Mt Pisco

Mt Pisco (5,752m)

Första bestigningen av Mt Pisco gjordes 12 luly 1951 av C.Kogan, R Ceninger , M.Lenoir

Höjdskillnad mellan topp och base camp är 1,150m och mellan moraine camp & toppen 850m

Tar ca 3-5 timmar att nå toppen

Utrustning som behövs är ;stegjärn , Glacier isyxa , rep.

Anmarschen upp till basecamp tar ca 1,5 - 3 timmar från bilvägen. Innan du kommer på leden som går upp till campen så korsar du två forsar, sen kommer det ett öppet fält där du kan se en tydlig led som följer en kam upp. Basecampen ligger på 4,600m och precis bredvid finns det en så kallad Refugio som är motsvarighet till vandrarhem. Refugion ägs av kyrkan, så när jag var där hade dom annordnat ett läger för gatubarn/"problem" barn. Nere vid basecampen har det byggts upp ett litet stenhus som fungerar som toalett.

Vägen går sedan upp över en morän som det tar ca 1 -2 timmar att passera. Vi passerade moränen under dagtid för att slippa gå över området när det är mörkt och det är lättare att man skadar sig, plus att vi skulle få lite försprång före de andra grupperna som började från B.C.

01.00 hade jag ställt klockan på ringning, inte för att jag hade behövt göra det med tanke på att jag hade legat vaken mest hela tiden och funderat på hur det kommer att vara att stå på toppen. I tankarna kunde jag se mig själv stå på toppen och  låsas vara hårdrocksstjärna och spela gitarr på min isyxa. Ibland förstår jag inte riktigt vad alla konstiga tankar kommer ifrån när jag är trött, dom liksom spelas upp som ett bildspel i hjärnan när jag ska till och sova. Gick i alla fall upp och satte på mig skorna, jag hade först kokat vatten i en flaska och fört ner i först den ena skon sen den andra för att få någorlunda varma skor på fötterna. Ungefär 200m efter påbörjad vandring från moränlägret så kom vi på glaciären där vi satte på stegjärnen och knöt in oss. Allt var så tyst, stilla och stjärnklart, det enda som hördes var det knarrande ljudet som skorna avgjorde och ibland några tunga andetag. Tystnaden gjorde att det kändes som jag befann mig i en bubbla och gick och njöt av varje meter, andades in den kalla härliga råa luften som gjorde att det frös till i näsan. Stannade till efter ca 3 timmar när jag började känna mig slut och orkeslös, svalde en hel tub med powergel. Trodde dock inte att den skulle göra sådan stor skilland som den gjorde, blev som en helt ny människa som kunde upprätthålla mitt smeknamn som jag fått under resan "Raketen". Fick det namnet av min klätterkollega Peter från Canada som tyckte att jag gick väldigt fort efter en 5mil lång vandringsled som heter Santa Cruze, vi hade den som  acklimatiseringstur. Jag gick ganska fort och envisades även och bar min egen packning på 20kg medans han hyrde bärare, guide och kock och gjorde det till en mer avslappnande resa. Det som är bra med att hyra in lokalbefolkningen är att dom får pengar och får ihop till mat till sin familj.

Vid 6 tiden gick solen upp och bredde ut sig över andernas bergstoppar, en helt enastående obeskrivlig positiv känsla som kom över mig. 1,5 timme senare stod vi på toppen av Mt Pisco med skinande sol och ett stort leende på läpparna. Gjorde som jag hade drömt på natten, lekte hårdrocksstjärna på toppen och låsades att min isyxa var en skit snygg skönlåtande eftertraktad gitarr. Fick en måbra känsla av det plus att mina kollegor fick sig ett gott skratt. Nedvägen gick bra, kändes till och med så bra att jag skulle kunna gå upp på berget en gång till utan problem.