Aid-gradering

[spacemonkey]

LOL!

Just det...

Tack för alla fina bilder du postar förresten, verkar vara en bra plats att bo på för en klättrare.

Gott Nytt År


peace

 

[markus82]

"Å andra sidan vore det löjligt om t.ex 10 meter kroppsviktsplaceringar direkt från marken blir A4+/A5. Istället kan man ju sätta A3X eller varför inte A3DFU (CRS: Don't F*#! Up)"

Där har du förvisso en poäng. Så för att undvika att vara löjlig – vilket åtminstone jag försöker så gott jag kan – borde man kombinera en vanlig A-skala (antal dåliga säkringar) med en farlighetsskala (CRS)? Det har inte jag något emot. Låter vettigt, tycker jag. Med den spanska varianten skulle t.ex. leder kunna graderas A2cPDH – ser ju inte ett dugg löjligt ut!

Själv har jag bara klättrat någon enstaka graderad aidled, så jag vet väl inte riktigt vad jag pratar om. Däremot har jag aidat en del frileder och "nyturer" på små klippor (10-15m). Skulle jag gå 5-6 kassa säkringar i rad där så skulle jag bryta benen om jag föll. Med markfallspotential blir det DFU grymt fort! Eller, just det, det är väl kanske markfallspotential som definierar DFU... Skit samma.

Ha det! Och gott nytt klätterår!

 

[skytt66]

Aidgrader

När jag tillsamans med en handfull andra började aida i Sthlm i början på nittiotalet ute på tyresö, kom vi fort fram till att graderna varierade kraftigt på de etablerade lederna. Men vi själva kunde inte komma överens om vilka grader de gamla turerna skulla ha i jämförelse med det nya vi gjorde. Det berodde på (enligt mig ) vilken "form" man var i när leden gjordes. Är man i bra form kommer ens "tro" att vara mycket stark och även marginella punkter ges ett gott betyg.

Själv blev jag bra på att slå heads, och gjorde några turer på 10-15m med väldigt många heads. Vi kom fram till att den tekniska kunskapen måsta vara hög men att längden var för kort för högre grad en A3. En av lederna jag gjorde kallade jag "Rectumspräckaren", den ligger till höger om frituren "En nyduchad fjortonåring" på Träskberget. Den är drygt 10m och vid utsteget ser man ner på ett stort spetsigt stenblock som landningsplats. Vid mitt första försök blev "tron" för svag och jag backade, kom tillbaka en vecka senare med en starkare "tro" och fixade det, graden A3+

Efter det fick jag för mig att repetera de flesta lederna där ute minst en gång till, och kan bara säga att det inte gjorde mig klokare vad gäller graderingen, för vissa leder blev svårare och andra lättare än vad jag upplevt tidigare.

Min slutsats blir, Acceptera att grader är subjektiva och se dem som ett riktmärke på vad förstabestigarens "tro" är på svårigheterna.

p.s "tron" blev aldrig stark nog för en repetion på "Rectumspräckaren"

 

[Michel.B]

Jo, det är precis det jag kommit fram till - att det är känslan som styr och inte så mycket annat. Nu när jag springer runt och försöker göra nyturer så ställs jag inför samma problem som du - vad är graden? Hopptestar man allt riktigt ordentligt så får man snabbt känslan att "håller den för detta så är det A1". Problemet med aidgrader är förstås att det är tvärtom, ingen vill gradera något till A5 eller ens A3+ åtminstone inte förrän det är riktigt livsfarligt. Sandbagingen blir nästan ett obligatoriskt inslag på varje led.

Istället tänker jag infektera graderna ännu mer genom att gå efter en egen lista som inte är baserad på hur man känner sig utan hur många meter kroppsviktsplaceringar som görs i rad (antingen räknar man kroppsvikt när man klättrar eller också mäter man på ett ungefär vid rensning). Till detta har jag en skriven definition på vad en kroppsviktsplacering är (vissa är det av sig själva redan innan placering, andra är det pga att de floppar vid hopptest eller pga rutten klippa, osv). Det säger inget om hur farligt det är (eller känns snarare), då lägger jag till DFU eller DFU+. Det blir ungefär som "new wave" har definierats (åtminstone om man får tro den teoretiska texten) med viss sandbag-varning, men det kan även bli övergraderat. Visst, kan ju tyckas vara löjligt att jag går efter något helt eget, men om någon frågar vad t.ex A2 innebär är det lätt för mig att peka på något mer konkret än något som bara är känslomässigt.

Aidgraderna saknar egentligen något väsentligt - hur tekniskt svårt det är att placera prylarna, dvs hur överjävlig "ingenjör" man är eller måste vara för att få prylarna att hålla hopptest. Detta har jag valt att kalla "trixighetsgradering" och är en öppen skala från T1, T2, T3, och vidare uppåt. Alla steg är definierade i text upp till T6 som är ganska löjlig (borren plockas fram illa kvickt om man pajar något, vilket man förmodligen gör).

Va ute i förrgår på en mini-nytur på 8m http://michelblomgren.com/nyturer/fria_eller_falla.jpg
Graden sattes till A2/T3. Hade man kollat i "tabellen" står det 2-4 meter kroppsvikt och att T3 kan innebära lite "udda" klippa (men inte rutten för det) och t.ex halvt islagna birdbeaks, men väljer man rätt prylar/storlek och hopptestar så ska dom sitta utan att röra på sig eller floppa vid hopptest (fortfarande ganska lätta placeringar med andra ord). På detta sätt kan en A5:a vara A5/T2 (vilket kanske inte är möjligt i verkligheten). Eller också kan A2+ vara A2+/T5 och innebära att ett par skyhook-försök resulterade i att lister/kristaller gick sönder, men tillslut gick det (med lite tur eller skicklighet eller vad man vill kalla det) eller att flera heads-placeringsförsök floppade och man fick hålla på i en kvart för att få skiten att hålla kroppsvikt.

Nu är ju allt relativt, en duktig klättrare kan tycka att T3 är löjligt lätt medan en nybörjare kan tycka att T3 är T5 istället. Precis på samma sätt kan en nybörjare tycka att 5r är grymt svåra/omöjliga samtidigt som en 8-klättrare tycker att 5r är lämplig frisolograd. Gör nybörjaren nyturer blir kanske allt 5r, medan 8-klättraren tycker att det är 3r och vice versa. Det finns ju tyvärr ingen egentlig "klätterpopulation" inom aid i sverige, så det blir svårt att få till referensleder som folk är gradmässigt överens om på samma sätt som frileder.

Gott nytt klätterår!

 

[Rektalprolaps]

Svårt eller lätt ...kan det bli rätt??

Att en A2 är svårare än A2+ eller A3 vare sig klättertekniskt eller riskmässigt är ju inte så enkelt.
Först måste ju förstebestigaren vara säker på sin gradering samt att någan annan verifierar detta... sen så kommer vi till det som gör det extra soppigt.....populära leder som innehåller svåra/tunna/luftiga/"kan slå sig mer än lovligt" passager brukar i flera fall bli lättare efter ett tag ....läs...att man hammrar lite extra ... vilket egentligen gör det omöjligt att veta hur leden ser ut just IDAG....kan vara otroligt spännande...då jag varit med om A2-3 leder som saknar "de där tunna flaken" där man skulle skyhooka mm...istället fanns det en "ren" vägg med SVAAAGA antydningar om att de en gång funnits där vilket gjorde att det blev några intressanta alumashar...A4??...det var ingen idé att bry sig ....kontentan då....-Sysslar du med "the art of aidclimbing" så skall man förvänta sig det mesta....vare sig det är A2 eller A4............A1och A5 är de enda safe:a graderingarna - lätt eller ohyggligt!!

Piotr Bober (klättrare från Gbg) sa en gång efter att en av dåtidens duktigaste (80-tal) klättrare försökte göra en av hans turer i Utby ...Hur fan gjorde du den här...det är ju omöjligt!!!.....svaret kom snabbt med hans slaviska brytning ....hmmm....svårt för dig ....lätt för mig!!

 

[Michel.B]

Intressant - fler som inser hur värdelösa de traditionella A-graderna är.

Jag kan dock direkt säga att A-graden enligt mitt graderingssätt hade blivit exakt samma oavsett om det va skyhookar på bomber-kanter eller extremt svåra aluheads som tar 30 minuter per placering. Jag har helt skitit i de "gamla" A-graderna - de suger och fungerar inte i praktiken - precis som du ger ett så bra exempel på.

Alla nyturer jag gör graderar jag enligt ett eget sätt och eftersom det endast finns 3 aidleder i Göteborgsföraren är det stor risk(?) att om nån vill klättra tekniskt här i framtiden lär det bli en av mina, med min gradering.

T.ex så hade din skyhook-beta blivit samma A-grad på även ifall kanterna va bortnötta. Skit samma om det är 10m skyhooks på bomber-kanter eller om det är 10m aluheads som tar 30 minuter per styck att placera - det är ändå 10m kroppsviktsprylar. För att täcka upp detta - den tekniska svårigheten och kunskapen/erfarenheten - spånades Trixighetsgraderingen fram

T-skalan gjordes mer för "sport aid-leder" än storväggar i och med att alla korta leder aldrig kommer att kunna få särskilt höga A-grader och därmed inget att sträva efter på samma sätt som med friklättergrader. Man får t.ex ingen "belöning" för att man kört en kort passage extremt svårplacerade aluheads mellan bomber prylar - man har ändå klättrat någon fjuttig A2:a och hade lika gärna kunnat borra och kanske haft samma grad ändå. T-skalan handlar inte om huruvida en säkring håller att falla i, utan huruvida en säkring/placering klarar ett hopptest. Är man duktig/noga i sin placering kommer den givetvis att hålla första hopptestet - men precis som frigrader så bör man ha viss insikt i hur duktig man är. En nybörjare kanske aldrig lyckas få till något att hålla på en T4:a medans det är rolig problemlösning för någon som hållit på ett tag, t.ex. Det som förändras efter nötning (vilket givetvis inte är ett problem här i och med att det tydligen nästan bara jag som aid:ar i Göteborg - å andra sidan är man så fanatisk som jag är lär det nog nötas ) är givetvis T-graden medan A-graden i så fall bör hålla sig någorlunda inom samma område. T.ex så kan en T4 bli T-omöjlig-utan-att-borra eller så kan en T4:a bli T3 eller kanske t.o.m T2 i och med en rutten spricka som bankats helt ur, t.ex, t.ex...

Sitter det en massa fix aluheads på en T4 blir den förstås "skitlätt" att repetera, men men, sånt är livet... bara att köra innan wirarna rostar sönder (i Göteborg = fort)...
http://michelblomgren.com/nyturer/teknikmagasinet.jpg

Aid:a järnet! (dvs anglar, knivblad och annan skit)
/Michel

 

[markus82]

Lite återupplivning här...

Efter att ha läst tråden igen så verkar ditt graderingssystem ganska vettigt, Michel. Om jag har förstått det rätt, that is. Du har tre "graderingar". 1) Teknisk svårighet att placera skrotet, 2) hur många kroppsviktsäkringar i rad det är, och (eventuellt?) 3) hur farligt det är. De första två är "hemsnickrade", med siffror och bokstäver som du definierat själv, och den tredje är CRS. Stämmer detta?

Ett par tankar bara. Det kan fortfarande vara svårt att bedöma vad som är kroppsviktsplaceringar. Sure, vissa grejer kan inte hålla för mycket, men ganska många är tveksamma, 50/50 typ. Jag tänker t.ex. på microkilar – har man screamers på och femtio meter rep ute kan de hålla bra. Likaså heads. Och om det är sva så blir ju inte fallet lika hårt eftersom en del av energin försvinner i friktionen mellan kropp och klippa (AJ!). Sen kan det också handla om hur mycket man väger när det handlar om riktigt tunna placeringar. En klättrare som väger 50kg och har ett litet rack som hopptestar en säkring kommer ju inte upp i samma vikter som en fullrackad, kissnödig och regnblöt stackare på 100 kilo.

Och samtidigt som dina idéer känns nya (i alla fall för mig) så är det ganska introvert, typ, att börja gradera leder efter en egen skala. Risken finns att dina leder får se än färre bestigningar p.g.a. att ingen förstår vad som står i föraren. Det liksom saknas konsensus, om du förstår vad jag menar. Men kanske måste man börja någonstans. Och kanske, som du skrev någonstans tror jag, så är detta mest en aidbouldergradering. Eller? Du skrev något någonstans om att sandbagging är en naturlig följd av A-skalan. Hur skulle det kunna undvikas med ditt graderingssystem?

Med risk för att döda en eventuell diskussion innan den återupplivats byter jag ämne. En sak som jag alltid har tyckt när man diskuterar aidgraderingar är att skalan är så fokuserad på svår aid. Särskilt New Wave tycks göra detta. Fishproducts.com:

A1 - Easy to find and easy to place. A basic no brainer, but if you do many dumb things in a row, you will go up to 40 feet. Ex:
Lurking Fear (A1+), Prow, Muir (A1+)

A2 - Here is where it starts. Placements could be hard to find and or awkward to place. Fall potential of up to 60 feet or more. Ex:
Shield, Mescalito (A2+), Aquarian, Tangerine Trip, Horse Chute (A2+)
(min fetstil)

På A1 ska man alltså kunna falla upp till 12 meter!? Och redan på A2 ska man kunna dra en 20 meter susare eller mer!? Det är en sjukt grov skala, verkar det som tyckar jag, som är till för folk som klättrar A3 och uppåt. Bland de mer spännande turerna jag har gjort har inte involverat fallrisker som var längre fem meter. Alltså helt klart A1, enligt Fishproducts. Men det är stor skillnad på de lederna och leder där fallrisken är ner till föregående säkring. Men båda är A1. Jag tycker graderingarna har sandbagging inbyggt i sig. Det luktar k#kmätartävling på långt håll... Eller har jag fel?

Har det klättrats något på sistone då? Kanske lägga upp lite bilder? Är alltid kul att se.

Mac

 

[Michel.B]

Kul att nån tycker att det låter vettigt.

Idén med T-skalan har mognat kanske man kan säga och fått en lite mer allmän, enklare betydelse. T-skalan är helt enkelt min personliga grej, oavsett om andra vill använda den eller ej - spelar mindre roll. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av k**mätartävlingar och A5-faller-du-dör-du-mentaliteten måste jag söka motivation i något annat. Passar på att dra Chris Kalous "aid rant"...
http://youtube.com/watch?v=boQHYBhlOcs
Chris Kalous va förresten med på andra bestigningen av Reticent Wall, så han har rätt att snack om A-skalan om man säger så.

Jag är intresserad av att klättra "omöjliga" blanka väggar där det kräver finlir och finess att placera skrot och där man blir "belönad" med en hög grad om man lyckas med några "omöjliga" placeringar. T-skalan motiverade mig att göra Teknikmagasinet. Från början funderade jag på att sätta en rivet, men T-skalan triggade mig att testa och se om det går att få till några knepiga placeringar och därmed sätta en högre grad - som dessutom är naturlig, utan rivets eller BAT-hål. Hade man satt en rivet hade det säkert inte blivit så stor skillnad i A-graden, kanske A2 med rivets eller A2+ utan rivets, men iom att det inte är tillräckligt långt når man sällan A3 på en så kort led.

T-skalan innebär en annan grej - man kanske faller oftare, men då är det roligare att det är som sportklättring - bomber säkringar under och fallet är relativt säkert. Målet är istället att sätta dom där två T5-placeringarna (bara som exempel) istället för att dra 20 meter peckers. Med A-skalan kanske det bara blivit A2 och då kunde man lika gärna plocka fram borren.

T-skalan är endast en kruxgradering, precis som vår friklätterskala. Den börjar på T1 (eller T0 för rivet, bb, bat-hål, chippad placering) och är öppen. Precis som friklättring blir lättare med "science friction"-gummi på fötterna och massa krita så blir den tekniska klättringen lättare med rätt säkringar. Dvs forna tiders klättrare tyckte 5r va hårda grejer, men idag klättrar vilka blåbär som helst 5r iom utveckling av utrustning. Precis samma sak gäller T-skalan - i framtiden är kanske T4r nybörjarleder.

Apropå sandbaging. Jag misstänkte redan från början att det mesta inom aid blir ungefär "lika hårt" och det har märkts i graderingen. Det blir sällan hårdare än T3, det mesta inom intressant aid är nog runt T3. De frileder som ligger på 3r tycker jag känns lika "hårda" som 4rna - på samma sätt kommer nog flera tycka om T2 vs T3, kan nog upplevas lite samma sak skulle jag tro, beroende på led och typ av säkringar förstås. I och med att det saknas konsensus är det förstås bara jag som sätter "standarden" för graderna, men det är inget jag ser som varken ett hinder eller något som spelar någon roll - så länge mina "referensleder" håller den grad jag tycker att det är så finns det något att jobba vidare på.

Ett problem är dock att en placering kan ofrivilligt chippas och bli bättre. Precis detta hände på Teknikmagasinet - sömmen smulade sönder vid första placeringsförsöket. I och med att det bara är en T4-placering kan den vara lättare nu än den va när jag gjorde leden. Det hör förstås aidklättringen till, lite som de polerade badkarskanterna på populära kalkstensleder man hört talas om.

Om en friled är svårsäkrad så står det oftast i ledbeskrivningen, inte i graderingen. Man skulle kunna sätta enbart en T-grad utan tillägg och istället skriva hur många meter eller hur många säkringar som ansågs vara kroppsvikt i undertexten.

När det gäller screamers så räknar jag dem som bonus, dvs man kan klättra säkrare på kroppsviktsprylar utan att för den skull få en lägre gradering. Säkringarna skall hålla normala fall utan screamers för att inte kallas kroppsvikt. Eftersom man aldrig vet om säkringarna håller för detta eller ej är en gradering baserad på kroppvikt-i-rad "sårbar för sandbaging" eller tvärtom.

Klättringen har legat lite på is i leran och regnet tyvärr. Har endast repeterat ett par leder, kollat in nya projekt och haft lite "storväggsövningar" (typ 3 standplatser på 20 meter ). Det blir nog att leda ett projekt i helgen dock

/Michel

 

[chrtur]

Michel.B, eftersom du är så intresserad av AID klättring så har du en snutt här från AID klättring kring Gran Paradiso parken av V. Folco, om det nu kan vara intressant?

http://www.youtube.com/watch?v=dnnu9PvEkMI

Aida lugnt!