Stil eller topp, fusk eller kreativitet?
Fusk är precis vad det är. Om man ger sin expedition epitetet alpine style, för att man gillar det, vill ha lättare att få sponsorer eller för att få respekt (eller vad somhelst) så finns det regler som måste följas. Annars är det inte längre alpine style!
En del, ex Twight, har skippat toppar inom räckhåll för att de inte klarat dem alpine style. Dvs stilen har varit viktigare än själva toppen. Nu behöver man självklart inte vara så hård mot sig själv som Twight men att kalla expeditioner vid sitt rätta namn är i alla fall minimikravet.
Något taffliga jämförelser
Att cykla Vätternrundan med mountainbike, för att det är din grej, tufft eller något. Efter halva vägen blir det för jobbigt och du byter till en landsvägsracer och kommer imål på en fin tid. Sen vidhåller du att du cyklat Vätternrundan på Mtb på din tid fast det inte är det du gjort. Eller att åka Vasaloppet där du halvvägs byter till skejtskidor och skejtar imål.
I klippklättringssammanhang skulle det kunna vara att hävda onsight trad på en hård tur fast du topprepar!
Du har gjort en slags bedrift med inte vad du föresatt dig att göra eller vad du säger dig att göra.
Med single-push menar jag att du inte ska reka turen innan. Du får självklart stanna, äta och sova på vägen upp. Fast det tycks som detta krav och även tanken att du inte ska ha några matförråd på vägen bara är för de värsta puristerna.
[Ändrat av slob 2005-09-23 kl 16:42]
ipg289h; sa:Mezzner; sa:så är det ju då ett slags fusk att använda gamla fasta rep,
Fusk, inte alls, klättrar man i Himalaya gäller det att hinna upp o ner, finns det saker som underlättar använder man dem, frågan är nog snarare om man vågar lita på dem.
Per
Fusk är precis vad det är. Om man ger sin expedition epitetet alpine style, för att man gillar det, vill ha lättare att få sponsorer eller för att få respekt (eller vad somhelst) så finns det regler som måste följas. Annars är det inte längre alpine style!
En del, ex Twight, har skippat toppar inom räckhåll för att de inte klarat dem alpine style. Dvs stilen har varit viktigare än själva toppen. Nu behöver man självklart inte vara så hård mot sig själv som Twight men att kalla expeditioner vid sitt rätta namn är i alla fall minimikravet.
Något taffliga jämförelser
Att cykla Vätternrundan med mountainbike, för att det är din grej, tufft eller något. Efter halva vägen blir det för jobbigt och du byter till en landsvägsracer och kommer imål på en fin tid. Sen vidhåller du att du cyklat Vätternrundan på Mtb på din tid fast det inte är det du gjort. Eller att åka Vasaloppet där du halvvägs byter till skejtskidor och skejtar imål.
I klippklättringssammanhang skulle det kunna vara att hävda onsight trad på en hård tur fast du topprepar!
Du har gjort en slags bedrift med inte vad du föresatt dig att göra eller vad du säger dig att göra.
Med single-push menar jag att du inte ska reka turen innan. Du får självklart stanna, äta och sova på vägen upp. Fast det tycks som detta krav och även tanken att du inte ska ha några matförråd på vägen bara är för de värsta puristerna.
[Ändrat av slob 2005-09-23 kl 16:42]