Det är säkert en delförklaring. En annan är att vindkraft i högre grad ses som något "gott", att kärnkraft är "ont" och att vindkraftutbyggnaden är nödvändigt för att komma tillrätta med utsläppen av växthusgaser. I vissa kretsar är det verkligen inte opportunt att ens yttra något positivt om kärnkraft trots att det de facto är ett av de säkraste energislag som mänskligheten skapat och att då kritisera de stora vindkraftsexploateringarna framstår för många troligen som att man är pro-kärnkraft, "höger" och farlig (det kan måhända stämma på mig, förutom att jag inte är så farlig). Det är lite symptomatiskt att diskussioner om huruvida cykling ger mer slitage än vandring, eller om man är en miljöterrorist om man inte bär med sig bajspappret hem, flyger helikopter till Kebnekaise eller kör skoter för nöjes skull verkar vara mer upprörande än de enorma exploateringarna som man nu genomför i känsliga naturområden. Det går kanske att se utifrån någon distinktion som GAL-TAN, anywheres-somewheres eller liknande.
Sen ska man inte förneka att det finns en påtaglig stad-land/centrum-periferikonflikt. Många är helt enkelt trötta på ständiga nedskärningar i kommunal service i kombination med exploateringar som man uppfattar inte ger så mycket tillbaka. Uttalandet av Beowulfs förre VD Kurt Budge, när han fick frågan om hur en gruvbrytning i Gállok kommer mottas av lokalbefolkningen; -"What local people!?" symboliserar den känsla som många lokalbor i Norrbotten har. Jokkmokks kommun går på knäna ekonomiskt och kommunalskatten är hög. Samtidigt förser man Sverige med omkring 10% av den totala elenergin från de 11 vattenkraftverken. Med en regionalpolitik likt Norge där kommunerna får avkastning från ex vattenkraftsutbyggnaderna, hade Jokkmokk varit en av landets rikaste kommuner. Det vi ser är ju också en effekt av en långvarig främst socialdemokratisk centraliseringspolitik.
Sen tycker jag att det också finns en ganska stor okunskap om de lokala förhållandena som ofta skiner igenom i diskussioner. Det har nog till viss del att göra med att många som bor i våra storstadsområden kanske aldrig varit norr om dalälven, och som jag uppfattar det ibland, har en ganska vag och stereotyp bild av förhållandena i de nordligaste länen. Nu börjar ju norra Sverige bli lite av Europas Klondyke och då är det än viktigare att också diskutera de enorma exploateringar som genomförs och planeras, samt de konsekvenser de ger upphov till. Lokalt är det ju också så att det uppstår konflikter till andra näringar som renskötsel och besöksnäring. Omsättningen i besöksnäringen inom regionen Swedish Lapland har ökat med över 100% det senaste decenniet och vi ser en rad etableringar och fler arbetstillfällen; bara för Jokkmokks del genererar det närmare 200 årsarbeten; tillsammans med renskötseln genererar det ett väldigt viktigt underlag för den nätverksekonomi som finns runt om, samt viktiga skatteintäkter.