet. Men i ett fall där jag hade mer suspekta punkter kanske jag skulle tänka anorlunda. Men om jag hade två punkter och jag misstänkte att den ena skulle kunna åka ur så skulle jag nog vilja ha en 3:e
Intressant att läsa Gadds resonemang, Yakherden. Men man skall ju ha klart för sig att här handlar det om ett riktigt slimmat system för att klättra asfort. Det går helt enkelt väldigt snabbt att rigga en punkt med backup, med klätterrepet. Dessutom är det ju viktigt att han inte säkrar förstaman på dessa två icke-jämviktade skruvar, utan då har han hunnit rigga en Abalakov också.
Tjusiga genvägar är det! Tex att bygga Abalakov medan andremannen klättrar, rensa backupskruvar i ankaret så fort förstemannen klippt ett par mellansäkringar, osv.
Men som sagt, detta är genvägar för extremt fartfylld klättring, och kanske inte optimalt för såna som mig!
Tjusiga genvägar är det! Tex att bygga Abalakov medan andremannen klättrar, rensa backupskruvar i ankaret så fort förstemannen klippt ett par mellansäkringar, osv.
Men som sagt, detta är genvägar för extremt fartfylld klättring, och kanske inte optimalt för såna som mig!
Twight
Hej!
Att sätt skruvarna i ankaret den ena ovanför den andra rekommenderas av Mark Twight. Finns beskrivet i hans mycket läsvärda bok "Extreme Alpinism". Riggningen tilltalar även mig.
//Örjan
Hej!
Att sätt skruvarna i ankaret den ena ovanför den andra rekommenderas av Mark Twight. Finns beskrivet i hans mycket läsvärda bok "Extreme Alpinism". Riggningen tilltalar även mig.
//Örjan
Är det inte oavsett nivå ett mål att minska spill tid? Gadd's variant verkar ju vara att spara tid utan att tumma på säkerheten...
Minskad spilltid är absolut alltid bra, inte minst när man kanske har en kort helg i Rjukan och vill hinna så mycket kul som möjligt!
Men visst tummar Gadd något på säkerheten när han tar upp andreman på ett ojämviktat ankare (han påstår ingenstans att detta är starkare än ett V-ankare, bara smidigare) och självlåsande säkringsmoj, samtidigt som han borrar en Abalakov. Sedan låter han försteman klättra övre delen av sin pitch på ett enpunktsankare. Det fungerar säkert, och verkar acceptabelt för en skicklig isklättrare på en led där "speed is safety", men visst är det en kompromiss mellan säkerhet och tid.
Gadd och Spak är ju otroligt duktiga klättrare. Man kan säkert lära sig massor av dem. Men jag motsätter mig att denna teknik lärs ut till nybörjare, som tex Spak gör. Själv skulle jag dock gärna testa!
Fast ett SKF-stand blir ju inte heller jämnviktat i praktiken, så även där kommer en punkt med största säkerhet ta all belastning..
Och att ta upp en andreman med autoblock samtidigt som man gör annat känns helt lungt. Jag brukar alltid ta på förstärkningsplagg, äta, dricka medans jag tar upp andremannen så att bygga en abalakov ser jag inge problem med.
Det blir ju till och med säkrare när man får ett trepunkt ankare istället för ett tvåpunkts när förstemannen börjar leda och riskerar faktor två fall på stand.
När sedan förste mannen når slutet på sin repa är risken för fall direkt på stand obefintlig så standet behöver då inte längre hålla ett faktor två fall utan endast din kroppsvikt. Vilket en abalakov med god marginal gör...
Så skillnaden i säkerhet som jag ser det är om man vill göra stand med ledrepet eller inte...
Då är vi tillbaka i ursprungsfrågan, nämligen skillnaden mellan ett halvbra jämviktat stand enligt norm (V-ankare) eller ett inte alls jämviktat stand (skruvar i serie med repet emellan).
Tillägg: vem säger att en punkt skulle ta HELA lasten i ett V-ankare??? Kanske blir fördelningen inte 50-50, men båda punkterna kommer att ta last, vilket inte är fallet i det andra alternativet.
Jag är tämligen övertygad om att tester skulle visa att det klassiska V-ankaret skulle hålla för betydligt större kraft än skruvar i serie. Kanske läge att göra detta test, någon?
Som sagt, jag är säker på att Gadds system fungerar utmärkt för sitt syfte. Vilket inte är detsamma om att nybörjare skall börja med detta. Och det är det som lärs ut i Rjukan.
Tillägg: vem säger att en punkt skulle ta HELA lasten i ett V-ankare??? Kanske blir fördelningen inte 50-50, men båda punkterna kommer att ta last, vilket inte är fallet i det andra alternativet.
Jag är tämligen övertygad om att tester skulle visa att det klassiska V-ankaret skulle hålla för betydligt större kraft än skruvar i serie. Kanske läge att göra detta test, någon?
Som sagt, jag är säker på att Gadds system fungerar utmärkt för sitt syfte. Vilket inte är detsamma om att nybörjare skall börja med detta. Och det är det som lärs ut i Rjukan.
Senast ändrad:
Jo du har rätt, enligt den här undersökningen så får en punkt ta ca 87% av kraften i ett jämnviktat 3 punkts ankare. så det är 13% mindre än om man sätter dem i serie...
http://www.monosar.org/rope_rescue/A_Look_at_Load-Distributing_and_Load-Sharing_Anchor_Systems.pdf
Har inte läst hela utan hoppade direkt till slutsaten
Nu handlar ju hela den undersökningen om trepunktsankare, inte tvåpunkts, så man kanske ska fundera över om slutsatserna skall tillämpas på helt andra ankartyper. Kan nån länka till motsvarande tester på tvåpunktsankare?
Sedan är ju 87-13 jäkligt mycket bättre än 100-0. Särskilt om man som Gadd har långa utläggningar om att välja rätt rep med lågt fångstryck. Skillnaden mellan olika rep, i extremfallen, ligger just i denna storleksordning (10-20%).
Den invändning mot V-ankaret som hävdar att det är så känsligt mot dragriktning bortser dessutom helt från det faktum att den mest extrema belastningen - faktor 2 - alltid kommer att ske rakt ner. Sker draget i någon annan riktning så är det aldrig lika stort.
Liknande trådar
Liknande trådar
Njutvandringar att längta till
Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg