Ankare med isskruvar i serie

Will gadd

Spak verkar ju inspireras av Will Gadd. Gadd har på sin blogg resonerat en hel del kring jämviktning av säkringar i ett ankare. Om jag minns rätt drog han dels slutsatsen att det i praktiken inte går att få perfekt jämviktning och då är det viktigaste att undvika chockbelastning. Dessutom förfäktar han ju åsikten att ett ankare ska innehålla minst en säkring som är absolut 120% bomber annars är det inget ankare. Hitta detta inlägg men minns att det finns fler på bloggen:

http://gravsports.blogspot.com/2010/03/equalizationextension-in-anchors-post-2.html
 
fattar inte riktigt, om man tar en slinga och gör ett halvslag i den nedre skruven så blir det väl jämnviktat och bra?

Ja, om denna slinga är perfekt uppsträckt. Men det är ju samma bekymmer som med ett vanligt ankare - det är svårt att få till exakt längd. Annars tar nedre skruven all last initialt.

Men med ett dynamiskt rep emellan så går det ju inte att få någon belastning på den övre skruven. Den blir en ren backup.
 
Ja, om denna slinga är perfekt uppsträckt. Men det är ju samma bekymmer som med ett vanligt ankare - det är svårt att få till exakt längd. Annars tar nedre skruven all last initialt.

Men med ett dynamiskt rep emellan så går det ju inte att få någon belastning på den övre skruven. Den blir en ren backup.

...som förvisso inte blir chockbelastad i händelse av rippad undre skruv. Måste vara det som är tanken. Båda skruvarna ska ju inte vara belastade samtidigt p.g.a ursmältning, som det sägs. Eller upprepar jag nåt nu..
 
Här är studien

Det är den här studien som Will Gadd refererar till: http://www.monosar.org/rope_rescue/A_Look_at_Load-Distributing_and_Load-Sharing_Anchor_Systems.pdf

Den är inte helt lättbegripligt och jag har inte lusläst den själv. Men jag tror det är Figurerna "Test A" och "test B-1" på sid 15 som är de intressanta. De har testat 8 olika trepunktsankare. Ankare 8 är ett "cordaletteankare" där punkterna inte ska kunna chockbelastas. De kallar den typen av ankare för "load sharing". Övriga 7 ankare är vad de kallar "load distributing" dvs där lasten dynamiskt fördelar sig mellan punkterna men där en chockbelastning uppstår om en punkt ryker.

Slutsatsen som jag förstår det är att ingen av de 8 ankarna är speciellt bra på att fördela belastningen jämt på de tre punkterna i ankaret (figur "Test A"). När sedan en punkt ryker blir chockbelastningen (inte helt överraskande) 3-4ggr så hög på de 7 "load distributing" ankarna som "cordalletteankaret". Men för cordallette ankaret så hamnar nu 87% av kraften på en punkt (trots att du har två kvar i ankaret.

Utifrån detta tror jag gadd resonerar att det viktigaste är att undvika chockbelastning och att jämviktning i praktiken är väldigt svårt att uppnå.
 
Tack för länken Erik. Intressant läsning!

I fallet med skruvar i serie, så är det ju dock mer relevant att tala om tvåpunktsankare. Och jag har fortfarande inte hört eller läst något som visar att skruvar i serie skulle ge en bättre fördelning än ett helt vanligt V-ankare.

I absolut värsta fall är V-ankaret så illa byggt att ena punkten inte tar någon belastning, men då har man ju fått just "en punkt plus backup" istället. Om det skulle bli 80/20 fördelning av last så torde ju även det vara bättre än skruvar i serie, och att lyckas sämre än så måste ju vara väldigt svårt om man separerat punkterna i sidled.
 
@John: kanske missförstår dig, men anledningen till att sätta skruven i serie istället för bredvid varandra är väl bl.a. Att is tenderar att spricka horisontellt? Eller menar du Abalakov när du skriver v-ankare?
 
@John: kanske missförstår dig, men anledningen till att sätta skruven i serie istället för bredvid varandra är väl bl.a. Att is tenderar att spricka horisontellt? Eller menar du Abalakov när du skriver v-ankare?

Ett V-ankare (ett standardankare från grundkursen med två punkter och en 120 slinga med knut i centralpunkten) går ju bra att sprida både horsontellt och vertikalt. Så att skruvarna sitter diagonalt, så att säga. Så nej, jag tror inte det är skälet. Skälet tycks vara en något vag kritik av traditionell jämviktning.
 
Spelar det någon roll, egentligen?

En bra stand

1. bra skruvar
2.skyddad för is ovanifrån
3. snabb för försteman att sätta upp
4. smidig för blocklead eller leda varannan (anpassa)
5. ordning o reda
6. skön att säkra ifrån
..
sen någon gång kommer teoretisk jämviktning, iaf i min bok. Jag har aldrig hört om någon standplats som rykt på is. Dessutom tycks skillnaden mellan olika system vara marginell.

Min slutsats är att man i stort kan göra hur som helst, sliding x, klassisk överhands v-ankare eller skruvar i serie. Viktigare är väl att sätta en tidig skruv efter stand, helst lång, och om minsta tvekan om isen, med screamer.
 
Tack för länken Erik. Intressant läsning!

I fallet med skruvar i serie, så är det ju dock mer relevant att tala om tvåpunktsankare. Och jag har fortfarande inte hört eller läst något som visar att skruvar i serie skulle ge en bättre fördelning än ett helt vanligt V-ankare.

I absolut värsta fall är V-ankaret så illa byggt att ena punkten inte tar någon belastning, men då har man ju fått just "en punkt plus backup" istället. Om det skulle bli 80/20 fördelning av last så torde ju även det vara bättre än skruvar i serie, och att lyckas sämre än så måste ju vara väldigt svårt om man separerat punkterna i sidled.

I slutet på den här sidan skrivar han om sina motiv för sitt sätt att bygga ankare.
http://gravsports.blogspot.com/2010/02/simple-tricks-for-speed-on-multi-pitch.html

Du har rätt med V-ankaret Johan. Ett argument V-ankaret skulle i och för sig vara att rör du dig för mycket i sidled får du slack i systemet samtidigt som du bara belastar den ena säkringen. Ryker den då får du en chockbelastning. Rör du dig i sidled i Gadds ankare och den nedre iskruven (som du belastar) ryker torde kraftöverföringen till den andra säkringen bli mycket mjukare än för V-ankaret. Dessutom är ju repet dynamiskt medans man oftatst använder en statiskt slinga till V-ankaret.
 
Dynamisk standplats?

Men varför inte bygga ankaret med dynamiskt rep? Jämnviktat och kanske nån avknuten form av sliding-X för att minska chockbelastningen.
Har frågat en klippinstruktör om det men han hade inte nått bra svar på varför man inte kan eller bör göra så på klippa.
Ju mer dynamik man får in ju bättre borde det ju vara?
 
Att bygga stand med repet är väl det vanligaste. Åtminstone så länge man inte leder i block.

Att inte dynamiskt rep används separat för standplatsbygge beror väl mest på att att de är tyngre och bulkigare än slingor.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg