1070 km för ett jobb - LOGGBOK och INFO

[Michael Östborg]

DAG 23 * 2. OKT 99

Regnet avtar och morgonsolen kikar in genom källarfönstren, packar ihop och beger mig till OK för nödvändiga bestyr. Fin morgon, strosar omkring i Sveg och ser mig omkring. Handlar upp ny proviant och planerar min fortsatta färdväg genom Orsa Finnmark. Eftersom det är lördag kan jag koppla av och planera i lugn och ro. Stämplar in på posten i Sveg, de önskar mig lycka till med färden. Imorgon söndag blir också en lugn dag, tvättning av kläder mm. Regnet börjar igen mot kvällen och jag är glad att jag vistas inomhus i alla fall. Det blir fick-TV mot kvällen och blockflöjtstoner - ackustiken i en källare är suverän, "Himlajord och Brevet till Lillan, Sultans of Swing och lite hårdrocksintron" kommer fram. Tidig kväll.

 

[Michael Östborg]

DAG 24 * 4.OKT 99

Äntligen måndag! Full fart på samhället. Solen strålar och temperaturen på 7 grader Efter en kraftig frukost beger jag mig mot Härje Energi. Blir mycket varmt mottagen. Tyvärr sitter de flesta i sammanträde men jag får värdefull hjälp av receptionisten. Hon berättar med glädje lite historik om företaget och jag får tel.nr till berörda personer. Tar lite bilder och fortsätter ned mot kommunalkontoret, där chefen tyvärr är ledig, snackar med en som bara jobbat 1/2 år och som inte förstår min sitaution till fullo men vägen till pentryt visar hon i alla fall. Snart fräser en delikat pytt upp, några dyker upp och undrar vem som lagar mat redan 11:45, jag får - jag jobbar ju inte! (sparde in lite slantar att laga mat själv). Mätt och go' (som man säger i Norge) äntrar jag cykeln strax efter 12, några rökande personer på trappan ser intresserat när cykelväskorna packas om. Över Byvallen, och snart är Finnmarken ett faktum, möter en rullskidåkare efter 15 km som också njuter i solskenet. Med Gunnar Wiklund i lurarna fräser jag ned i lätt medvind och solsken mitt i blick genom skogarna längs "route 45" (See me live on route 45). Halvfyra tas rast i Tandsjöborg, sista utposten innan riktiga Finnmarken tar vid. Möter en man som visar mig vägen jag ska köra, men han tror inte jag hinnar innan mörkret faller. Aborrsjöknoppen eller "knoppen" ska passeras. Fina marker och fin grusväg kör jag på. Långa uppförsbackar och djupa skogar brer ut sig. En skruttig orange Ford kör om mig i sakta mak. Det visar sig vara en jägare men som bara ska ut och plocka lite lingon. Han såg spår av älg så om den kommer är det bra att ha geväret till hands. Han har en fin stövare med sig också. Jag berättar lite om min tur och att övernattningsplatser är allt från tält till vindskydd. Får tips av han att vindskydd med ved finns ett stycke upp i skogen vid en öring-sjö. Kör dit och får syn på en husvagn - va?!! turister så här års?!, tänker jag - då är säkert vindskyddet upptaget. Men det visar sig bara vare en jägare det också, höga stövlar, gröna kläder, keps och ruggigt skägg. Han ser minst sagt förvånad ut när han upptäcker mig på cykel med full packning. Han är ute och jagar fågel och vi samtalar lite och visst vindskyddet, det är bara att ta plats... Tänder upp en lägereld med halvsurt virke, får ta till spritbrännaren som hjälp. Grillar ett antal goda KRAV-burgare - gissa om det smakar! Det skymmer och jag brer ut mig på bänken i vindskyddet med liggunderlag. Det känns skönt, i sovsäcken gör fuktiga strumpor gott sällskap.

 

[Michael Östborg]

DAG 25 * 5.OKT 99

Vakanar upp i badhytten, fryser lätt, men efter lite livliga rörelser i sovsäcken kommer värmen. Mulet och 4 grader. Det blir tyskbröd och nyponsoppa, regnet har upphört men molnen ligger tungt över Säter. Cyklar ned till kommunen, kommer lagom till fikapausen, blir erbjuden starkt varmt te och kex - det värmer gott. "Inte ofta det kommer besök av en långväga cyklist?! Personalen på miljö & bygg känner igen mig från tidningen, de lyssnar intresserat om min aktion. Kopior tas av mina papper och personalen berättar om miljöarbetet där. Snart fortsätter färden mot Hedemora, nu öpnnar landskapet sig mer, det luktar gödsel och Dalälven flyter lugnt vid min sida. Svänger av mot Vikmanshttan, en fin kulturbygd för att sedan "ta Hedemora bakifrån" från nordväst. Det finns lite folk i centrum, trots att alla turister försvunnit för sässongen. 11:30 besöker jag kommunen, en "stel" person som inte fattar min situation, men jag blir stärkt i alla fall i mitt påstående. Han blir lättad när jag glider ut från arbetslöshetsfrågor till hur man enklast kör söderut ur samhället... (skönt å slippa dej, sade kroppsspråket) 12:45 mot Avesta, kör en mindre väg på andra sidan Dalälven. Mest åker landskap men några större skogar dämpar vinden bra, det luktar sött av fuktiga lönnar i fina färger. Väl i Avesta efter 40 km tänker jag mest på mat. Fint centrum har de, hus från 50-60 talet. Sent får jag i mig min lunch. Just när jag ska lämna Avesta får jag syn på en lokal med Agenda 21 sym-bolen på, utanför står röda lånecyklar. Ett miljöforum mitt i centrum, alltså. Går in och kollar läget. Två personer sitter i en soffa, två andra står och arbetar vid datorer, på vägen visas hur energi produceras och var avfallet går. De blir glada när jag kommer in. Snart bjuds det också på hett te och idla öron. "Inte var dag det trillar in en långfärdscyklist" säger någon. Mycket positiv mottagning med andra ord. Får snacka både med Kommunalrådet, miljöansvarig och en energiexpert alla vid samma bord, det var temavecka om miljö. Här kunde jag ta tre flugor i en smäll. Fortsätter mycket nöjd mot Krylbo, det kända stationssamhället för att sedan slingra mig ned till Sala. De smala vägarna är kurviga men håller mycket bra standard. Ideliga vägkorsningar betyder många stopp och kartläsning, chansa aldrig, brukar jag säga. Ute på väg 70 återstår 18 km och med 45 min kvar till mörkret blir sista stycken en liten kamp. Vid Silvköparens caf'e vet jag att en cykelbana tar vid och jag kan lämna den smala vägen där jag måste ned i lösgruset för att ge plats till tättstrykande långtrader som fnyser förbi. Silvköparen 18:00 det fina kändisfiket med jukebox och kändissignaturer på väggen finns inte längre kvar. Istället är det Fyrkanten gatukök med utländskt ursprung. Synd att inte en kult-grejer får vara i fred ens... Nu är ljuset extremt dåligt och med stort försiktighetsmått når jag cykelbanan som tar mig de tre sista kilometrarna mot Sala centrum. Nu väntar vandrarhem, betalar 150,- och hälsas välkommen. Faktiskt är 4 av 8 rum uthyrda så det är lite folk i farten i alla fall. Ett stort kök och rejält samlingsrum tillåter både TV-kväll och en sen drill på blockflöjten. Mitt rum är fint och modernt inrätt med fyra bäddar, tom med hemtrevliga småting och fina gardiner (inte all det där tråkiga rutmönstret från 70-talet.) Lagar nyponsoppa, duschar och fyller en tvättmaskin som de också har här. Går igenom planerna för morgondagen... Somnar ganska snart.

 

[Michael Östborg]

DAG 26 * 6.OKT 99

Stiger upp vid 7:30, hyfsat väder, lätt moln och 5 grader. Efter grötfrukost, några toner på flöjten och morgon-TV går färden till fots in mot Sala centrum. Besöker kommunen, snackar men en som känner sig träffad av mina "jobbsökarpilar" hänvosar till en tjej som faktiskt gått min linje (utgång år 97). Hon hade tur, men Sala ligger långt från Västkusten... Hon berättar och förstår min situation; det räckte med 50 jobbsök innan berättar hon. Vi snackar ett bra tag om olika ting som hänt längs vägen, arbetstrivsel, för och nackdelar innan det är dax för mig att laga mat, KRAV-makaroner och bacon står på lunch-menyn, det fräser härligt från pannan. En halv slang-gurka till förrätt. Fortsätter mot Uppsala på väg 72, nu kikar solen fram och lätt medvind skadar inte heller. Solglasögonen kommer också fram. Vägen är bred och vägkanterna härligt breda. Sala fjärrvärme skorstenar försvinner mer och mer i fjärran över de vidsträckta åkrarna. Traktorerna går för fullt för höstplöjningen. Heby, Morgongåva villasamhällen passeras med röda äpplen i trädgårdarna. Fikar i Järlåsa som enda kund, flipperspel finns - men var är juk-boxen?! Tänker jag. 26 km kvar till Uppsala, får nu hjälp med cyklingen av Bob Marley som sjunger om No Woman No Cry och One Drop, ett band inköpt i Nord-Afrika som man säkert kört flitigt och sedan sålt till kunden utan vidare prutmån. Lyssnar två gånger. Uppsalas Domkyrko torn spirar friskt lagom till sista spåret på bandet. Nöjd av Bob gäller det nu att fixa övernattningen, en gammal klasskompis som läser vid Uppsala universitet ska först finnas. Lättare sagt än gjort. Va tusan finns universitet och studentstaden, den borde ju synas tydligt tänker jag surt medan jag snurrar runt på ett antal gator i västra stan. Ett gatukök ger mig en suverän karta. Överlycklig letar jag mig till Studentvägen, som gatan finns. Hmm "Studentgettot", står det på en husvägg med blå färg. Manuel, min kompis öppnar. Han blir förvånad, men känner nog mig, jag längtar mer efter en dusch än att berätta om turen. Han har en gammal klassvän (till mig också) på tråden, en tös från Dalarna en som fick jobb i alla fall. Far iväg och köper köttfärs. Manuel lagar suvären mat och jag tar den där fantastiska duschen! Det blev inte två timmar den här gången heller! Eftersom Manuel är tvungen att plugga kemi, 40 sidor svåra grejor, träffar jag en annan kompis som jobbat på Vattenfestivalen med mig, Magnus. Han blir glad när jag talar om att jag svängt förbi Uppsala också under turen. Nu väntar guidning! Slottet och Domkyrkan, city...avslutar med fika, Magnus är suverän på att laga te. Cafeet är öppet till 22 så guidas jag vidare över Pelle Svanslös gator. Förvånanansvärt många cyklister det verkar finnas här tänker jag. Alla verkar cykla men var har de hjälmen. Avslutar kvällen med kvällsfika med Manuel och det hårda men varma golvet i studentlyan.

 

[vandringsman@hotmail.com (Michael Östborg)]

DAG 27 * 7.OKT 99

Manuels väckarklocka ringer 06:45, jag är ganska snabbt på benen, Manuel vill sova lite till och jag tröstar han att några minuter är väl helt OK. Skyndar mot köket, eftersom det är 8 studenter och ett kök kan det säkert bli trångt vid spisen. Fort mot grytorna alltså. Nej- det är helt lugnt inte en själ här... Tevatten och youghurt kommer fram liksom nyponsoppan som är en varm klassiker. Packar ihop alla lösa ting och stuvar ned allt i cykelväskorna. (inte helt lätt på ett trångt studentrum på 12 kvadrat...) Manuel bjuder på mackor men "tigger" lite nyponsoppa och youghurt från mig, det är helt Ok för att köra omkring med ett öppnat yoghurtpaket i väskan är ingen hit. Medan Manuel duschar dukar jag upp och allt är klart för frukost. Strax efter 8 står vi ute på gatan - Studentvägen. Manuel tar några bilder där jag står vid cykeln. Himlen är klarblå - lite kyligt - idag blir det kanon, tänker jag! Idag ska jag möta upp Magnus vid 9, en timme kvar. Kör upp till Slottet och njuter av utsikten i dagsljus. Fullt med yrvakna cyklister ilar fram överallt längs gatorna. Uppe vid slottet är det lugnt, tar fina höstbilder, njuter i njugg av alla stackars människor som jäktar runt där nere. ("det är synd om människorna som har jobb"; var det inte Strindberg som sa det...) Solen värmer mer och mer och lövträdens söta doft kittlar näsan. 0 grader, cyklar ned i stan och runt Fyrisån. Magnus kommer och ser belåten ut - jodå guidning och vägvisning ska vi nog ordna säger han glatt. Först kör vi hem till Magnus och lämnar av cykelväskor och tält som är i vägen när man ska söka jobb. En rejäl fika med bröd och juice sitter helt utmärkt, vi kikar på min karta var vi ska köra. Magnus är suväreren på gatorna, - Kungsängsgatan ligger där och Märstagatan ligger nära. Ut på stan, vi trängs bland alla andra cyklister och första stoppet blir vid alla cyklar vid järnvägsstationen som jag alltid beundrat - säkert flera tusen cyklar, en del fina som saknar ägare eller cykelnyckel. Vackra höstfärger och löv bäddar in hojarna som står och väntar otåligt på ägarna som mot kvällen anländer med tåg. Så kör vi längs den vackra Fyrisån som kokar av gräsänder som studenter, pensionärer och arbetslösa(!) matar med glädje. Solen värmer farligt nu - nu är det gôtt å leva. Vi besöker Miljötorget, en rejäl utställning i centrum (kommunhuset), här finns fina bilder och broschyrer - ett verkligt eldorado för den vakne eller miljöintresserade! Fiske, skog, energi, industri, vattenrening, gasspisar, cykling - här skulle man jobba! Tar med mig 1 kg broschyrer... Tajm för lunch - Magnus farsa har lagat ärtsoppa och Magnus fixat pannkakssmet. Det smakar underbart! Så besöker vi Länsstyrelsen och snackar med en person som absolut inte kan sitt yrke, miljön. Hopplöst hon kan inte ens berätta om dricksvattenreningen, biogasanläggningen och har inte ens besökt miljöutställningen i stans - suck - "får jag låna din stol istället" har jag lust att säga. Magnus och jag fortsätter i högt tempo mot södra Uppsala (höga skorsstenen)och miljökontoret. Jag hänger knappast med (Magnus har högre utväxling på sin hoj, själv står jag upp och trampar...) På miljökontoret är de måttligt intresserad av min aktion, men tillsist vinns tillit och jag får namn och nummer till bla en fackorganisation som gärna vill göra reportage. Solen går ned och vi cyklar lugnt tillbaka, besöker Halloween hörna, Statsbiblioteket, några kul butiker och lugna cafeer och biografer. Nu kör vi tillbaks till Magnus hem. Pannbiffar och potatis smakar utmärkt. Magnus delar ut tidningar och mjuklandar i sängen vid 21, själv kvällsfikar jag och varvar ned själv, imorgon blir det en hård dag...

 

[vandraren@hotmail.com (Michael Östborg)]

DAG 25 OBS! NY. 5.OKT 99

Efter en noll-gradig natt vaknar jag upp i gryningen, det blir återigen varm nyponsoppa och en rejäl åkarbrasa. Lätt molnigt men det är ruggigt fuktig. Det gick fint att sova i vindskyddet i allafall. Lagom till frukost kommer ett par och hälsar på och tror att jag fiskar (det är ju fiskeförbud från oktober)men så är inte fallet. De ska kolla på fisken som leker högre upp och de undrade vem som var ute så här års. Hiver upp allt på cykeln och är beredd för en heldag i Orsa Finnmark som ska bearbetas. Kör ut på huvud-skogsvägen, en röd variant med knastrande grus. Mest nedför, det rullar fint mot Älvho. Passerar Vässinjärvi, den stora sjön. I Älvho är det mest lugnt, en ensam hund skäller på avstånd. Kollar kartan noggrant, Noppikoski ska jag inte till men en skylt visar vägen till Emådalen och dit är det 20 km genom skog och berg. Vässinjärvi kraftstation passeras. Ängar från avverkningsytor brer ut sig och utsikten räcker säkert till Dalarna, Mora-Orsa är ju dagens slutetapp, tänker jag. Vägen snirklar sig fram, möter inte en enda själ på dessa 2 mil. Väl framme vid Emådalen, möter solen mig och himlen klarnar upp i en vackert fin blå nyans. "Canada-dalen" har jag döpt ravindalen som säkert många kört igenom på väg till Orsa. Den stora vattentanken vid inlandsbanan står majestetiskt vid ena sidan ravindalen. Emån äter sig in i landskapet och bildar på sin väg mot Dalarna två tuffa forsar, Storstupet och Helvetesfallet. Fortsätter bakvägen mot Dalarna på en ny skogsväg. Gör stopp vid Helvetesfallet och tar en fin skogsstig ned dit. Det fräser och dånar majestätiskt från klyftan som Emån grävt ut sedan istiden. Njuter i solen. Forstätter även till Storstupet, också det en klassiker. Solen gassar härligt nu vid 3-tiden, en mjuk sockerkaka och vinbärssaft sitter inte heller fel. Tar bilder och tittar intressant hur vattenmassorna forsar fram på ett naturligt sätt. Dalaskogen tar över mer och mer och höstfärgerna sprider ett mjukt ljus. Fortsätter mot Ore Älv och Siljansringen, en mil kvar, man kan se de grönklädda ängarna och den bördiga marken och civilisationen i form av hus och en radiomast. Framme, över Fredshammar herrgård, en kulturbyggnad och uppöver Voxna-vägen. Nu på andra sidan ser man bara Orsa Finnmark och alla barrträd och höga kullar - slut på vildmarken - välkommen till Dalarna. Cyklar i härligt tempo mot Orsa - Siljansdalen syns redan och målet i Mora inte allt för avlägset. 16:00 i Orsa. Fortsätter längs väg 45 som är på tok för smal, långtradare och bussar sveper allt för nära, får gira ned på gräskanten ibland. Äntligen blir vägen bredare vid Vattnäs, Siljansleden, en cykelled, går här och är säkert ett bättre alternativ att följa till Mora. Solen börjar gå ned nu när Mora sjukhus siktas, nu är det bara att svänga höger, trodde jag... Kör fel och tvingas snirkla mig tillbaka till Mora-Noret och centrum. Framme va' skönt - vandrarhem väntar för 200 (!)kr. Rummen är lite "sunkiga" men vätter mot Vasaloppsmålet i alla fall. Lagar pasta och hamburgare och fyller på sockerdepåerna. I Mora centrum vimlar folk runt, handlar och donar...jo det är ju vardag, för en äventyrare vet lägger inte upp dagarna på klassiskt vis utan låter sig styras av ljus och väder. Summerar dagens strapatser och somnar gott.

 

[vandraren@hotmail.com (Michael Östborg)]

DAG 26 OBS! NY 6.OKT 99

Vaknar upp till kalasväder, sol och 10 grader. Efter bra frukost beger jag mig till Ryssa Energi och Kommunen. Precis bakom vandrarhemmet ligger kommunen, där får jag beskedet att miljökontoret flyttat till Orsa, så jag beger mig till Ryssa Energi som är ett företag som sköter elnätet i Mora och några kringliggande kommuner. Tyvärr så är det bara aktuellt att anställa personal på administrations-sidan. Jag kontrar tufft med att det är inte bara elmarknaden som avregleras utan också folk med... Fotar mig i Vasaloppsmålet, men resan har förlängts ska ge mig sjutton på att ta mig till Stadshuset i Stockholm och skaka om politikerna där som utbildar folk som inte behövs i samhället... Klockan 12:45 kör jag stora vägen nr 80 mot Rättvik, medvind och välmotiverad. Tät dalaskog och lite tråkig väg. Vikarbyn och Sjurberg lättar till sist upp tristessen denna torsdag. Rättvik 7, nästan framme, har cyklat 30 km redan, tänker jag. "Heja - Heja" ropar några ungar från ett område med faluröda knuttimrade hus och en vit majstång. Det känns skönt, vinkar tillbaka till ungarna. En avslutande uppförsbacke sen rullar det fint nedför mot naturbruksgymnasiet i Rättvik. Tid för en liten fika, en grön rulle för 16 kr...ånej det blir en stor kanelbulle! Skriver vykort och varvar ned. I Rättvik är det lugnt, lite folk. Stämplar in min ankomst på posten, killen där ger mig dessutom en extra "folk-lore festival stämpel". Nu återstår bara 3 mil kvar och den varma solen känns fortfarande varm.
Med Chic i hörlurarna skråar jag upp för den kraftiga motluten från Siljansdalen mot Söderås, det går tungt och långsamt. Då händer det äntligen - det går trögare än vanligt... Nää?!! Jovisst! Punktering på bak... det blir stopp i höstsolen, för att fixa till hjulet. Av med all packning och ut med slangen... för att upptäcka att limmet är gammalt och det är omöjligt att få laglappen att fästa, lätt arg reder jag upp situationen...Q8 macken inom synhåll, försöker där. Men det är slut på lagsatser - "du får dra till stan, det är ju bara 3 km, du får säkert lift"! säger man där. På håll ser jag en person som väntar på bussen, kastar en blick bakåt, bussen kommer och jag springer 200 meter på 30 sek, hinner precis med och låter som ett Winstone-ånglok från 1914, "pust å tack...fick punka och så kom bussen precis...orkar jag pusta fram". Köper en självhäftande punka-sats som jag tvivlar på, även en klassisk låda köps in. Nu är jag helgarderad! Nu återstår 3km promenad, bussarna på den här sträckan går med en timmes mellanrum vet jag. Kikar på turlistan 16:15...hon är 16:19 nu...fan vilken otur. Men jag har läst på lördag och till min förtjusning skal bussen komma 16:20, jo - där kommer den ju, tänker jag förtjust - vilken tur! "Stannar du vid Q8? frågar jag" Jodå, hoppa in bara! du behöver inte betala för tre hållplatser! Va bussigt! Tackar för skjutsen och beger mig till "patienten" med trasigt däck. Nu gick det fint, efter 15minuter är hjulet helt och det är klart för avgång. Söderåsen badar i solsken och jag kör uppför på 1.ans växel. Vägen består av oljegrus med knottriga stenar är rädd för att få ny punktering, ytterdäcket är nämligen spräckt och slangen tittar ut på ett ställe. Solen börjar dala men det går fint längs väg 80. Chic underhåller i hörlurarna under hjälmen. Det mörknar, passerar Rällsjön och äntligen är jag framme i välkända trakter igen! Här cyklade jag som 12-13 åring flera mil i Dalaskogarna. Svänger in till Bjursås vid Rexbo, inatt får jag övernattning i en släktstuga med vedspis. Proviantering på Vivo, och sen känns det bra att dra sig tillbaka i stugan. Spisen ryker in, men tillsist är det drag och värmen sprider sig. Nöjd efter en dagsetapp på 7 mil somnar jag in på en välkänd säng.

 

[vandringsman@hotmail.com (Michael Östborg)]

DAG 27 OBS! NY 7.OKT 99

Efter en skön natt natt i dalastugan, tar jag det lugnt, denna fredag. Hugger ved och höststädar! Regnet öser ned och jag är glad att jag är inomhus idag. Planerar vad jag skall göra efter helgen, det blir Falun/Borlänge som ska dammsugas på värdefullt innehåll. Vilar upp mig rejält och tvättar all utrustning som varit med mig i åtskilliga dygn.

 

[vandringsman]

DAG 28 * OBS! NY * 8.OKT 99

Lätt regn och grådisigt. Denna lördag ägnar jag mig åt en halv friluftsdag och dammar av gamla minnen. Cyklar till en klassisk dala-topp och fin urskog vid "Ärtknubben" eller knubben i folk-mun. Skönt att få stretcha av med lite annan aktivitet också. I dessa skogar vid Bjursås gick jag vilse, två gånger samma dag, när jag var 9 år trots att jag förståndigt nog köpt röda märkband att hänga upp för att hitta tillbaka. Men vad gör man när äventyrslusten är längre än band-rullen. Jo?! man kan ju fortsätta en liten snutt till, säkert hittar jag tillbaka till sista bandet! Jovisst, det gjorde jag inte, efter någon timmes uppskakande förvirring kom jag ut på landsvägen och kunde gå "manuellt" 3 kilometer på trygg fast grund. Väl hemma i stugan fick föräldrarna bara veta att jag haft det fint på turen. Åt lunch och begav mig in i skogen igen för att ta bort banden, lite utanför spåret kom jag och vips! var jag vilse igen! Sedan dess har jag lärt mig både kompass och karta och varit extra försiktig, följa stigar mm. Som 9-åring har man ju sämre lokalkännedom också... I 12-års åldern gjorde jag min egen vandringsled på Selaön i Mälaren. Skulle härma Sörmlandsleden som jag bodde nära i Stockholm. En bra pensel och en färgburk och... Invigning med föräldrar och några släktingar upptäcktes fina svampställen till hösten men som andra också vittjade tack vare de uppmärkta leden med lila prickar. (Undrar vad markägaren tyckte?!) Men-men vandraren stötte på taggtråd som man fick kliva över och annat spännande. Tillbaka till Ärtknubben, som är en bergsklack med fin utsikt över Dalarna och Falu-trakten. Med vindskydd och bilväg kan man numera nå stället med ungar, två familjer var här och grillade korv i regnet, varför regnar det alltid på helgerna kan man ju undra?! Jo därför att solnedgångarna alltid är vackrare på vardagarna kanske... Natur och skog har inte förändrats sig på 18 år kan jag konstatera och cyklar hem till stugan och tänder upp vedspisen och njuter av varm choklad. Tar det lugnt till kvällen och sågar lite ved.

 

[vandringsman]

DAG 29 * OBS! NY * 9.OKT 99

En fin söndag på hemmaplan, sågar ner några granar med 30 cm i diameter med handsåg, känns verkligen skönt när trädet till sist faller! Kapar och kvistar, med riktig sågteknik går det visst med en 'handjagare'. Förbereder lite grejor inför morgondagen, ett gäng företag ska besökas. Fortsätter mest hela dagen med skogsarbetet och fixar en hel del ved till vintern.

 

[vandringsman]

DAG 30 * OBS! NY * 10.OKT 99

Vaknar till en solig morgon. I vedspisen knastrar det muntert och grötfrukosten vaknar till liv. Cyklar 23 km in till Falun centrum längs sjön Varpan och Falu-ån. 3 km utanför centrum får jag punktering på det slitna däcket i bak, konstig nog fick jag punka på ungefär samma ställe för tre år sedan då på en lånad röd Monark. Fixar punkan i all hast i solskenet, jag har alltid tur med vädret när jag får punktering i alla fall. Besöker kommunen och av en tillfällighet så snackar jag med samma "gubbar" som jag berättade tidigare i maj att jag tänker färdas 100 mil och att "nu är jag här"! Får tala med miljöchefen, brist på pengar och underlag heter det. Försöker "glassa" med att en elev från min klass också jobbar här, men det verkade inte funka... Nöjd med min punktinsats besöker jag också FaluEnergi med sympatisk person där, tar 32 minuter i anspråk...(rekordet 43 minuter i Dorotea låter sig inte slås)i aktiv personlig marknadsföring. Stillar hungern på McDonald och tar bussen tillbaka till stugan - däcket får vänta tills i morgon. Kvällsbrasa och starkt te och lite vedhuggning får mig att tänka på annat.

 

[vandringsman]

DAG 31 * OBS! NY * 11.OKT 99

Fin dag igen! Tar bussen till Falun och fortsätter undersöka kommunen och miljön. Jo, allt slagg från gruvan kan man ju diskutera om det var och är bra. Kör en rajd förbi gruvområdet och vidare till industriområdet, avslutar med deponin (tippen) några högstadie-elever med arbetsblad i händerna dokumenterar och funderar allvarligt. Bra att de får lära sig miljökunskap, tänker jag medan jag trampar runt på deponi-området förbi återvinningsdiken med metall, glas, kylskåp och *å-nej* en gammal jukebox utan skivor i. Besöker DalaDemokraten som gör en intervju - en mediaelev från gymnasiet fotograferar ivrigt och att han lärt sitt käll skulle morgondagens tidning visa tydligt, med färgbild och allt.Det fnasar från ytterdäcket och efter en fika kör jag till min faster som bor i Grycksbo 1,3 mil utanför Falun. Jag har det nya ytterdäcket runt kroppen (som de där röda och gula banden man hade på sig i gymnastiken i skolan). Det ser ganska tufft ut. Efter en god middag hos fastern och min mor som nu kommit och hälsat på och vill höra lite om resan, jobbar jag på i källaren till hyreshuset och kränger av däcket. Det blir både nytt däck och ny slang. Kedjan får sig en omgång också. Det tar bara en timme och sedan är det dags för en provtur runt. Nu känns det bättre, det nya däcket sitter perfekt! Kvällsmaten är jag välförtjänt av!