Min Vätternrunda

00.32 gick starten för min grupp, innan dess hade jag sovit några timmar och ätit en och en halv portion spagetti.

I övrigt veckan innan hade jag inte förberedd mig särskilt förutom att jag låtit cykeln stå i fem dagar.

Före start hade jag denna säsong 187,5 mil i sadeln mestadels gjort som arbetspendling 45 - 50 km per dag sedan slutet av mars, jag hade också en handfull 60 - 70 km turer och två tiomilaturer i benen.

Efter att ha ledsagats ut ur Motala förbi målområdet som vi många timmar senare skulle återse av en motorcykel släpptes vår startgrupp till fri fart på vägen söderut mot Vadstena. Jag fann ganka omgående den fart och rytm som jag bestämt för loppet och kunde ägna mig åt att fasineras av skådespelet med pärlbandet av röda baklysen som slingrade sig fram enskilt och i grupper med Vätterns sydspets som riktmärke. Fullmånen lyste kallt över oss och bitvis tog motvinden i och sänkte vår fart.

Under den tidiga natten hördes inga fåglar men luften vibrerade svagt av ljudet från tusentals växelcyklar men så fort det började gry ner mot Ödeshög, eller var det tidigare ändå, så kom fåglarna igång med rosenfinkar, näktergalar, gräshopps-sångare m.fl. och det var en fröjd att cykla och lyssna till fågelsången.

Kustlinjen, Vättern är en så stor sjö att det nästan måste heta kustlinje, ner mot Omberg är betagande vacker med branta stränder på vilka martallarna klättrar. Östra sidan Vättern var inte lika betagande men visst är det ett vackert landskap att cykla i och Hjo samt Karlsborg kändes som äkta idyller. Norra änden av sjön med sin skärgård och överfarten vid Hammarsundet var också tjusiga.

Vädret under morgonens och förmiddagens körning längs Vätterns västra sida var bra och vinden höll sig för det mesta mer med än emot. Överallt så fanns det klungor med lämplig fart att hålla sig till.

Innan Vätternrundan hade jag studerat allehanda tips om kost för uppladdning och diet under loppet. Min egen uppladdning var ingen speciell och under loppet så drack jag honungsvatten ur cykelfalaskan var femtonde minut och i alla depåer utom i Jönköping, Hjo och Medevi så åt jag en bulle, två skivor saltgurka, drack en mugg mineralvatten och en mugg blåbärssoppa. I Jönköping åt jag korv och mos i Hjo lasagne och Medevi hoppade jag över. Magen mådde prima och jag kände inga schackningar p.g.a. energibrist under loppet.

Cykeln jag använde var min långfärdshoj, Batavus M'Prove, den fungerade bra fastän dess vikt ibland handikappade uppför och min gamla Brooks B17 bar mig utan att nåt domnade eller att stjärten vart öm och ond. Jag var också lastad med två packväskor innehållande lås, regnställ och lite extra kläder på utifall.

Fysisk höll jag bra hela vägen även om jag måste erkänna att uppförslöporna på de sista 40 kilometrarna kändes klart sega och att jag då var glad över det tredje och minsta kedjehjulet fram.

Innan rundan hade jag två målsättningar varav den ena kunde jag infri och den andra missade jag med trettioen minuter.

Den effektiva cykeltiden blev 12 timmar och 31 minuter och målet var 12 timmar, det andra målet var att jag skulle känna mig prima efter målgång och med ett leende på läpparna kunna säga; "Det här var en trevlig cykeltur och jag gör den gärna nästa år igen" och det kunde jag säga. Totalt inklusive raster tog min runda 14 timmar och 11 minuter.

Loppet var en underbar folkfest med cyklister i alla åldrar, format och former. Och på allehanda cyklar med skiftande klädsel och utstyr. Men jag tillåter mig att tro att många skulle ha mångfalt trevligare om de var bättre tränade och hade mer välhållna cyklar.

En annan sak som fasinerade var alla som gnällde över hur djäkla jobbigt det är att cykla. Borde de inte träna mer eller stanna hemma?

Jag cyklar nästa år igen det är säkert.