Har precis upptäckt tjusningen med att åka långfärdsskridskor, och har nu åkt några gånger på ett par Almgrens skridskor från 90-talet med rem och fast häl.
Det fungerar ganska bra nu och jag har börjat hitta balansen och tekniken, vilket gör allt så mycket roligare. Skorna, eller snarare de gamla skidpjäxorna, är jag dock mindre nöjd med och blir mycket trött i fotlederna av dem, och får även ont i fotlederna av dem.
Nu har jag däremot blivit intresserad av skridskor med lös häl, och efter lite sökande på internet så har jag förstått fördelarna med det, såsom längre skär och skönare åkkänsla.
Sedan har jag hört lite olika åsikter om behovet av lös häl, dvs att det är i princip onödigt (eller opassande) om man åker långfärdsskridskoåkning med karta, kompass, ryggsäck och pik på okända isar.
Lös häl är kanske mest ändamålsenligt om man nöjesåker på en plogad bana med ok is, dvs inte en massa knaggel och ojämnheter?
För att ytterligare krångla till det, så har jag oxå läst att långfärdskridskor inte bör ha tunnare skenor än ca 1,5 mm, just pga risken för genomskärningar på mjuk och kexig is.
Fast läser man sedan på Skridskospecialistens sida, så har de en skridsko som heter Maple Race med en skena på enbart 1,1 mm, som de tycker är idealisk för långfärdsåkning (enbart perfekt bana?).
Så mina frågor är:
1) Går det även bra att använda skridskor med lös häl på klassiska långfärdsskridskoåkningar med packning, karta och kompass?
2) Är en skena med 1,1 mm tjocklek för tunn att använda på annat underlag är prepererad bana, dvs en riktig skridskobana?
Det fungerar ganska bra nu och jag har börjat hitta balansen och tekniken, vilket gör allt så mycket roligare. Skorna, eller snarare de gamla skidpjäxorna, är jag dock mindre nöjd med och blir mycket trött i fotlederna av dem, och får även ont i fotlederna av dem.
Nu har jag däremot blivit intresserad av skridskor med lös häl, och efter lite sökande på internet så har jag förstått fördelarna med det, såsom längre skär och skönare åkkänsla.
Sedan har jag hört lite olika åsikter om behovet av lös häl, dvs att det är i princip onödigt (eller opassande) om man åker långfärdsskridskoåkning med karta, kompass, ryggsäck och pik på okända isar.
Lös häl är kanske mest ändamålsenligt om man nöjesåker på en plogad bana med ok is, dvs inte en massa knaggel och ojämnheter?
För att ytterligare krångla till det, så har jag oxå läst att långfärdskridskor inte bör ha tunnare skenor än ca 1,5 mm, just pga risken för genomskärningar på mjuk och kexig is.
Fast läser man sedan på Skridskospecialistens sida, så har de en skridsko som heter Maple Race med en skena på enbart 1,1 mm, som de tycker är idealisk för långfärdsåkning (enbart perfekt bana?).
Så mina frågor är:
1) Går det även bra att använda skridskor med lös häl på klassiska långfärdsskridskoåkningar med packning, karta och kompass?
2) Är en skena med 1,1 mm tjocklek för tunn att använda på annat underlag är prepererad bana, dvs en riktig skridskobana?
