Tour Ronde - Nordväggen

Vaknar förhållandevis tidigt, i sjutiden, upp ur sängen och en snabb grötfrukost, sedan bär det av till kabinbanan upp till Aig. du Midi. Vi kommer med 8.45 kabinen, lite sent men vi räknar med att ha rätt gott om tid i alla fall, anmarschen är inte mer än nån timme och vädret skall vara bra hela dagen.

Klockan elva står vi vid insteget, inga större problem på vägen upp förutom en lossnad stighud halvvägs. Jag känner mig lite anfådd men ändå
stark, jag är definitivt den som är i sämst trim, jag har ju varit hemma i Stockholm och druckit bärs i en vecka! Johan och Jacob, mina replagskamrater är oförskämt pigga och det är bara för mig att snabba mig och byta telisdojjorna till storskor, skidorna får vänta vid insteget tills vi kommer ner igen ...

Nordväggen på Tour Ronde är inte en extrem klättring på något sätt, 350 höjdmetrar, 55 gradig snö med ett isparti på mitten av mer teknisk karaktär, en liten toppkam på slutet som är aningen kruxig och sedan är det rakt på med klippa och snö till den absoluta toppen. Berget står på gränsen mellan Italien och Frankrike och är därför utrustad med en liten madonna högst upp som nån galen italienare har släpat dit.

Nåväl, eftersom vi är lite sena på insteget är vi det sista replaget på berget, vi startar efter ett par andra svenskar och när vi börjar klättra är det välspårat, skönt...  Första biten går otroligt bra, vi känner oss ruggigt starka och traskar på bra uppöver, jag känner ingenting av min tidigare flåsighet utan är snarare glad över att vara på väg. Det är omöjligt att förklara men det är något alldeles särskilt med alpinklättring, man blir glad av det. Fokuseringen glider över från vardagens problem till hur man skall lösa nästa utmaning som berget har att erbjuda.

Nästa utmaning är i vårt fall partiet av frilagd is som finns i det smalaste partiet av den colouir vi klättrar, tyvärr är det ett par replag framför oss så vi får vackert stanna en bit ner och vänta, väl skyddade från diverse isbitar som kommer flygande med god fart förbi oss. Tid till en stunds eftertanke, och att kolla på utsikten. Under oss breder hela Vallée
blanche ut sig och runt omkring oss är några av alpernas mest kända toppar. Alltihop badar i sol medan vi står och huttrar i skuggan, det är ett elände att jämt hålla till på nordsidor, man får aldrig nån solbränna och det är alltid kallt ;-)

Isen har blivit ledig, vi har redan roddat allting med repet och Johan får leda, det går bra, så bra att han faktiskt solar med repet hela vägen upp och gör stannplats vid toppen. Sedan går jag och Jacob upp simultant på varsin del av repet, det är bara 50-60 grader och mycket fast is så det föreligger aldrig nån fallrisk. Under tiden som vi klättrar med rep blir vi omsprungna av en fransman som solar upp... med skidor på ryggen!

Jacob och jag klättrar förbi Johan, leder upp genom en liten kamin och gör stann cirka 30 meter upp. Under tiden som Johan klättrar hinner vi ta det lungt, äta lite choklad och ta lite bilder. Vi är på cirka 3500, det är fint väder och vi mår allmänt bra. Livet är härligt.

Härifrån är det ganska odramatisk klättring, ett kort snöfält, ett krux på toppkammen som tas med yttersta försiktighet, och sedan lite enkel mixad
scramble till toppen. Vi är på toppen 14.20, det har tagit oss drygt tre timmar men med tanke på att vi fick vänta vid isen är det ändå ganska bra.
Normalvägen ner, sedan är det snabba ryck för att hinna med sista tåget från Montenvers, skidåkningen är inte mycket att njuta av, puckelpist och varje sväng går mest ut på att förlora så mycket höjd som möjligt.

På det hela taget kan man säga att vi hade en riktigt god tur, fint väder och bra träning. Tour ronde betyder "Det runda tornet" och har fått sitt namn efter toppens utformning. Har du klättrat is någon gång och kanske gjort någon kortare vintertur i Sverige eller Alperna är berget en utmärkt introduktion till vinterklättring på lite högre höjd.