Allemansrätten?

[Lolli]

Det där är en knepig fråga
för sedvanerätt är också juridiskt giltigt

och vägar som används för passage på platser där det egentligen kanske är tomtmark numera men stigen alltid gått,
fiskelägen osv
och här där jag bor så är det inte alls ovanligt att både små grusvägar och ganska stora vägar går rakt igenom gårdar, uthusen på ena sidan och boningshuset på andra sidan
även på Gotland förekommer det

så om det är en VÄG, då skulle jag förutsätta att man kunde passera,
om den inte tar slut vid torpet, förstås

 

[raderad04]

Det tycker jag pekar på att man är i sin fulla rätt att använda en väg som går mellan husen på en gård, så som vägar ofta gör. Detta även om det är en enskild väg, där t ex biltrafik är förbjuden.

Du har din rättighet att gå var du vill, in i hus, in i köket eller sovrummet om du vill ända tills du blir tillsagd att gå därifrån.
När man talar om enskilda vägar är det vägar som leder till gården eller enskilda vägar i skogen. Men om du orsakar skada på vägen eller marken får du inte gå, cykla eller färdas där.
Men i detta fall bör vi inte tala om rätten att göra si och så utan om att den som passerar någon annans boplats visar den hänsyn som är nödvändig.
Sedvanerätt och gamla vägar som går genom gårdar ger ingen rätten att gå där. Skall vi åberopa sedvanerätten så är rätten att döda inkräktare på min boplats är en rätt så gammal sedvana. Nog om rättigheter.
Varför knackar vi på dörren? // RJ

 

[nermander]

Allemansrätten finns inskriven i grundlagen även om den inte är reglerad som du säger.

Den är inskriven såtillvida att den NÄMNS i grundlagen ja. "Men allemansrätten i sig är ingen lag, och inte i någon lag står det vad allemansrätten innehåller." står det på Naturvårdsverkets sida.

Det står också:
Eftersom allemansrätten inte är någon lag och inte heller finns beskriven i lag, går det inte att ge exakta besked om vad som gäller i alla sammanhang. Lagarna som omger allemansrätten anger dess yttersta gränser och talar om vad som är förbjudet. Men man kan inte säga att allt som inte är förbjudet ingår i allemansrätten. Det finns mycket som är olämpligt utan att vara förbjudet. Med utgångspunkt från lagarna kan allemansrätten tolkas i domstol.
Men de rättsfall som rör allemansrätten är inte så många.

och för den aktuella frågeställningen finns:
Alla har rätt till hemfrid. Det är förbjudet att ta "olovlig väg" över tomt. Tomt i de här sammanhangen är det område närmast bostadshus där de som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Det är risken att störa som avgör hur nära man kan passera ett hus. Några regler om minsta avstånd finns inte. Alltför påträngande besökare kan straffas för hemfridsbrott. Reglerna om hemfridsbrott och olovlig väg finns i lagboken i brottsbalkens 4 och 12 kap.

 

[Aardwolf]

Om det är en stig som går igenom tomten så är det nog bäst om man går runt hela tomten. Men är det en väg så kan man använda den.

Om där nu kommer skogsarbetarmaskiner så använder dom vägen och därmed kan du som vandrare (och liknande) använda den.

 

[tiddelipom]

Allemansrätten är bygger på gammal hävd och har på olika sätt framgått sedan landslagarnas tid. Fortfarande så är det dock en rätt som främst är just gammal hävd och praxis men finns nedskriven till vissa delar.
Den laggrund som finns är främst Brottsbalkens 12 kap 2§ där det stadgas att "den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs ellr, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller och vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk, dömes för åverkan ...".
I §4 stadgar att "tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav dömes till tagande av olovlig väg ...". Det innebär på ren svenska att det är brottsligt först om man gör skada.
Detta är i princip de lagreglerade undantag som finns från den gamla hävden om rätt för var man att fritt färdas över och bruka annans mark. De tar dock upp de fall där man skadar eller tar egendom som tillhör annan. Det den lagreglering som behandlar den mer subjektiva olägenheten av att någon vandrar över annans tomt är brott mot hemfrid (BrB 4:6) som inte bara innefattar hus eller annan byggnad utan även gård eller tomt ”där det framgår att området hör till bostaden”.
Dels så gäller inte dessa lagregler om ”förfarandet står i överensstämmelse med lag, rätt, sedvänja eller medgivande” (här inbegrips även allemansrätten). Dessutom finns ett avgörande i Högsta Domstolen från 1987 som säger att det dessutom måste vara att anses som ”klandervärt” för att överhuvudtaget kunna bestraffas, dvs inte normal oaktsamhet eller andra förhållanden i det enskilda fallet som t.ex. att en vandringsled har gått över en del av gården under lång tid.
Det finns med andra ord en viss vägledning medan det mesta dock faller tillbaka på sunt förnuft (sånt som man själv har men inte alla andra ) samt att fråga sig om det vore normalt att den som äger tomten/gården skulle uppleva det som störande.

Lagvrängaren

 

[grodanbolle]

Du har din rättighet att gå var du vill, in i hus, in i köket eller sovrummet om du vill ända tills du blir tillsagd att gå därifrån.

Om du skulle gå in hos mig så skulle du få en smäll.

Det är självklart att man inte har den rättigheten. Precis som att vi INTE har den rättighet att skjuta en inkräktare som man kanske har i vissa stater i USA.

 

[sachsaren]

Hur gör man?

Hej alla!

Det är faktiskt tröstande att även infödingarna verkar hysa vissa oklarheter i samband med allemansrätten.

Har äran att få lära ut svenska här i Tyskland och för några dagar sedan handlade en lektion om just allemansrätten. En kursdeltagare uppmärksammade vissa oklarheter, t.ex. att man inte skall beträda en tomt men att man får gå fritt i skogen. Han frågade mig, om inte skogen också tillhör någon och vad som är skillnaden i så fall, dvs. vad som är skillnaden mellan en stor och trädbevuxen tomt - och skogen.
Tyvärr kunde jag inte svara med juridisk exakthet, jag hänvisade bara till svenskarnas allmänt avslappnade och välvilliga inställning när det gäller att inte klyva juridiska spetsfyndigheter.

Jag tillade att det är huvudsaken att man inte stör någon, man skall inte gå för nära bebodda hus, man skall inte synas eller höras.
Men i det här intressanta scenariot handlar det ju om just ett fall där det är så gott som oundvikligt att passera över själva tomten.

Mycket intressant att saken är betydligt mindre klar än jag trodde!

/Georg

 

[Lolli]

Enskild väg betyder inte att den leder till ett hus eller in i skogen. Det betyder att den är ägd av annan än stat eller kommun.
Citat från naturvårdsverket:
"...Därför får vägens ägare bestämma om trafik med motorfordon ska förbjudas på vägen. Ett sådant förbud ska skyltas på tydligt sätt. Men ägaren kan inte förbjuda någon att gå, cykla eller rida på vägen. Vägar med statsbidrag till vägunderhållet ska hållas öppna för motortrafik. "

Tomt:
"Det är främst brottsbalkens bestämmelser om olovlig väg och hemfridsbrott som sätter gränserna. Det är förbjudet att vistas på tomt och man får inte gå över planteringar. Det är inte heller tillåtet att gå över skadekänslig mark som exempelvis åkrar med växande gröda."
i samband med ridning:
"Brottsbalkens bestämmelser om "olovlig väg" sätter gränsen för ryttarens allemansrätt. Det är inte tillåtet att rida över tomt, dvs området närmast ett hus där de som bor i huset ska kunna känna sig ostörda. Hur stort område som ska räknas som tomt beror på omständigheterna. Det är risken att störa som avgör hur nära huset man kan passera. Några regler om minsta avstånd finns inte. Alltför påträngande besökare kan straffas för hemfridsbrott.

Också plantering är förbjudet område. Med plantering avses i första hand gräsmattor, plantskolor, parkplanteringar och andra liknande områden. Oavsett risken för markskador är det förbjudet att rida över tomt eller plantering. "

 

[raderad04]

Du har din rättighet att gå var du vill, in i hus, in i köket eller sovrummet om du vill ända tills du blir tillsagd att gå därifrån.

Om du skulle gå in hos mig så skulle du få en smäll.
Det är självklart att man inte har den rättigheten. Precis som att vi INTE har den rättighet att skjuta en inkräktare som man kanske har i vissa stater i USA.

Nu skall vi skilja mellan lag och rätt. Enligt lag kan jag knalla in hos dig om du har dörren öppen utan att bli straffad. Lappar du till mig när jag står i ditt kök så åker du dit för misshandel och jag går ut.
Brottsbalken 4 kap. "6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Olovligheten uppstår först när du sagt att jag skall lämna ditt rum, hus, gård eller fartyg.
Om jag rätt att knalla in hos dig - morlal/etik - handlar givetvis om var jag sätter gränsen. Personligen sätter jag gränsen vid tomten om jag skall passera, jag följer skogskanten eller går i skogen för att inte beträda någon annans gård.
Skulle jag eventuellt hälsa på dig så kommer jag att knacka på dörren för att på så sätt visa att jag vill bli uppmärksammad och jag kommer inte in förrän du säger att jag får göra det.
I Tornedalen fanns en tid med olåsta dörrar. Ingen behövde knacke, alla kunde gå in i huset om de ville. Var det ingen hemma gick man därifrån men om sopan stog lutat mot dörren gick man inte in.
Var det någon i köket, det var dig man alltid gick, satte man sig på stolen som stod vid köksdörren, med ytterkläderna - i äldre tider även skor - på sig tills man blev inbjuden att sätta sig vid köksbordet och ta av sig ytterkläderna.
I byn där jag bodde gick den gamla byvägen rakt genom gården där jag bodde. Det var bara de äldsta i byn som använde 'vägen'.
På vinter körde ungarna skoter men alla tog vägen runt gården i stället för att gena igenom.
Alltså, vi har inga 'rättigheter' utan endast skyldighet att ta hänsyn till andra människor i vår omgivning. // RJ

 

[grodanbolle]

Du har din rättighet att gå var du vill, in i hus, in i köket eller sovrummet om du vill ända tills du blir tillsagd att gå därifrån.

Om du skulle gå in hos mig så skulle du få en smäll.
Det är självklart att man inte har den rättigheten. Precis som att vi INTE har den rättighet att skjuta en inkräktare som man kanske har i vissa stater i USA.

Nu skall vi skilja mellan lag och rätt. Enligt lag kan jag knalla in hos dig om du har dörren öppen utan att bli straffad. Lappar du till mig när jag står i ditt kök så åker du dit för misshandel och jag går ut.
Brottsbalken 4 kap. "6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Olovligheten uppstår först när du sagt att jag skall lämna ditt rum, hus, gård eller fartyg.
Om jag rätt att knalla in hos dig - morlal/etik - handlar givetvis om var jag sätter gränsen. Personligen sätter jag gränsen vid tomten om jag skall passera, jag följer skogskanten eller går i skogen för att inte beträda någon annans gård.
Skulle jag eventuellt hälsa på dig så kommer jag att knacka på dörren för att på så sätt visa att jag vill bli uppmärksammad och jag kommer inte in förrän du säger att jag får göra det.
I Tornedalen fanns en tid med olåsta dörrar. Ingen behövde knacke, alla kunde gå in i huset om de ville. Var det ingen hemma gick man därifrån men om sopan stog lutat mot dörren gick man inte in.
Var det någon i köket, det var dig man alltid gick, satte man sig på stolen som stod vid köksdörren, med ytterkläderna - i äldre tider även skor - på sig tills man blev inbjuden att sätta sig vid köksbordet och ta av sig ytterkläderna.
I byn där jag bodde gick den gamla byvägen rakt genom gården där jag bodde. Det var bara de äldsta i byn som använde 'vägen'.
På vinter körde ungarna skoter men alla tog vägen runt gården i stället för att gena igenom.
Alltså, vi har inga 'rättigheter' utan endast skyldighet att ta hänsyn till andra människor i vår omgivning. // RJ

Jo jag känner till det där. Lagen är baserad på gamla sedvänjor eller för att kunna ta hänsyn till folk på landet. Men jag lovar dig att om du går in i en lägenhet i storstaden och inte har lov till det så döms du för hemfridsbrott. Det där är alltid en avvägning från rättens sida. Jag börjar tröttna på den här diskutionen så jag klipper in ett riktigt fall.

"Duo åtalad för hemfridsbrott
linköping. Två unga män, 21 och 20 år, åtalades på tisdagen för hemfridsbrott. Under natten till den 7 juni förra året ska de tillsammans med flera kamrater ha begett sig till ett radhus i Ekholmen för att göra upp om någon oförrätt. Den person, en ung man, som de sökte var dock inte hemma. I stället vaknade den eftersökta mannens föräldrar när duon bankade på fönstret. Föräldrarna ska enligt åtalet ha blivit hotade till livet av 20-åringen när de öppnade altandörren.

I förhör har 20-åringen erkänt hemfridsbrott, men förnekat olaga hot. 21-åringen förnekar brott."

Här har de alltså blivit åtalade för att ha beträtt tomt och bankat på fönstret. Det finns alltså tomt och tomt. Rätten gör alltid en avvägning!

[Ändrat av crazy 2004-05-15 kl 19:30]

 

[Mezzner]

I första exemplet uppgavs att man knalla in i ett hus utan att detta i sig är ett brott, så länge man inte ställer till med nåt ifall man blir avvisad.

Försök och hitta ett bättre rättsfall om det ska var prejudicerande för det exemplet. Jag kan f ö tänka mig att om de som bankade på fönstret mitt i natten, uppenbarligen utan bättre anledning att hota eller "göra upp" antagligen hade klarat sig ganska bra i rätten om bostadsinnehavaren hade misshandlat sina kvällspigga besökare, apropå konstaterandet att man rimligen ska räkna med en fet smäll om man knallar in i ett hem.

Om du kan göra gällande att du blivit trakasserad och stressad, eller chockerad av en oväntad inkräktare kan du antagligen komma undan med en hel del våld, så länge det sker snabbt och i ett enda moment... Det är dock en helt annan fråga.

Jag tror det är enklare än så att förhålla sig till allemansrätten på ett sätt som gör att man slipper stå vid skranket. Tanken var, och är, väl att man ska kunna beträda annans mark, samt plocka lite bär och svamp samt blommor men knappast nåt annat; och att man får göra detta relativt obegränsat så länga men inte stör någon annan i direkt anslutning till deras bostad. Vad direkt anslutning innebär beror lite på hur omgivningarna ser ut, men det är här man får försöka göra en omdömesgill bedömning. Man kan då, i denna något godtyckliga sits, trösta sig med att det är någorlunda långt till den gräns då man kan hamna i klammeri med rättvisan.

Enskild väg som någon nämner, innebär i enbart att vägen inte säkert är lika bra skyltad och skött som en allmän väg. Om det sedan finns restriktioner för trafikanter så framgår det av annan skyltning.

 

[nermander]

Brottsbalken 4 kap. "6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Olovligheten uppstår först när du sagt att jag skall lämna ditt rum, hus, gård eller fartyg.

Olovligheten uppstår väl så fort du öppnar dörren?

Olovligen betyder ju att man inte har lov att göra nåt. Bara för att ingen har sagt att man inte har lov att göra nåt betyder inte att man har lov att göra det.

"Men hade du lov att gå in i huset?" frågar säkert åklagaren, vad säger du då? "Jag trodde det" Och då frågar åklagaren om du hade lov att ta TVn, och då svarar du att du trodde det?