Mina tankar om alpin och big wall klättring
Till att börja med så kan skilja på den individuella upplevelsen och vad som är en prestation klättermässigt.
Den individuella upplevelsen kan aldrig kritiseras eller nervärderas det är min upplevelse och den kan inte sättas i relation till någon annans prestation.
Prestationen kan delas upp i att överträffa sig själv eller andra, vilket som är intressantas kan diskuteras.
Däremot så är det i min värld alltid så att en klättring i alpin stil alltid måste vara en större bedrift en expeditions klättring.
Om man köper in sig i en expedition och blir guidad upp på en 8000m topp så kan det vara en fantastisk upplevelse för den person som får chansen att göra detta.
Men om man sedan går ut och profilerar sig som en stor klättrare så är man ute på djupt vatten.
Klättra en tekniskt svår 7000m topp i alpin stil utan syrgas är en långt större bedrift, dock kommer den aldrig få samma uppmärksamhet i media vilket betyder färre eller inga sponsorer.
Alpin klättring kräver ibland att man får med sig sponsorer om man inte är ekonomiskt oberoende vilket inte är alltför vanligt bland klättrare, så hur långt är det ok att gå för att profilera sig och jaga sponsorer???
En annan missuppfattning som verkar råda är att om man klättrar 7c inomhus eller på en 15 meters bultad linje i perfekt väder, så skulle man sätta vilken alpin eller storväggslinje som helst då det sällan är svårare än grad 7.(hur svårt kan det vara) ???
Medan dom som klättrat en stor vägg i dåliga förhållanden vet att det oftast är den där på pappret lätta kaminen grad 5 på repa 20 som är den jäv…. på hela turen då det forsar iskallt vatten nedför den och alla formationer är för stora för att kunna placera någon säkring. Man är dessutom nu både trött och hungrig efter en eller ett par dagar på väggen tålamodet på repkamraten tryter och man undrar om det verkligen var min tur att leda.
Någon som vill diskutera detta ??????
”Att klättra en stor bergvägg är att leva sitt liv för en kort stund i ett mycket komprimerat tillstånd. Alla känslor blir väldigt stora, man är glad, trött och rädd som aldrig annars. Att sedan komma ner och vrida på en kran for att ta sig ett glas vatten eller att få krypa ner i en varm säng är en fantastisk kontrast”.
Till att börja med så kan skilja på den individuella upplevelsen och vad som är en prestation klättermässigt.
Den individuella upplevelsen kan aldrig kritiseras eller nervärderas det är min upplevelse och den kan inte sättas i relation till någon annans prestation.
Prestationen kan delas upp i att överträffa sig själv eller andra, vilket som är intressantas kan diskuteras.
Däremot så är det i min värld alltid så att en klättring i alpin stil alltid måste vara en större bedrift en expeditions klättring.
Om man köper in sig i en expedition och blir guidad upp på en 8000m topp så kan det vara en fantastisk upplevelse för den person som får chansen att göra detta.
Men om man sedan går ut och profilerar sig som en stor klättrare så är man ute på djupt vatten.
Klättra en tekniskt svår 7000m topp i alpin stil utan syrgas är en långt större bedrift, dock kommer den aldrig få samma uppmärksamhet i media vilket betyder färre eller inga sponsorer.
Alpin klättring kräver ibland att man får med sig sponsorer om man inte är ekonomiskt oberoende vilket inte är alltför vanligt bland klättrare, så hur långt är det ok att gå för att profilera sig och jaga sponsorer???
En annan missuppfattning som verkar råda är att om man klättrar 7c inomhus eller på en 15 meters bultad linje i perfekt väder, så skulle man sätta vilken alpin eller storväggslinje som helst då det sällan är svårare än grad 7.(hur svårt kan det vara) ???
Medan dom som klättrat en stor vägg i dåliga förhållanden vet att det oftast är den där på pappret lätta kaminen grad 5 på repa 20 som är den jäv…. på hela turen då det forsar iskallt vatten nedför den och alla formationer är för stora för att kunna placera någon säkring. Man är dessutom nu både trött och hungrig efter en eller ett par dagar på väggen tålamodet på repkamraten tryter och man undrar om det verkligen var min tur att leda.
Någon som vill diskutera detta ??????
”Att klättra en stor bergvägg är att leva sitt liv för en kort stund i ett mycket komprimerat tillstånd. Alla känslor blir väldigt stora, man är glad, trött och rädd som aldrig annars. Att sedan komma ner och vrida på en kran for att ta sig ett glas vatten eller att få krypa ner i en varm säng är en fantastisk kontrast”.
Senast ändrad: