Varför skall man vandra i fjällen för prestigens skull? Är det det som är "macho", så är väl inte "macho" särskilt positivt, bara dumt.
Jag har vandrat i Sarek och är en vanlig medelålders "tant" utan minsta machoambitioner. Om det skall vara prestige/"macho" att gå där så kanske jag inte är välkommen? Jag hörde om två svenska killar som träffat två svenska tanter uppe i avlägsnaste Tibet, men i stället för att bli glada över att se svenskar, så blev killarna provocerade av att tanterna klarade av att resa dit. De ville vara "macho", antar jag.
Inte för att jag bryr mig, jag reser ändå.
Jag tror väl ingen idag vandrar i fjällen enbart för prestigens skull; däremot kan genomförandet,
förutsättningarna och valet av tur
vara prestigeladdade. T ex en del betonar väldigt hårt, som vore det ett egenvärde, att de
konsekvent går utanför lederna.
Själv hör jag till dem som lämnar lederna om det behövs; annars styrs jag bara av de förväntade naturvärdena strävan att komma bort ifrån de hårdast trafikerade stråken (i Norge, Alperna och Pyreneerna är det ofta lätt) och förhoppningen om fina läger.
Man ska väl inte förväxla prestige med lusten att anta utmaning.ar
Majjen och hans son gjorde knappast sin Keb-tur för prestigens skull (men de ville nog gärna ha något att berätta om). Den som går 5 veckor i fjällen utan att proviantera utför en anmärkningsvärd prestation och ställer sig själv inför en utmaning, men är det prestige i det?
Att det kan komma in prestige i packningens storlek och tyngd vet vi däremot genom en del befängda diskussioner, t ex den famösa "Klenisar"-tråden och en del ovidkommande inlägg (av ovidkommande personer) i Lättpackning.
En del har antytt att det är prestigegalenskap i mina långa turer, där egentligen den enda utmaningen är att klara provianteringen. Söderut betraktas man f ö som avvikande om man går med tält och jag har fått förmaningar att skicka hem tältet ty "det finns ju stugor överallt"
(samtidigt som en schweizare nyss undrade om jag tränade speciellt för att bära mina tunga 14 kg). Det är förstås en utmaning att lägga upp tältturer på kontinenten och jag har fortfarande bara lyckats genomföra en enda kort tur (fem dagar) utan att ligga under tak minst en natt.