Vår-isklättring i Rjukan

– ”Höjre upp, det är jäävlig vikig", skriker Andreas Spak från Mountain Activity Center på grövsta norskan gång på gång...
– "NAAAJ!!! Kom ner..." är nästa skrik och det är dags för teknikgenomgång, igen...


























Det är sent på säsongen, slutet på april och vi är tre grabbar som bestämt oss för att ta en avancerad kurs i isklättring under tre dagar, trodde vi. Det visar sig dock att kursen hamnar på nybörjar/grundnivå vilket verkligen behövdes, även om vi aldrig skulle erkänna det. Det är helt otroligt vilken skillnad det blir på klättringen när man verkligen klättrar rätt.
– ”Men det är väl bara att ta sig upp?" kanske någon skarphuvad Einstein till människa säger. Visst är det så, men vill man utvecklas och kunna klättra längre och svårare isfall utan att armarna domnar bort av all glödhet mjölksyra som strömmar genom dem gäller det att slipa på tekniken.

När vi väl kommer fram till vårt slutmål, Rjukan i Norge, har vi avverkat ett antal långa timmar och ca 40 mil med go´o gla´ dansbandsmusik strömmandes ur högtalarna i Henkes pappas välfyllda Volvo 740 funderar vi på vart i all världen den utlovade isen ska komma ifrån. Det är regelrätt vår i dalarna vi passerar igenom och smältvattnet från Hardangervidda och de kringliggande bergstopparna och fjällen forsar ut genom klipporna och ner i den smaragdgröna fjorden ett hundratal meter nedanför vårt gråa färdmedel. Vissa forsar kör vi liksom rakt igenom. De dånar ner på vår vänstra sida och försvinner under vägbanan precis vid vägkanten för att sedan komma ut igen genom bergväggen nedanför oss och vidare ner i fjorden på högra sidan. Allt är fantastisk vackert!

– "Det skulle vara häftigt att fira sig nedför dessa vattenfall!", säger Henke med äventyrlig längtan i blicken och vi andra i bilen instämmer till 110 %.

Plötsligt som en blixt från klar himmel dyker en snöklädd sockertopp upp ovanför den svarta och iskalla bergväggen på andra sidan fjorden och vårt hopp om is ökar ett par enheter...

Framme i Rjukan letar vi snabbt reda på vår tältplats vid Krokan, långt uppe i dalen enligt vår guide Andreas vägbeskrivning. Tältlägret är på plats och vi somnar ganska fort in efter en rejäl portion frystorkad mat och alla lika förväntansfulla inför den kommande kursen.


























Andreas möter upp på parkeringen vid Krokan Caféet och inmarsch till första isfallet påbörjas. Dagen startar med nedfirning nedför ett ca 30 meter högt isfall. Känns underbart att få lite luft under fötterna och en vertikal tillvaro för ett tag. Efter lite genomgång av utrustning och snack om nivån på kursen samt upplägg kommer vi äntligen igång och klättrar. Vi kör lite olika leder upp på den vertikala, ganska breda och enkla isväggen och provar på såväl klättring utan stegjärn och yxor som enbart stegjärn. Det känns lite märkligt till en början, men efter ett tag börjar jag förstå syftet med hela övningen, teknik och placering av stegjärn och yxor...


























Mör i kroppen av all isklättring i regn och hyfsat speedad av adrenalin efter dagens övningar slocknar vi alla tre i våra sovsäckar och blöta tält efter ett underbart bad i Rjukans fantastiska badhus och en öl med Andreas på en lokal mysig pub i bästa Chamonix-stil.

Andra dagen av kursen fortsätter vi med träning, genomgångar och massor av isklättring på ett lite svårare men framförallt smalare isfall. Vi hinner under de återstående två dagarna gå igenom replagsarbete, standplatsbygge, monkey-hang, olika klättringstekniker samt mycket mer. En mycket givande kurs på ett underbart ställe!


























Tänk dig en stad med ett invånarantal långt under 10 000 personer som har ett badhus med pooler inne och ute, bastu och ångbastu - Allt replängder bättre än det vi har i Karlstad, en resebyrå, två banker, två kinarestauranger, två mäklare ett antal pubar och Norra Europas bästa isklättring som lockar isklättrare från hela världen till våra breddgrader. Visst låter det lockande? Det är inget emot vad det är när man väl varit där....

Vi ses garanterat i vinter!