En intressant fråga. Min irländska kollega, som inte kan ett ord svenska, har förvånats över samma sak: varför står det så mycket på engelska i uppenbart helsvenska sammanhang?
För att svara på ursprungsfrågan, så tror jag att det finns två huvudskäl: för det första att det upplevs som "häftigt", och för det andra att diverse organisationer vill ha ett "internationellt" fokus. Vilket är motiverat ibland, men inte alltid. En tredje förklaring kan vara ren lathet/inkompetens: det kräver ofta en hel del av översättaren för att få in samma andemening som i originaltexten, och då slänger man in en direktöversatt anglicism istället. Resultatet blir ofta komiskt, t.ex. en film som marknadsfördes som ett "vibrerande familjeporträtt"... (från "vibrant").
Det kan nämnas att den färska språklagen faktiskt slår fast att svenska nu ska vara huvudspråk i offentlig kommunikation (dvs från myndigheter etc.). Vilket bla. gjorts att Stockholms fåniga slogan "Capital of Scandinavia" har ifrågasatts.
Själv störs jag inte så mycket av engelska uttryck, och jag använder dylika själv ibland helt enkelt för att de upplevs som vedertagna eller saknar en bra och entydig översättning (alla som använt en dator vet t.ex innebörden av "Undo"). Däremot ogillar jag klumpiga anglicismer som gör språket oklart, eller bara mindre slagkraftigt.
För att svara på ursprungsfrågan, så tror jag att det finns två huvudskäl: för det första att det upplevs som "häftigt", och för det andra att diverse organisationer vill ha ett "internationellt" fokus. Vilket är motiverat ibland, men inte alltid. En tredje förklaring kan vara ren lathet/inkompetens: det kräver ofta en hel del av översättaren för att få in samma andemening som i originaltexten, och då slänger man in en direktöversatt anglicism istället. Resultatet blir ofta komiskt, t.ex. en film som marknadsfördes som ett "vibrerande familjeporträtt"... (från "vibrant").
Det kan nämnas att den färska språklagen faktiskt slår fast att svenska nu ska vara huvudspråk i offentlig kommunikation (dvs från myndigheter etc.). Vilket bla. gjorts att Stockholms fåniga slogan "Capital of Scandinavia" har ifrågasatts.
Själv störs jag inte så mycket av engelska uttryck, och jag använder dylika själv ibland helt enkelt för att de upplevs som vedertagna eller saknar en bra och entydig översättning (alla som använt en dator vet t.ex innebörden av "Undo"). Däremot ogillar jag klumpiga anglicismer som gör språket oklart, eller bara mindre slagkraftigt.
