6C ute vs 6C inne

[Panta Rei]

Lite fundering kring grader... Ligger på nivå 6c-7a (ledklättring) inne just nu. Men så fort man kommer ut blir 6c-7a betydligt mkt knepigare. Blir till att kliva ner mot 5c-6a ute istället. Är det jag som är sjukt dålig ute på klippor? Eller brukar det vara så?

 

[Crimper]

Jag skulle gissa att många känner så. Viss typ av klippa påminner om klättringen inne men ofta är det ganska olikt. Att läsa leden blir viktigare och allt är mindre, främst vad gäller fötterna.

 

[silenhag]

Inne ser du på tre sekunder exakt vilka grepp och steg du har att tillgå och arbeta utifrån. Ute måste du aktivt söka grepp och steg.

Inne känner du varje grepp även om det är 10000-tals så återanvänds de och du lär dig hur du ska hålla och stå i/på dem på bäst sätt.

Friktionen varierar mkt också...

Leder är i regel längre utomhus...

Listan på skillnader kan göras mkt lång...

 

[pecall]

Det där var ju en intressant iakttagelse. Själv tycker jag det är tvärtom, ex.vis en 6a ute tycker jag känns betydligt softare än en 6a inomhus. Antar att det har att göra med vilken typ av klättring man är mest van vid. Ganska självklart egentligen.

 

[Visenten]

Svaret är enkelt. Peter är stark och Per har teknik. Inomhus premieras styrka på 90% av leder och problem. Ute är det oftare tekniken som är begränsande. Det finns förstås undantag, men brant juggig klättring hör inte till det vanligaste på svenska klippor.

 

[GustavOh]

En annan förklaring är att Per klättrar betydligt mer utomhus?

Jag tycker personligen som regel att utomhusgrader är hårdare än inomhus på våren, men att inomhusgraderna känns hårdare på hösten. Åtminstone om jag klättrat tillräckligt under sommaren.

 

[kjpil]

En annan förklaring skulle kunna vara om det är så att pecall klättrar inne på t.ex. Karbin och Panta Rei klättrar på t.ex. K2 där graderna ofta är betydligt annorlunda?

 

[Panta Rei]

Tackar för alla reflektioner!!

Det är nog så att jag behöver komma ut mycket mycket mer och klättra. Det som jag tror spelar in i bilden är att utomhus kan det vara mentalt mycket tuffare, exempelvis när det kan vara långt till första bulten eller långt mellan bultarna. Tror det tar mkt på ens krafter, till skillnad från inne där man aldrig behöver bli särskilt "skitnödig". Sen är väl det så att man får ta gradbeteckningar lite med en nypa salt också.

 

[achtminus]

Jag håller med pecall. Ute så klättrar jag på blick runt 7b +/- en grad eller två beroende på ledens lutning, klipptyp, kil eller bult, eller längd på led. Inne tror jag inte jag någonsin klarat redpointa en 7b. Det är ju helt omöjligt för det är mil mellan greppen och alla steg är på fel ställen.

På branta juggiga sportklippor tycker jag det funkar bra att värma upp med 7a/a+ på blick eller 7b+/7c rödpunkt, både i Sverige och utomlands. Jag tror jag klättrat nån enstaka 7a på blick inomhus, men har senare fått höra att den varit "soft".

 

[lyckegard]

Jag har alltid märkt att en led som har tre stjärnor utomhus är roligare än en led inomhus. Är det någon som är som jag? Är jag normal? Hjälp mig "Bullen". (Obs, personen som har skrivit brevet är inte samma som personen i filmen).

 

[Mike C]

Beror lite på vart man klättrar också... Med rejält uppkritade grepp och halv meter långa tick marks så är det ju som inneklättring.

 

[Erik af Essingen]

Tillåt mig fördjupa detta ytterligare.

Jag tycker att leder upp till 6c inne oftast är softa. Ju lägre grad desto större chans att träffa på några riktigt lätta leder, dessutom. Vissa 6a och 6b inne är inte mer än ute-fyror.

Från 7a och uppåt är det dock helt tvärt om tycker jag. Jag har gjort ett gäng 7a-leder och uppåt ute , ändå har jag bara klättrat två-tre dylika inne.

I vintras höll jag till exempel på med en 7a+ på K2 i flera månader, två-tre gånger i veckan utan att sätta den. Var inte ens i närheten.

Kontentan? Inte den blekaste...