Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Kan meddela att jag är fit for fight igen! Var hos läkare idag för att se om mina knän och det var lugnt. Han hittade ingenting krossat, brutet eller större problem eller blemmor. Har fortfarande känningar men va fan...Berget och jag är polare.
En fråga dock. Jag måste givetvis träna på att falla mer (skam den som ger sig) ,så jag undrar hur undviker jag att skrapa eller krossa mina knän igen? Svagt överhäng? Hur mycket rep bör vara ute, dvs vilken fallfaktor känns "behaglig"? Hoppas på mjuka svar.
Till att börja med: Fall i ett dynamiskt rep och inte i en statisk slinga... f´låt, men det lät onekligen som om det var det som var skulden till den "bestämda" färden (pendel blir nästan missvisande, slungning torde väl låta mer korrekt?) mot klippan... ?? Vertikalt eller svagt överhängande låter hursomhelst som en utmärkt medicin, ska du hålla på att falla i kilar så säkra upp ordentligt med jämviktade kilar, eller hellre med ett extra topprep, som den (åtminståne delvis iallfall...)goda tanken du hade vid första försöket.
Ta´t vackert!
/Jörgen
En fråga dock. Jag måste givetvis träna på att falla mer (skam den som ger sig) ,så jag undrar hur undviker jag att skrapa eller krossa mina knän igen? Svagt överhäng? Hur mycket rep bör vara ute, dvs vilken fallfaktor känns "behaglig"? Hoppas på mjuka svar.
Att falla (och säkra) mjukt är en konst som bör övas. Ett av de vanligaste misstagen är att man har repet för tight när man leder. De första träningsfallen kommer du troligen vilja stå med säkringen mellan fötterna och knäna. En orutinerad säkrare kommer troligtvis ta hem repet tight med resultatet att fallet blir kort men väldigt stumt vilket gör att du t.ex. slår i knäna. Det är klart bättre att ha lite slack för ett mjukare fall där du har bättre möjligheter att parera med fötterna. Tänk bara på att inte ha för mycket slack istället.
Börja på en brant vägg, vertikal eller svagt överhängande och se till att det inte finns någonting du kan slå i nedanför dig. Se till att du är högt upp, minst tio meter och tryck in ett par bombersäkringar (eller koppla en borrbult). Ställ dig med bulten vid fötterna och flyg. Ta emot dig mot väggen med fötterna och följ med med knäna så mjukt du kan.
Ett vanligt misstag vid övningsfall är att man skjuter ut från väggen med alldeles för mycket kraft vilket ger en båge bakåt med hård landning. Slappna av ordentligt, ta ett halvt steg bakåt och njut av turen.
Förstod inte problemet med fallet men efter att ha intagit lite frukost insåg jag att du föll med slinga som säkring...
Falla är kul, försök filma/fotografera övningsfallen, jag har en bild på mig själv där jag faller "på riktigt" några meter och det är en kul bild. Jag faller riktigt snyggt med lätt böjd kropp och armarna lite utåt/framåt. Dessutom är den lite oskarp vilket förhöjer realismen.
som sagt...tror att boven i ditt fall var att du var toppsäkrad och att repet inte blev så där mjukt som det brukar bli...visst slår man sig...men...att bli slungad så där...hmm...som någon skrev....du kan ju ta ett extra rep...liksom...att du tar ett topprep som är så att du faller långt innan det rycker till...om...ifall...att din kil och din säkringsman inte håller liksom...eller be brandstationen om att få låna matta...om det blir markfall...jag vill i allfall ge dig en applåd...för att du berättade för oss...och toppen...att du läkt ihop...att falla från överhäng är oftast bara kul juh...*ler*...om man inte slår i...men visst går det fort...men du...börja inte som dan osman nu...hoppa med rep...*ler*...lycka till...kram anna
Nördvarning på mig här, men... Noga räknat så rör sig detta om mer än faktor två. Fallfaktor räknas (enligt vissa auktoriteter inom UIAA i alla fall) på mängden dynamiskt rep ute. Material som inte absorberar energi räknas alltså inte (slingor, karbiner, osv.) Och det är rätt så logiskt. Om man leder på rostfri vajer i 20 meter och sedan faller en meter, så blir ju fallet lika stumt som om man föll en meter i bara en meter kabel.
Så du kan nog tillgogoräkna dig ditt livs förhoppningsvis enda fall med faktor >2...
Vilken sorts kil var det och vad var vajern specad att hålla för?
Läste precis "Rock Climbing Anchors 2nd Edition" (otroligt läsvärd för övrigt) och där diskuteras hur stor den teoretiska maxlasten är vid värsta tänkbara scenarior. Som hr John påpekar har du antagligen utsatt dig själv för ett värre än faktor-2-fall - och likväl höll både slingor, sele och kil. Mest intressant är kilen, eftersom både slingan och selen lär med sina >22kN vara way över det du råkat ut för... Enligt RCA2Ed är det extremt sällsynt med fallkrafter över 10kN även i worst worst-case-fallet, vilket du ju verkar vara ett bevis på
(i sammanhanget är det kanske lite kul kuriosa att (det iallafall i boken hävdas att) en BD Stopper (10kN) aldrig pajjat under "verklig" klättring (alltså utanför labbet))