Är VKV:s stabilisatorer bra?
- Trådstartare kajakmicke
- Start datum
Låg paddelföring är energisnålt så länge man inte försöker få fart på kanoten. Huvudorsaken till låg paddelföring är väl ändå det minskade vindfånget?
Annars är väl inte bara sitshöjden avgörande för hur bra man sitter. Även vinkeln på sitsen har betydelse.
Bakåtlutat sittande i en tunna brukar inte kännas så roligt.
Annars är väl inte bara sitshöjden avgörande för hur bra man sitter. Även vinkeln på sitsen har betydelse.
Bakåtlutat sittande i en tunna brukar inte kännas så roligt.
Visst kan kajaker ha för mycket stabilitet! Stabilitet existerar liksom de flesta andra egenskaper i ett sammanhang – det är aldrig så enkelt som att ju mer dess bättre.
De flesta är överens om att initialstabilitet är bra för ovana paddlare. En bra nybörjarkajak är stabil, lite trög och lagom ”olydig” – den lyder helt enkelt inte de ibland felaktiga kommandon som en nervös paddlare utfärdar via paddeln i en krissituation och därmed undviks många ofrivilliga bad. Ungeför som att en standardbil till skillnad från tävlingsbilar har nysningssäker styrning – den inbyggda bristen på precision som underlättar för dåliga bilförare att hålla sig på vägen.
Men ju duktigare man blir desto oftare gör man rätt, även i tillspetsade situationer, och då blir det intressant med en kajak som lyder blixtsnabbt och med precision. En bra kajak saknar egenskaper (i betydelsen egenheter) - den gör bara vad paddlaren vill. Först då blir det möjligt att fortsätta utvecklas som paddlare.
Det handlar dels om manövrering: en lätt och manöverbar kajak som accelererar och stoppar snabbt, girar lätt och omedelbart för ett sveptag eller en kontring (stor kursstabilitet är en styggelse som underlättar för mediokra paddlare att behålla en dålig paddelteknik).
Men det handlar också om stabilitet. Som Erik nämnde kränger initialstabila kajaker mycket i sjögång (eftersom stabilitet innebär att kajaken strävar efter att ligga parallellt med vattenytan oavsett om den är horisontell eller lutar), och krängningen blir därför en oönskad påtvingad rörelse som paddlaren måste slösa lite energi på, alldeles i onödan. En stabil kajak kräver inte mycket balans hos paddlaren för att kännas trygg på plattvatten, men kränger mer och blir svårare att bemästra ju större vågorna blir. En rankare kajak kräver mer balans redan från början, men när man tagit sig över den tröskeln blir det inte värre i vågor – vattenytans lutning påverkar inte en rank kajak i lika hög grad (jag pratar främst om havskajaker som har en slutstyvhet som går att utnyttja, inte tävlingskajaker). Den rör sig lugnt och förutsägbart i grov sjögång och känns trygg och pålitlig dels genom att den inte hittar på något ”på egen hand” och dels för att den lyder order direkt.
Min första kajak var 58 cm bred, den jag paddlar numera är knappt 50 bred och skulle av de flesta anses som ganska rank – men i riktigt besvärliga förhållanden känner jag mig tryggare i den än i någonting annat jag provat.
En annan sak att fundera över är var balansen sitter. En duktig paddlare balanserar kajaken i första hand med kroppsmotorik (håller tyngdpunkten över sittytan genom rörlighet i midjan) medan ovana paddlare är beroende av paddeln som stöd, och tappar därför paddeltekniken så fort det går vågor. Träna upp kroppsbalans genom att handpaddla – först på plattvatten, sedan i vågor. Det går ganska snabbt att få det att fungera och då frigör du paddeln för paddling.
Björn
De flesta är överens om att initialstabilitet är bra för ovana paddlare. En bra nybörjarkajak är stabil, lite trög och lagom ”olydig” – den lyder helt enkelt inte de ibland felaktiga kommandon som en nervös paddlare utfärdar via paddeln i en krissituation och därmed undviks många ofrivilliga bad. Ungeför som att en standardbil till skillnad från tävlingsbilar har nysningssäker styrning – den inbyggda bristen på precision som underlättar för dåliga bilförare att hålla sig på vägen.
Men ju duktigare man blir desto oftare gör man rätt, även i tillspetsade situationer, och då blir det intressant med en kajak som lyder blixtsnabbt och med precision. En bra kajak saknar egenskaper (i betydelsen egenheter) - den gör bara vad paddlaren vill. Först då blir det möjligt att fortsätta utvecklas som paddlare.
Det handlar dels om manövrering: en lätt och manöverbar kajak som accelererar och stoppar snabbt, girar lätt och omedelbart för ett sveptag eller en kontring (stor kursstabilitet är en styggelse som underlättar för mediokra paddlare att behålla en dålig paddelteknik).
Men det handlar också om stabilitet. Som Erik nämnde kränger initialstabila kajaker mycket i sjögång (eftersom stabilitet innebär att kajaken strävar efter att ligga parallellt med vattenytan oavsett om den är horisontell eller lutar), och krängningen blir därför en oönskad påtvingad rörelse som paddlaren måste slösa lite energi på, alldeles i onödan. En stabil kajak kräver inte mycket balans hos paddlaren för att kännas trygg på plattvatten, men kränger mer och blir svårare att bemästra ju större vågorna blir. En rankare kajak kräver mer balans redan från början, men när man tagit sig över den tröskeln blir det inte värre i vågor – vattenytans lutning påverkar inte en rank kajak i lika hög grad (jag pratar främst om havskajaker som har en slutstyvhet som går att utnyttja, inte tävlingskajaker). Den rör sig lugnt och förutsägbart i grov sjögång och känns trygg och pålitlig dels genom att den inte hittar på något ”på egen hand” och dels för att den lyder order direkt.
Min första kajak var 58 cm bred, den jag paddlar numera är knappt 50 bred och skulle av de flesta anses som ganska rank – men i riktigt besvärliga förhållanden känner jag mig tryggare i den än i någonting annat jag provat.
En annan sak att fundera över är var balansen sitter. En duktig paddlare balanserar kajaken i första hand med kroppsmotorik (håller tyngdpunkten över sittytan genom rörlighet i midjan) medan ovana paddlare är beroende av paddeln som stöd, och tappar därför paddeltekniken så fort det går vågor. Träna upp kroppsbalans genom att handpaddla – först på plattvatten, sedan i vågor. Det går ganska snabbt att få det att fungera och då frigör du paddeln för paddling.
Björn
Fördel LÅG paddelföring: Jag skulle tro att det ofta handlar om att det tar på axel&skuldermuskelrna att lyfta paddeln och armen så där himla högt vid varje paddeltag. Det slipper man om man paddlar med LÅG paddelföring. (gissning!) Ett problem som motions/tävlingspaddlare inte har... De är helt enkelt starka där...Arneri; sa:
Fördel HÖG paddelföring: Och å andra sidan jobbar man väl effektivare med ryggen om man har HÖG paddelföring och får bättre uthållighet för att man just använder ryggen/bålen istället för armarna...
(gissning!)
(Jag paddlar nu med relativt hög paddelföring. Jag tyckte det var skitjobbigt i början - i synnerhet med lastad havskajak. Med motionskajak kändes det dock naturligare med hög paddelföring redan från början...)
Men jag funderar mest här... Släpp gärna in fler tankar om vi ändå har trasslat bort tråden... ;-)
Ang balans så är blir man tvungen att ha bra kontakt med kajakskrovet när man paddlar en rakkölad kajak med inbyggda styrlinjer och flat botten eftersom kajaken lever sitt eget liv dvs den följer med i vågornas rörelse och kanotisten tvingas att hela tiden parera och vara följsam i midjan samt att man dessutom kanske tvingas till stöttning och styrtag. Annat är det i en kajak med svängd köllinje, rund botten och roder. ”Bara” att ställa kursen med rodret och mala på i joggingtakt.
Har man lärt sig att paddla i en tävlingslåda så lär man sig att mer eller mindre kasta sig från blade till blade med små reflexmässiga korrigeringar i varje paddeltag för att hålla kajaken upprätt. Dvs det är att rekommendera att träna upp balansen i rank kajak när det är varmt i vattnet så kommer stabiliteten bero på tekniken snarare än kajakens konstruktion och kajakupplevelsen lyfts till en högre nivå där kajaken följer dig och inte tvärs om.
För att återknyta till ämnet så skrev jag några krumelurer på: http://www.vitudden.com/roll_vs_ponton_se.htm
Har man lärt sig att paddla i en tävlingslåda så lär man sig att mer eller mindre kasta sig från blade till blade med små reflexmässiga korrigeringar i varje paddeltag för att hålla kajaken upprätt. Dvs det är att rekommendera att träna upp balansen i rank kajak när det är varmt i vattnet så kommer stabiliteten bero på tekniken snarare än kajakens konstruktion och kajakupplevelsen lyfts till en högre nivå där kajaken följer dig och inte tvärs om.
För att återknyta till ämnet så skrev jag några krumelurer på: http://www.vitudden.com/roll_vs_ponton_se.htm
Roll VS Pontoner
Hej Ingvar!
Jag tycker att din debattartikel, på VKV:s hemsida, börjar balanserat. Därefter delar du ut allt grövre rallarsvingar mot dem som tränar och instruerar roll som en av räddningsteknikerna.
För att få lite balans kan man också läsa nedanstående debattartikel.
http://www.thomassondesign.com/news...81&ucat=&aj_go=more&id=1117215775&do=archives
Göran Sterning
(En av Malmö Kanotklubbs ideellt arbetande instruktörer)
[Ändrat av gorans 2006-03-10 kl 08:19]
K-Anka; sa:
Hej Ingvar!
Jag tycker att din debattartikel, på VKV:s hemsida, börjar balanserat. Därefter delar du ut allt grövre rallarsvingar mot dem som tränar och instruerar roll som en av räddningsteknikerna.
För att få lite balans kan man också läsa nedanstående debattartikel.
http://www.thomassondesign.com/news...81&ucat=&aj_go=more&id=1117215775&do=archives
Göran Sterning
(En av Malmö Kanotklubbs ideellt arbetande instruktörer)
[Ändrat av gorans 2006-03-10 kl 08:19]
Polemiseringen!
Det finns så väldigt många olika sätt att vara paddlare på. Man kan ha olika intressen, erfarenheter och inspirationskällor.
I min närhet finns det rollare, fikapaddlare, motionärer, naturmänniskor, rockhoppare, den sociala typen och den rena tävlingssnubben. Alla med olika behov och kunskaper. Det är väldigt lätt att vilja jaga in alla i en lösning och smutskasta de andra koncepten. Tramsigt tycker jag, för jag tror inte att det är så man bygger förtroende för varandras resonemang.
Det är ingen som tycker att en skidåkare i pisten bör ha samma lagg som den som åker i "snowboardparken", eller som den som går på topptur, eller den som åker telemark, eller den som går på tur, eller den som åker vasaloppet eller den som kör sprinttävlingar.
Höga/låga sitsar, smala/breda kajaker, långa/korta kajaker, låg eller hög paddelföring, plattpaddel/vingpaddel/ep, ingenskedda/skedda/roder, olika räddningstekniker...
Jag tycker verkligen att det är intressant att förstå hur olika "angrepp" påverkar trivsel, trygghet och framfart... Vem som mår bäst med vad och varför (vad kan jag lära mig)... Vilka erfarenheter ni andra har...
Men den uppenbara polimiseringen suger. Den är bara oseriös och tråkig.
Tack för ordet!
// Patric
ps. Jag vill tacka Björn som TROTS "intressen i branchen" kan skilja på vad han gillar och vad "man" OCKSÅ kan gilla. Som med god pedagogik tar hela diskussionen ett snäpp längre.
Det finns så väldigt många olika sätt att vara paddlare på. Man kan ha olika intressen, erfarenheter och inspirationskällor.
I min närhet finns det rollare, fikapaddlare, motionärer, naturmänniskor, rockhoppare, den sociala typen och den rena tävlingssnubben. Alla med olika behov och kunskaper. Det är väldigt lätt att vilja jaga in alla i en lösning och smutskasta de andra koncepten. Tramsigt tycker jag, för jag tror inte att det är så man bygger förtroende för varandras resonemang.
Det är ingen som tycker att en skidåkare i pisten bör ha samma lagg som den som åker i "snowboardparken", eller som den som går på topptur, eller den som åker telemark, eller den som går på tur, eller den som åker vasaloppet eller den som kör sprinttävlingar.
Höga/låga sitsar, smala/breda kajaker, långa/korta kajaker, låg eller hög paddelföring, plattpaddel/vingpaddel/ep, ingenskedda/skedda/roder, olika räddningstekniker...
Jag tycker verkligen att det är intressant att förstå hur olika "angrepp" påverkar trivsel, trygghet och framfart... Vem som mår bäst med vad och varför (vad kan jag lära mig)... Vilka erfarenheter ni andra har...
Men den uppenbara polimiseringen suger. Den är bara oseriös och tråkig.
Tack för ordet!
// Patric
ps. Jag vill tacka Björn som TROTS "intressen i branchen" kan skilja på vad han gillar och vad "man" OCKSÅ kan gilla. Som med god pedagogik tar hela diskussionen ett snäpp längre.
Re: Roll VS Pontoner
Läs igen. Det torde klart framgå att det inte alls gäller dem som ser roll som EN av räddningsteknikerna. Däremot dem som ser roll som den ENDA (vettiga)räddningstekniken.
gorans; sa:
Läs igen. Det torde klart framgå att det inte alls gäller dem som ser roll som EN av räddningsteknikerna. Däremot dem som ser roll som den ENDA (vettiga)räddningstekniken.
Jag heter Kåre (och är son till Ingvar)
Ingvar bad mig förmedla denna text:
Oj då!
Att en enkel fråga på Utsidan om våra stabiliseringspontoner kunde sätta i gång en sådan debatt?
Även jag känner mig nu manad till ett inlägg, där jag vill förklara bakgrunden och upphovet till denna pryl, som väcker så starka känslor.
Ursprungligen utvecklade vi stabiliseringspontonerna i nära samarbete med en av världens främsta eskimåsvängsspecialister och värdens kanske främste havspaddlare någonsin (jag vet ingen annan, som havspaddlat i över 60m/s vind) Jag talar om norrmannen Jan Fasting.
Fasting behövde utrustning för att kunna stabilisera sin kajak under sina försök att paddla över nordatlanten. Konceptet fungerade så pass bra, att Jesper Wennerholm och Antonio Puertas, valde det till sin Kap-Horn rundning och Bernt Forsell hade dom monterade när han red ut en tyfon vid sin Borneo runt paddling.
Det är alltså värstingpaddlarna som drivit fram utvecklingen av detta tillbehör, som vi nu vill låta fler ta del av och som har räddat liv.
Det är för sorgligt, att våra pontoner skall ses som konkurrenter till eskimåsvängen. Skälet till att vi utvecklade dom, är att de kan förhindra att någon räddningsteknik skall behöva tillämpas.
En fungerande eskimåsväng är givetvis överlägsen allt annat i räddningsavseende. Men sitter inte svängen, så är pontonerna ett alternativ, som förtjänar att tas på allvar. Om nu förhållandena är sådana att en eskimåsväng har behövt tillämpas, kanske även den störste rollentusiasten vore tacksam, om han hade med sig ett par pontoner i utrustningen, för fortsatt paddling. Radikalt ökar de också möjligheten att bistå andra i en nödsituation.
Det finns ingen kajakpryl, som jag känner sådan tillfredställelse av att få dela med mig av som denna. Jag hoppas den blir global. Den är inte patenterad, så det är fritt fram att kopiera.
Pontonerna i sig är ingen nyuppfinning. Redan Aleuterna och Inuiterna använde sig av liknande anordningar och kallade dom för ”kajakungar”. Min innovation är infästningen via ett i kajaken tvärgående rör med 27mm innerdiameter. Håldiametern är samma som flertalet paddeltillverkare använder i skarvsystemet på sina delbara paddlar. Hålet ger därmed ett perfekt utnyttjande av paddelflottör.
En annan användning är försäkringsbolagens godkända låskedja. Den har 25mm härdad stållänk och passar att dra genom röret. Också en säkerhets aspekt.
Hälsningar Ingvar Ankervik
Ingvar bad mig förmedla denna text:
Oj då!
Att en enkel fråga på Utsidan om våra stabiliseringspontoner kunde sätta i gång en sådan debatt?
Även jag känner mig nu manad till ett inlägg, där jag vill förklara bakgrunden och upphovet till denna pryl, som väcker så starka känslor.
Ursprungligen utvecklade vi stabiliseringspontonerna i nära samarbete med en av världens främsta eskimåsvängsspecialister och värdens kanske främste havspaddlare någonsin (jag vet ingen annan, som havspaddlat i över 60m/s vind) Jag talar om norrmannen Jan Fasting.
Fasting behövde utrustning för att kunna stabilisera sin kajak under sina försök att paddla över nordatlanten. Konceptet fungerade så pass bra, att Jesper Wennerholm och Antonio Puertas, valde det till sin Kap-Horn rundning och Bernt Forsell hade dom monterade när han red ut en tyfon vid sin Borneo runt paddling.
Det är alltså värstingpaddlarna som drivit fram utvecklingen av detta tillbehör, som vi nu vill låta fler ta del av och som har räddat liv.
Det är för sorgligt, att våra pontoner skall ses som konkurrenter till eskimåsvängen. Skälet till att vi utvecklade dom, är att de kan förhindra att någon räddningsteknik skall behöva tillämpas.
En fungerande eskimåsväng är givetvis överlägsen allt annat i räddningsavseende. Men sitter inte svängen, så är pontonerna ett alternativ, som förtjänar att tas på allvar. Om nu förhållandena är sådana att en eskimåsväng har behövt tillämpas, kanske även den störste rollentusiasten vore tacksam, om han hade med sig ett par pontoner i utrustningen, för fortsatt paddling. Radikalt ökar de också möjligheten att bistå andra i en nödsituation.
Det finns ingen kajakpryl, som jag känner sådan tillfredställelse av att få dela med mig av som denna. Jag hoppas den blir global. Den är inte patenterad, så det är fritt fram att kopiera.
Pontonerna i sig är ingen nyuppfinning. Redan Aleuterna och Inuiterna använde sig av liknande anordningar och kallade dom för ”kajakungar”. Min innovation är infästningen via ett i kajaken tvärgående rör med 27mm innerdiameter. Håldiametern är samma som flertalet paddeltillverkare använder i skarvsystemet på sina delbara paddlar. Hålet ger därmed ett perfekt utnyttjande av paddelflottör.
En annan användning är försäkringsbolagens godkända låskedja. Den har 25mm härdad stållänk och passar att dra genom röret. Också en säkerhets aspekt.
Hälsningar Ingvar Ankervik
Möjligheten att på godkänt, och effektivt, sätt kunna låsa fast sin kajak är nog något som underskattats av många tillverkare.
Men, en uppriktig fråga:
Om man råkar gå runt MED VKV-pontoner, kan man rolla upp igen då?
Eller kan man i princip utesluta risken för att man går runt - och om man ändå skulle göra det så är det wet-exit som gäller?
Men, en uppriktig fråga:
Om man råkar gå runt MED VKV-pontoner, kan man rolla upp igen då?
Eller kan man i princip utesluta risken för att man går runt - och om man ändå skulle göra det så är det wet-exit som gäller?
Re: Polemiseringen!
Håller helt och hållet med. Det intressanta med den långa och spretiga diskussionen på den här tråden är ju om jag kan få några uppslag eller goda råd som kan öka min trivsel och säkerhet i sittbrunnen.
Sen tycker jag väl inte att man ska överdriva konflikten som (inte) blossade upp här. Jag tror det är ganska ont om paddlare som pga dunkla intressen eller drifter hatar pontoner/flottörer/eskimåsväng.
Förresten, om det blåser, hur svårt är det att sätta fast pontonerna? Hur lång tid tar det? Måste man släppa paddeln?
/micke
(som glatt övar vidare på eskimåsvängen, men i nödläge förlitar mig på flottör eller kamraträddning)
olle11; sa:
Håller helt och hållet med. Det intressanta med den långa och spretiga diskussionen på den här tråden är ju om jag kan få några uppslag eller goda råd som kan öka min trivsel och säkerhet i sittbrunnen.
Sen tycker jag väl inte att man ska överdriva konflikten som (inte) blossade upp här. Jag tror det är ganska ont om paddlare som pga dunkla intressen eller drifter hatar pontoner/flottörer/eskimåsväng.
Förresten, om det blåser, hur svårt är det att sätta fast pontonerna? Hur lång tid tar det? Måste man släppa paddeln?
/micke
(som glatt övar vidare på eskimåsvängen, men i nödläge förlitar mig på flottör eller kamraträddning)
Liknande trådar
Liknande trådar
-
-
-
-
-
-
-
Hjälp om vad detta är för Kajak? Mysteriet med den förlorade modellen.
- Börjat av Perambulate
- Svar: 4
-
-
-
-
-
-
-
-
Är det någon som testat/köpt Havkajak Coast-Trip 495
- Börjat av kennet_arvidsson
- Svar: 0
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Kapell med större midja. Är det måttbeställt som gäller?
- Börjat av puckelsnook
- Svar: 6
-
-
-
-
-
-
-
Är en skumfylld paddel mer ömtålig jämfört med en homogen???
- Börjat av Silen
- Svar: 2
-
Funderar på att köpa kajak, är någon av de här ett bra val?
- Börjat av NordenJolt
- Svar: 3
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Vilka är de vackraste, längsta och mest paddelvänliga åarn i Sverige?
- Börjat av emil.
- Svar: 9
-
-