Aconcagua Polish direct route

[mo9jan]

Hej!

Någon som har gjort denna rutt? Jag funderar på att göra den solo. Vilka är cruxen och skicket på dessa? Löst, brant, scrambling......

/Johan

 

[Adventureblaze]

Har inte försökt den ännu men pratat med ett antal som gjort den samt försökt sig på den. Förhållandena varierar tydligen ganska kraftigt vad det gäller snö, is, snice på rutten. Vilket också påverkar svårhetsgraden på själva klättringen eftersom mindre snö och mer is ofta leder till brantare klättring på rutten. Du får dock en fantastiskt utsikt över Aconcaguas south face. Vet att Corax va där tidigare förra året men förhållandena va långt ifrån optimala så han gav sig på nåt annat. Han kan nog ge dig mer detaljerad info.

Saxat från en sida: "The Polish Glacier Direct is a totally conditions-dependant climb. In early season it's a ski mountaineering objective that sees a handful of descents a year. By mid season the skiable snow changes to a mixture of snow, snice and ice. By late season it becomes hard snow and blue glacier ice. It begins with about 1,000' of moderate hiking up a 30-35 degree slope until the angle begins to steepen. You then have about 800' of snow in the 40 - 45 degree range until you reach the first crux: "The Bottleneck". The Bottleneck, which sits at 21,000', is where a rock band on climbers right pushes out against the glacier, and seracs from the Polish Glacier (on climbers left) jut out - forcing you to tip toe through a narrow steep gap riddled with crevasses. Above the Bottleneck the angle kicks up a little more and you encounter steep climbing around 50 degrees for another 1,000' until at 22,000' you reach the second crux: the second rock band. This second crux is a couloir that varies in steepness depending on the season and time of year. In early season it is apparently 200' of 50+ degree snow. In late season there is an ice bulge that some say is around 80 degrees for 50' before the angle eases off. This second crux is the big unknown. It may be 50 degree snow… it may be 80 degree ice. You won't know till you're up there!"

Här är en artikel av en kille som klättrade Polish Direct: http://www.akmountain.com/index.cfm/2010/01/20/Aconcaguas-Polish-Direct--Part-III-Summit-Day

 

[Corax]

Hej!

Någon som har gjort denna rutt? Jag funderar på att göra den solo. Vilka är cruxen och skicket på dessa? Löst, brant, scrambling......

/Johan

Ja, jag var där och kollade lite på den och South Face, men efter att blivit avrådd från några som verkligen visste vad de pratade om lade jag planerna på is.
Det är som Adventureblaze säger: a totally conditions-dependant climb.
Vissa år är det mycket enkelt och i stort sett en brant walk up. En polare till mig körde den med endast en lång vandringsyxa, solo och utan någon direkt tidigare erfarenhet.
Under den gångna säsongen var det dock helt annorlunda och garvade Himalayaklättrare (bland andra; http://ganeshadventures.com/about/) avstod från att ens försöka. Två argentinska guider jag snackade med tog sig upp, men avrådde mig bestämt från att klättra den. De hade haft ett helvete med en mix av skräpis och blåis. Dessutom hade det varit en hel del stenfall och de var glada över att de kommit undan som de gjort.
Under "normalförhållanden" (vad det nu är) är kruxet ett brantare parti snö/is på någonstans mellan 50 och 80 grader, vilket också nämns i det andra inlägget. Jeff, min polare berättade att han uppskattade det till 65-70 grader med hårt packad snö då han var där och att det inte var en lång sträcka, kanske 10-15 meter.

Det ska tilläggas att förhållandena i Anderna konstant gått mot det sämre under senare år och de isrutter jag planerade att klättra då jag var där senast fanns helt enkelt inte lägre. De flesta var barmark och andra var ett kaos av riktigt kass is med bombardemang av sten ovanifrån.

Aconcaguas South Face var också ett relativt vanligt mål för några år sedan, men färre och färre försöker eftersom det är så extremt farlig nuförtiden. Två amerikaner försökte förra säsongen, men det var verkligen en suicide mission och de var tvingade att vända.
Frasen "...my partner who was patiently waiting for either death or a belay." är verkligen en klassiker i den berättelsen.
http://www.summitpost.org/a-successful-failure-first-attempt-of-the-south-face-aconcagua-2011/693137

 

[mo9jan]

Hmmm det får en ju verkligen att fundera. Tack så väldigt mycket för informationen. Tyvärr verkar det som du säger Corax klimatet påverka bergen en hel del.

Vart skulle man på plats få veta hur förhållanden är just då? Så att man får en chans innan man står i BC att tänka om och göra plan B .

Läste annars om din tripp till Ojos De Salado. Verkade vara en schysst topp att göra solo med vacker och karg omgivning. Intressant att det är "gratis" från Argentina. Det kan bli plan B.

/Johan

 

[Corax]

Vart skulle man på plats få veta hur förhållanden är just då? Så att man får en chans innan man står i BC att tänka om och göra plan B .
/Johan

Väl i Argentina (Mendoza) är det inga problem. Nästan alla arrangörer, hostels med klätterinriktning och outdoorbutiker har daglig kontakt med sina respektive team i parken. Rapporter om hur förhållandena är strömmar in hela tiden.
Är du där precis i början av säsongen kan det dock vara knapphändigt med tillförlitlig info.

Generellt sett kan även kassa säsonger bjuda på några fönster då det kan vara bra förhållanden. Så var det tydligen även under den gångna säsongen då kraftigt snöfall lade en bra grund på Polish. Några varma dagar fick snön att sätta sig och därefter följde några kalla dagar. Då var det tydligen helt OK på Polish, men då var jag redan på annan plats.

Läste annars om din tripp till Ojos De Salado. Verkade vara en schysst topp att göra solo med vacker och karg omgivning. Intressant att det är "gratis" från Argentina. Det kan bli plan B.
/Johan

Ojos är kanon och dessutom helt kruxfritt från Argentina. Vad jag menar med det är att du slipper den korta, lätta, men mycket exponerade topptraversen på kammen precis under toppen. Det är som sagt gratis från Argentina och du kan lifta till du kommer till en plats där du kan börja vandra in mot berget. Vägen dit är vacker och enslig. Räkna inte med att träffa andra klättrare om du inte gör det under absolut högsäsong. Det är inte som på den chilenska sidan där det är en helt annan tillströmning av klättrare. Anledningen till att så många väljer Chile är antagligen för att det finns bekvämligheter i form av stugor hela vägen till det är dags för toppen. Man kan t.o.m. åka bil upp till sista refugion. På argentinska sidan finns ingenting, förutom stigarna mot berget och några mycket primitiva vindskydd.
Räkna med att bära in mat för minst tio dagar även om du är acklimatiserad. Vädret kan vara mycket instabilt.