Jag har både Skyllermarks budgetskridsko (den med fast häl som kräver känga med läpp framför tån, och som bara fästs med rem runt skon från hälen) och fina Zandtra tracks lös häl, med en Crispikängor.
Mina erfarenheter är att lös häl kräver mer av utövaren i form av spänst i vad och fotled och balans (om man utnyttjar att hälen är lös). Framför allt i skedet när man trycker ifrån på slutet och hälen ska lämna skridskon. Man får längre skär vilket är fördelaktigt, men det blir mer ostadigt. Foten/skon kan vilja skjuva sig i sidled när hälen lämnar skridskon om man har en dålig sko eller inte är spänstig nog att hålla emot.
Lös häl gör även att man inte får lika bra balans framåt. När jag åker med lös här upplever jag att jag per automatik lägger tyngdpunkten längre fram på skon, dvs står mer på framfoten, för att kunna utnyttja hela skäret. Skulle skridskon fastna till lite i någon ojämnhet eller spricka så är det lättare att falla framåt som en fällkniv eftersom hälen inte sitter fast o håller emot
Med fast häl upplever jag större balans framåt, fastnar skon till i ojämn is är det lättare att fånga upp balansen igen. Men det blir samtidigt svårare att ta ut skären fullt ut. Jag kan trycka på hårt men med aningens kortare skär. Fast häl är nog mer allround för både bra och mindre bra förhållanden, medan lös häl glänser till när isarna är riktigt bra.
Balansmässigt i sidled tycker jag att det handlar om att ha rätt kängor som passar fötterna och ger stöd, samt att göra rätt inställningar på skridskorna om det går, så att foten är rätt placerad. För lös häl kan det vara värt att satsa på något mer vridstyva kängor för att slippa att skon vrider sig på slutet av skäret, som jag nämnde ovan.
Vissa skridskor med lös häl har jag upplevt har en tendens att hälen "skrapar" i isen innan man satt ned skridskon eftersom den hänger löst när man lyfter foten. Detta är lite irriterande om man vill åka tyst och graciöst över isarna
Nu har du säkert köpt fina skridskor redan, men om andra skulle undra.. Trevlig tur!
