alpin stil

[Corax]

Jag tycker nog, att till en alpinexpedition hör också att man bär in sina egna grejor, att man inte har tjänstefolk med sig för olika funktioner.

Nämn en enda alpinstilsexpedition till något högre berg där klättrarna inte använt sig av bärare, yakar, mulor eller vad den nu än må vara.

Göran Kropps Everestexpedition är den enda jag kommer på.

 

[perlowdin]

Nämn en enda alpinstilsexpedition till något högre berg där klättrarna inte använt sig av bärare, yakar, mulor eller vad den nu än må vara.

Denali klättras väl vanligtvis utan bärare. Rent principiellt tycker jag att det är fel med bärare, och har utvecklat varför här http://www.geocities.com/TheTropics/1814/nep_index_detail1.html#Guides

Per

 

[Corax]

Nämn en enda alpinstilsexpedition till något högre berg där klättrarna inte använt sig av bärare, yakar, mulor eller vad den nu än må vara.

Denali klättras väl vanligtvis utan bärare. Rent principiellt tycker jag att det är fel med bärare, och har utvecklat varför här http://www.geocities.com/TheTropics/1814/nep_index_detail1.html#Guides

Per

Nu är det lätt att vi kommer in på ett helt nytt ämne: hur högt är ett högt berg?

Bärare.
Personligt perspektiv då jag är i bergen - Jag försöker klara mig utan. Det finns massor med skäl till varför jag inte vill ha bärare. Huvudskälet är att jag vill klara mig själv.

Principiellt, allmänt klätterperspektiv.
Upp till var och en. Det finns inga rätt eller fel. Personligen har jag mycket mer respekt för de som klarar sig utan.

Bärare som fenomen.
Principiellt för, eftersom jag anser att de positiva aspekterna är betydligt fler än de negativa.


PS. Görans Everestattack var ju givetvis inte i alpinstil. Lite luddigt uttryckt av mig tidigare i tråden.

 

[Xander]

Det är intressant att vissa av oss här sitter och tycker synd om bärare medan de flesta av bärarna förmodligen är stolta över sitt jobb som ger dom pengar och status. Att vi utifrån vårt västerländska perspektiv och inom vår paradigm bedömer deras liv och arbete är så typiskt. Visst är det inte en dans på rosor men jag säger som Janne att fördelarna överväger nackdelarna.

Annars är jag ingen förespråkare av stora kommersiella expeditioner och har hittills aldrig använt mig av bärare, men det kan tänkas att i framtiden, om berget kräver det kommer jag att göra det. Däremot höghöjdsbärare, det vill jag aldrig använda mig av. Inte för att jag har något emot dem men jag skulle inte vilja klättra under de omständigheterna. Alltså tycker jag att man kan genomföra en alpin bestigning och använda bärare till bergets basläger men inte längre än så. Men det där kan man alltid diskutera och ha synpunkter på.

 

[perlowdin]

Det är intressant att vissa av oss här sitter och tycker synd om bärare medan de flesta av bärarna förmodligen är stolta över sitt jobb som ger dom pengar och status.

Hur många bärare har du talat med? Talar du ens deras språk? Eller något språk de förstår? För din information: jag har levt drygt tre år i Nepal och lärt mig två nepalesiska språk. Och jag kan säga dig, att jobba som bärare är ett absolut skitjobb, som ingen tar som inte befinner sig i en direkt nödsituation. Vem vill vara en mänsklig mula? Det är jämförbart med att dra rikshaw eller prositituion. Något man gör när man inte klarar sig på något annat.

Du kan också lära dig, att Nepal är praktiskt taget det enda land i världen där man använder mänskliga mulor i en sådan omfattning. I Tibet är det yakar och mulor som gäller. I Indiska Himalaya är det vanligtvis nepaleser som bär åt turister om dessa använder bärare.

Det är en satans rovdrift på folk. Däremot har höghöjdsbärarna ett bättre läge, de befinner sig ju högre upp i hackordningen, och kan vara rätt sprättiga.

Per

 

[Xander]

Dina erfarenheter om Nepal och språkkunskaper i nepalesiska är uppenbarligen mycket större än mina och därmed din förmåga att bedöma bärares situation. Utan att byta ämne i tråden, det som stör mig är svenskars ogrundade ”tycka synd” mentalitet (har själv bott 5 år i utvecklingsländer och pratar 5 språk flytande). Faktum kvarstår att om det finns folk som tar arbetet som bärare så är det bättre en alternativet.

Vad avser dina synpunkter att en alpin bestigning inte kan använda sig av bärare (till basläger) och inte vara single-push håller jag inte med om. Dock delar jag dina etiska värderingar om kock, bärare och allt annat som stora expeditioner använder sig av.

 

[perlowdin]

Faktum kvarstår att om det finns folk som tar arbetet som bärare så är det bättre en alternativet.

Visst är det så. Till saken hör, att det finns en massa mellanhänder. Ofta f d höghöjdsbärare som är sardarer, d v s de har ett arbetsgivarförhållande till bärarna. Rekryterar dem och avlönar dem, och det är ytterst vanligt att de blir närmast osannolikt illa behandlade. Minns en gång när jag kom ner från Thorung La i ett lätt snöfall möte jag ett gäng som bar barfota! Eller kolla http://www.project-himalaya.com/news-96-around-dhaulagiri.html

Har väldigt svårt för trekking o klättring i kolonial stil.

När jag läser det du skriver om alpin stil slår det mig att termen i ngn mening används som ett ideal. Hur man vill definiera alpin stil blir då en smaksak, snarare än en fråga om sant eller falskt. Som jag ser saken är det, att man börjar eftersträva alpin stil, en positiv utveckling. Det tråkiga är att den nepalesiska staten har en lagstiftning som befäster den koloniala stilen. Det gäller i princip all legal klättring. Och det gäller vandring i vissa områden, där man måste ha en sardar, etc, etc, vilket får en negativ effekt på den lokala ekonomin. Istället för att utveckla hotel o andra näringar erbjuds endast jobb som mänskliga mulor, o det mesta av det utlänningarna spenderar hamnar i Kathmandu.

Per

 

[f91jsw]

Mitt intryck av den här diskussionen är att man bör skilja mellan ren klätteretik och etik som rör hur man beter sig i landet där man klättrar. Frågan om alpin stil är en fråga om ren klätteretik, dvs det som händer ovanför baslägret. Frågan om man använder bärare till baslägret är också moralisk men på ett annat plan. Rent klättringstekniskt spelar det ju ingen roll om någon bär din utrustning fram till baslägret eller (om du har mycket pengar) en helikopter flyger dit med den.

Med det här resonemanget kan man alltså både klättra i "kolonial stil", dvs man anlitar bärare fram till baslägret, och samtidigt i alpin stil när man väl är uppe på berget.

Johannes

 

[Mezzner]

Från min sida blir det ju lite teoretiserande, men jag tycker väl att basläger (med bärare dit) inte riktigt hör ihop med alpin stil. I och för sig blir det ju hårklyveri, och dessutom så är det ju, som redan sagts, närmast en omöjlighet att göra single-push som startar vid en egen bagagelucka om det gäller Himalaya och en del annat.

Jag vill minnas att det gjorts en del svenska Himalayaexpeditioner där man haft uttalade intentioner att göra bestigningarna i alpin stil även om man haft basläger och syndat en del mot alla kriterier som diskuterats ovan. Dock kanske det är bättre att säga att man ambitiöst försökt undvika att göra sin expedition i kolonial stil, som inte är ett klättertekniskt begrepp men står för många av de, i "svenska ögon", negativa sidorna med expeditionsstilen.

 

[f91jsw]

I Himalaya blir det ju alltid någon form av expedition hur man än gör pga otillgängligheten. I Alperna tar man bilen/bussen/tåget till berget och börjar klättra. Det handlar om vilken infrastruktur som råkar finnas. Det är väl ingen som ifrågasätter en klättring i alpin stil i Alperna bara för att man åkt bil till Chamonix? Det verkar lite märkligt om det ska vara vägnätets utbyggnad i landet som avgör om det ska kallas alpin stil eller ej.

Johannes

 

[Mezzner]

Nja, nu skulle väl det för all del kunna höra till stilen att man åkte bil, båt, cyklade eller nåt annat.

Bara för att just detta vore omöjligt på en specifik annan plats skulle det väl inte innebära att stilen inte innehöll detta element?

Nåja, det var ju faktiskt inte så jag menade. Mn ofrånkomligen så är det ju svårt att dra gränsen mellan anmarsch och transport till anmarsch eller om det nu borde vara mellan klättring och transport. Vad jag tycker är svårt med att betrakta flertalet Himalayabestigningar som alpina är ju att man börjar med en anmarsch som görs i typisk "kolonial stil" för att sedan dra en gräns, ev på högre höjd en alperna, och där upprätta ett basläger för att utgå på den egentliga bestigningen i alpin stil.

Själva baslägret är ju lite fel, men för all del om baslägret är en anhalt, där man lämnar sånt man behövt för anmarschen, och sedan gör ett single-push, då kanske det är OK. Fast frågan är ju förstås om man då kan kalla det för basläger?

 

[perlowdin]

I Alperna tar man bilen/bussen/tåget till berget och börjar klättra.

Det stämmer väl inte riktigt. I vissa delar av alperna går det absolut till så, t ex i dolomiterna, där man ofta inte börjar klättra förrän kl 9 på morgonen. Betraktar man däremot läget i högalperna är det få fyratusenmetare som låter sig bestigas på en dag - även om de finns. Det normala är att man ligger i någon hög hytta och börjar redan vid 4-5 tiden på morgonen med pannlampa. Och frågan inställer sig: vad är singlepush? Att bestiga berget, t ex Dom från Domhytte, eller från Randa, eller kanske från Visp, eller varför inte från havsytan.

Var börjar den som t ex ska bestiga Everst med en sinlgepush? Vid basläget ovanför Gorakhshep? I Namche? Vid Ganges?

Det är lätt att konstatera att termen "alpin stil" är vag och dess innehåll långt ifrån självklart.

Per