crazy; sa:
walk_alone; sa:
Du har din rättighet att gå var du vill, in i hus, in i köket eller sovrummet om du vill ända tills du blir tillsagd att gå därifrån.
Om du skulle gå in hos mig så skulle du få en smäll.
Det är självklart att man inte har den rättigheten. Precis som att vi INTE har den rättighet att skjuta en inkräktare som man kanske har i vissa stater i USA.
Nu skall vi skilja mellan lag och rätt. Enligt lag kan jag knalla in hos dig om du har dörren öppen utan att bli straffad. Lappar du till mig när jag står i ditt kök så åker du dit för misshandel och jag går ut.
Brottsbalken 4 kap. "6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Olovligheten uppstår först när du sagt att jag skall lämna ditt rum, hus, gård eller fartyg.
Om jag rätt att knalla in hos dig - morlal/etik - handlar givetvis om var jag sätter gränsen. Personligen sätter jag gränsen vid tomten om jag skall passera, jag följer skogskanten eller går i skogen för att inte beträda någon annans gård.
Skulle jag eventuellt hälsa på dig så kommer jag att knacka på dörren för att på så sätt visa att jag vill bli uppmärksammad och jag kommer inte in förrän du säger att jag får göra det.
I Tornedalen fanns en tid med olåsta dörrar. Ingen behövde knacke, alla kunde gå in i huset om de ville. Var det ingen hemma gick man därifrån men om sopan stog lutat mot dörren gick man inte in.
Var det någon i köket, det var dig man alltid gick, satte man sig på stolen som stod vid köksdörren, med ytterkläderna - i äldre tider även skor - på sig tills man blev inbjuden att sätta sig vid köksbordet och ta av sig ytterkläderna.
I byn där jag bodde gick den gamla byvägen rakt genom gården där jag bodde. Det var bara de äldsta i byn som använde 'vägen'.
På vinter körde ungarna skoter men alla tog vägen runt gården i stället för att gena igenom.
Alltså, vi har inga 'rättigheter' utan endast skyldighet att ta hänsyn till andra människor i vår omgivning. // RJ