Förlusten av oskulden i Hemsedal

Hemsedal!

Drog nyfiket upp blixtlåset till tält-absiden, kikade ut med spänd förväntan på dagens stundande aktivitet - isklättring i Hemsedal!
Kvällen innan hade vi lastat Ninna’s Chrysler sedan full med tält, sovsäckar, mat, klätterprylar samt tre förväntansfulla klättrare två stycken inbitna isklättrare Ninna och Timo samt en stackars förskräckt nybörjare – ja just det! Det var jag Urban som skulle till att ta mina första tag med isyxa och stegjärn på den norska isen.

Efter en snabb frukost på en kall snötäckt camping strax utanför Hemsedal med välkomsttalet ”vi bruker icke ta emot telterer på vinterna” begav vi oss spända till Nordisk Höyfjellsutstyr för att skaffa den nödvändiga föraren och lite bra tips på de lokala isarna. Efter en noggrann titt i föraren styrde vi vår kos mot Kyrkjeböstölfossen.


Vänster ropar Timo medan Ninna svänger höger! Jaha, bara att vända om igen! Efter flera felkörningar hittade vi av en tillfällighet rätt, parkerade bilen och började det mödosamma pulsandet i midjedjup lössnö mot isen. Vädergudarna hade släppt en last med kall fin härlig pudersnö kvällen innan, aldrig trodde jag, att jag som inbiten skidåkare skulle kunna förbanna nysnö, men efter en kvarts tröstlös kamp mot snön med ca 50m frammarsch som resultat låg krutröken tät från munnen.

Kyrkjeböstölfossen ligger vackert belägen i en bäckravin, själva fallet är ca 20 meter högt med varierande tjocklek och bredd på isfallet.
Timo gav sig snabbt i kast med att klättra upp för fallet, lugnt metodiskt och smidigt dansade han sig upp med små konstpauser för en isskruv eller två på utsatta ställen. Timo hann bara precis försvinna över kanten innan det var min tur, jag stod som fastnaglad med blicken strikt i den blågröna isen. Vet inte hur lång tid det egentligen tog för Timo att göra standplats, men för mig kändes det som 2 sekunder.
Höjde armen i en första sving – ”tjuck” så satt yxan som den stadigaste klippa. Höjde nästa arm – ”tjuck” där satt den också, fötterna följde efter av sig själva. Yxsvingarna avlöste varandra i en för mig förbluffande jämn takt. Glömde bort allt annat. Höger vänster sedan fötterna, höger vänster också fötterna, efter fem snabba mödosamma minuter stod jag uppe och tittade, med ett stort löjligt flin, ner på Ninna som var i färd med att knyta in sig i repet för sin tur.

När vi klättrade Kyrkjeböstölfossen låg snön på isen vilket gjorde klättringen till en hel del snöskyfflande. Kyrkjeböstölfossen var det perfekta stället för mig att börja på, snöförhållanden som en skidåkare kan känna sig hemma och säker på.

Väl tillbaka på campingen fick vi chockbeskedet 170 Nkr per tält och natt när en stuga kostar 300 Nkr per stuga (fyra bäddar). Inget mera snack om saken – alla tidigare planer på tält försvann lika snabbt som vi från campingen, mot stugvärmen! Hemsedal kan inte skryta med att vara särskilt upphetsande kvällstid, någon after-climb öl blev det inte tal om. En whiskey och svensk folköl, innan alla sussade sött, var vad vi orkade med.

”Är det bara det lilla fallet vi skall klättra” undrade jag sturskt efter gårdagens bedrift, Timo och Ninna tittade frågande på mig och ruskade på huvudet. Tids nog fick jag svar på varför de hade ruskat på huvudet – ett sjuttio (70) meter högt och trettio (30) meter brett isfall nämnt Haugsfossen stod för dagens underhållning. Man kan ju tycka att jag borde ha insett min begränsning, men till mitt försvar så såg fallet mycket mindre och snällare ut från vägen. Jag skulle snart bli varse om hur fel jag hade kring fallets litenhet!

Timo började leda uppför ett vertikalt parti , isen splittrades vid yxornas försök att bita sig fast. Trots den dåliga isen segade sig Timo elegant uppför isens svårigheter. Stod och fotade Timos eleganta uppfart, tittade bort för en sekund och hörde ett plötsligt rasslande – i nästa sekund ser jag Timo komma farandes nerför berget! ”Jäklar akta benen” hinner jag tänka innan Ninna rycks bort från sin plats som andreman. Timo stönade svagt med pipig röst något om att han hade fått två extra halsmandlar, jag förstod aldrig riktigt vad han menade men jag tror att det hade med underlivets placering att göra (dislokation). Både Ninna och Timo klarade sig utan några skråmor från Timos (för mig) halsbrytande fall.
En kopp nyponsoppa innan Timo och Ninna återgav sig i kast med väggen, denna gång kom de bägge upp till standplatsen innan det var dags för mig att visa vem som bestämde - jag eller isen!
Svetten pärlades snabbt under hjälmen när jag sakta men säkert avancerade uppför Haugsfossens första repa. Utförde en tapper kamp mot isen, vilken jag till sist vann på poäng!

Den andra repan drog vi över ett lättare parti, isen vann denna ronden!
Haugsfossen vs Urban 1 -1; Haugsfossen vs Timo 1-0; Haugsfossen vs Ninna 0-1 första dagen.

Sista dagen av våra tre i Hemsedal återvände vi till Haugsfossen för att jämna ut ställningen från gårdagen. Med kamerorna i högsta hugg skruvade jag in mig i isen på en bra plats. Ninna gjorde sig i ordning för en fotosession. Två steg upp så var det dags för Ninna att dratta dit – Haugsfossen vs Ninna 1 -1 efter två dagar.
Vi tillbringade hela sista dagen med att bouldra och fotografera vid Haugsfossen i den värmande solen. Kändes som om man befann sig nere på en glaciär i alperna; strålande sol, värme, blå himmel och massor av is vad kunde bli bättre?

Aldrig trodde jag att jag skulle fastna så för isklättring, det var med skepsis som jag åkte iväg med de andra till Hemsedal, men det var med passion i kroppen vi alla återvände. Två av oss med förnyad passion och en nyinvigd isklättrare.!
Slutresultat i matchen Urban, Timo och Ninna vs Haugsfossen 3-3. Ett resultat som sporrar till fler resor!