Två dagar runt Orust i kajak

Jag skaffade mig en kajak och började paddla förra våren, min Hasle Explorer gav mig många trevliga dagsturer i Göteborgs södra skärgård. Explorern är en stadig och oöm plastkajak som är relativt lättdriven i lugn fart. Jag var nöjd med mitt köp men började irritera mig på två svagheter.

Jag paddlar mest ensam och var lite orolig för att göra längre turer över öppet vatten. Jag har testat att ta mig tillbaka upp i kapsejsad kajak med hjälp av flotör, det är rejält svårt i lugnt väder och om jag nu skall kapsejsa så kommer det knappast att vara lugnt och då tror jag inte jag skulle klara det. Livsfarligt med andra ord! Den andra svagheten är fotstöden, eller snarare bristen på fotstöd. Jag gillar att pressa på ibland och då känns det lite fånigt att inte få optimal utdelning.

Efter mycket provpaddlande så blev jag nyss stolt ägare av en VKV Måsen Elit. God prestanda hänger i detta fallet ihop med instabilitet och efter att ha kapsejsat under de första två turerna så kan jag konstatera att räddningssystemet är förnämligt. Det är lätt att reda upp en vurpa med hjälp av de uppblåsbara utriggarna och om förhållandena är svåra kan man dessutom lämna utriggarna på och paddla i säkerhet till lugnare vatten.

Mollösund

Jag blev inspirerad av Orust Kajaks hemsida, deras beskrivning av området fick mig att planera en runda. Två dagar tyckte jag verkade vara en lagom utmaning. 18-19 Juli klaffade barnpassning, jobb och väderprognos så jag gav mig iväg.

Vind 3-6 m/s ostligt vridande mot syd fick mig att starta i Mollösund för att vara säker på att ha bra förhållanden på västsidan. Klockan var lite över 9 när jag parkerat, packat kajaken och kunde paddla iväg. Här glider jag förbi Mollösund med fyren i sikte. Vädret är redan hett och åska är utlovad under dagen.

Jag höll mig inomskärs och paddlade mellan Lilla och Stora Bockholmen samt höll ost om Karholmarna. I det smala sundet ost om Saltö trängdes jag för första gången i den hårt trafikerade segelleden. Eliten är stabil med full last och svallet var inga problem, men efter två timmar var det ändå skönt att ta första pausen på en flytbrygga nära Tofta kummel. Där blev det ett par mackor och påfyllning av vattenflaskan. Passagen ost om Råön är väldigt pittoresk med Gullholmen i förgrunden. Elösefjorden var den längsta öppna överfarten jag dittills gjort men det var odramatiskt och Ellös kröp sakta närmare.

Jag trodde knappt det var sant vilken enorm motström jag hade i Malö strömmar. Vattnet fullständigt forsade och ett tag trodde jag att jag skulle bli utspottad i fjorden igen, men med maximal ansträngning tog jag meter för meter och en liten bit in i den lugna bukten tog jag mig utmattad i land på en sandstrand vid linfärjan. På en skön bänk satt jag och begrundade vägvalet och tittade på segelbåtarna som stod helt still i motströmmen. Jag insåg att vid motström så borde jag hållit norr om Flatön, det är ingen omväg och säkert lika vackert. Motströmmen var kraftig även i Björnhomskanalen men nu var jag utvilad och visste vad som väntade, men visst var det 20 tuffa minuters paddling nära maxfart. Nästa gång skall jag skall paddla i Malö strömmar skall jag studera och planera bättre för tidvattenströmmarna.

Efter att ha passerat över de grunda musselbankarna väster om Koljön började tunga regnmoln dra ihop sig och åskan mullra över Orust. Det började snart regna och jag drog på min jacka som satt under korden bakom ryggen. Det känns lite oskyddat att sitta i kanot i åska och att vifta mot himlen med en kolfiberpaddel så därför strök jag hädanefter Bokenäsets strandkant. Det går inte fort framåt när man åker in i varenda liten vik och tidvis fajtas med kraftig byig motvind och hällregn. Men att kliva ur skulle innebära att allt omedelbart blev dyblött så jag gnetade på tills ovädret var över några timmar senare. När det lättade så pausade jag på en flytbrygga i bukten väster om Kalvön. Nu satt det gott med mina sista förberedda mackor, ett par hårdkokta ägg och varmt te.

Sjökortet visade en fin led väster om Kalvön men efter en bit insåg jag att det var för grunt och att jag inte skulle komma igenom, det kändes lite tungt att vända om och runda Kalvön eftersom jag nu förlorat så mycket tid i motström och oväder. Men, nu var vädret återigen fint och det var härligt att paddla. Inte mycket att säga om resten av dagens paddling som gick på blankt vatten och det kändes fint att runda Orust nordspets och börja styra söderut. Detta gamla vrak fick mig att tänka på att Havstensfjorden nog inte alltid är så här vänlig.

Vrak

Nu började det dra ihop sig till regn igen och kockan 19 lade jag till vid Bockholmen där jag fick tillstånd att övernatta. Det började regna precis när jag skulle till att börja resa mitt Hillbergstält och jag tyckte jag hade flyt som snart skulle var i skydd. Nu var det så att mina barn tältade senast och de hade i all välvilja knutit ihop alla stagsnören när de packade ihop. Jag hade väl 30 minuters pyssel att reda ut trasslet i tilltagande regn, men till slut stod tältet på plats. Då ser jag att en av tältpinnarna är knäckt! Jag fick riva igen för att pilla ut den och kunde bara konstatera att det inte gick att reparera i fält. Provisorisk uppsättning och ett lite mindre tält blev resultatet.



Det var ändå skönt att komma in och torka av sig och få på torra kläder. Jag konstaterar att det blev 55 km idag. Maten blev inte riktigt som jag tänkt eftersom jag nu inte hade en absid över att laga mat i och det regnade friskt. Som tur var hade jag förberett ett halvfabrikat som går fint att äta kallt. Råris, fräst kyckling, purjo och paprika är inte dumt med ett glas rött vin och en god bok. Jag somnade som en klubbad vid 21.30.

Det regnade större delen av natten men jag vaknade till vackert väder och skyndade mig att packa och koka nytt te till termosen. Strax efter 8 var jag på väg igen. Idag blåste det sydväst 4-7 m/s och det tyckte jag var en kännbar motvind när jag hoppade mellan Stora och Lilla Hasselön. Det mulnade på följt av ett normalt sommarregn. Jag räknade med att kunna ta mig söderut i lä genom att följa Orustkusten så dit styrde jag kosan. Det var en intressant erfarenhet hur effektivt vinden leds upp längs med fjorden och jag hade faktiskt rakt sydlig motvind och ibland hyfsat med motsjö större delen av dagen.

Första fikapausen intogs i en liten bukt strax norr om Rödbergs pall. Det såg ut som sandstrand men visade sig vara lera, ganska slibbigt att kliva ut i och inget att rekommendera. Vid Djurnäs uddes fyr hoppade jag över till andra sidan i fåfäng förhoppning om att hitta lä från vad jag då tyckte var sydostlig vind, det fungerade naturligtvis inte och jag var lite trött på motvågor när jag la till i lä på en fantastiskt fin privat brygga på Aspetången just norr om Svanesund. Här fanns en kran med sötvatten och jag passade på att fylla upp mina vattendepåer, delvis för att ha bra med ballast inför Svinesund som oroade mig lite med öppen sjö för sydvästliga vindar.

Jag följde sedan land till fyren på Galterön där jag korsade över till mellan Stora och Lilla Farholmen och där jag äntligen fick lite lä. Vilan blev kortvarig eftersom vind och vågor låg på rakt mot fören utefter hela norra Askeröarna. Sedan kom resans första riktigt tuffa motgång, jag skulle paddla farleden mellan Orust och Lilla Askerön, 2,1 m hög bro markerad på sjökortet men i verkligheten två cementrör under vägbanan... Det hade kanske gått att paddla igenom om det varit en halv meter lägre vattennivå, men som det var nu var det helt omöjligt. Ridå, paus, klockan är snart tre och jag hade ingen större lust att ha en massa motvindspaddling ogjord. Nåväl, bara att bita ihop och njuta av medvindspaddlingen och så runda Lilla Askerön. Från sydspetsen av ön till Skåpesund var det återigen motvind och sjö. Skåpesund gav lä och var inte så starkt trafikerat som jag befarade.

Nu var jag äntligen ute i Stigfjorden, sjön var inte värre som jag befarat, men kraftödande likaväl. Jag gick norr om Arholmen och nådde Råssö via Skomakaren. Jag tog resans sista stärkande paus i det idylliska sundet mellan Hjälm och Hälsö, nu var solen tillbaka och det var skönt att sträcka ut sig på en solvarm klippa med målet inom en etapps avstånd.

Hälsö

Dags för det sista felaktiga vägvalet, det är lite längre att paddla norr om Lyr men eftersom jag räknade med lä så tog jag den vägen. I början var det perfekt, sol och absolut stilla. Jag fick vänta på linfärjan i Lyresund men det var bara mysigt att sitta och titta på alla djuppilkande småbåtar. Men vad är det jag ser när jag närmar mig nordspetsen av Lyr? Vindsurfare som kommer i god fart i bra vågor norrut i sundet, stön. Nåja, nu är jag ju nästan framme och stretar söderut utmed stora musselodlingar. Otterholmens fyr har jag sett ända sedan rundningen men när jag siktar den röda pinnen norr om fyren vet jag att målet är nära.

Jag missar hamninloppet och får vända när jag inser att jag är på väg ett varv till. Klockan 19.50 lägger jag så till efter 63 km tuff paddling under nästan 12 timmar idag. Nästan 12 mil på två dagar var ganska tufft för mig som relativ nybörjare men lite stela muskler gör inget och enda problemet visade sig vara lite blåsor på vänsterhanden. Handskar eller tejpning kanske skulle ha hjälpt? Solskydd och hatt är andra nödvändiga tillbehör för paddling i många timmar. Andra tips är att ha regnjacka beredd och att ständigt ha gott om mat, vatten och varmt att dricka tillgängligt.

Ett underbart område för paddling och en tur som jag gärna vill rekommendera. Jag passerade massor med fina möjliga tältplatser och det vore lätt att förlänga turen till en vecka eller mer med ständigt nya vyer och en blandning av "insköpaddling" och skärgård, hav och fjordpaddling.

Stefan Strand