Jag vill ha en fin upplevelse när jag är ute och vandrar. Om jag sedan går 6 km eller 26 km om dagen spelar ingen roll. Det är inte prestationen i sig som betyder någonting. Naturligtvis är 26 km en prestation, men jag söker inga speciella distanser. Det blir som det blir, och ibland blir det längre och ibland kortare.

Jag kan vara supernöjd om jag vandrat 6 km en dag. Allt beror på vad jag gjort den dagen, och vad jag har upplevt.

Nu vaknade vi upp till en dag som kunde bli hur som helst. Vädret hade inte bestämt sig. Vi ville inte vara uppe på Helags och halka omkring däruppe i regn och vind, så vi släppte ganska snabbt tanken på att bestiga Helags.

Johan hade spanat in Jämt-Norgevägen och tänkte att vi skulle vandra en del av den. Jag var på såklart.

Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, så jag var förväntansfull när vi fortsatte söderut, på leden mot Fältjägarstugan i första hand. Leden fortsätter såklart söderut.

Jag hade inte forskat så mycket om Jämt-Norgevägen, och det lilla jag kunde ta reda på var att det var en väldigt gammal pilgrimsled. Det skulle bli väldigt spännande att gå en sträcka av den.

Leden gick nedåt, från Helags sett, och tittade man åt höger så kunde man se de norska fjällen en bit bort. Närmast till höger kunde man ana mäktiga Predikstolen. Den är 1681 möh, ganska hög med andra ord. 

Vi tog av oss ryggsäckarna för att gå lite närmare. Ganska skönt att kunna göra det, bara bestämma sig för en sådan liten avstickare.

Vi gick tillbaka till ryggsäckarna efter att ha konstaterat att man kan gå upp för Predikstolen från detta håll. Kanske, kanske någon gång...

Tillbaka på leden gick vi nedåt, och så kom vi till den plats där Jämt-Norgevägen då korsar leden. Jämt-Norgevägen fortsätter västerut där den ansluter till Romboleden i höjd med Sylsjön. Sedan fortsätter Jämt-Norgevägen till Trondheim.

Vi skulle ta Jämt-Norgevägen österut en bit.

Nu var det spännande. Nya vägar, nya stigar. Nytt är kul. Nytt är spännande.

En blick bakåt. Man ser Predikstolen och en del av Helagsfjället där glaciären är.

Nu var vi äntligen på Jämt-Norgevägen.

Vi kom ganska snart fram till de två sjöar som är nära stigen. Det fanns små stugor på olika platser, och det är troligen fiskestugor.

Det hade blivit dags för lunch, så vi stannade till bakom en liten kulle för att slippa vinden.

De här fiskestugorna...de var inte alltid i bästa skick. En del var gamla.

Vi fortsatte Jämt-Norgevägen österut.

Vårt mål för dagen var ett vindskydd vi sett på kartan, ovanför sjön Öjön. Det var en bit dit så vi knatade på.

Det blåste en del, och regnet kunde komma när som helst.

Nu såg vi Öjön.

Det skulle bli spännande att se hur vindskyddet skulle se ut.

Så, äntligen framme, efter en riktigt lång dag.

Här inne kunde man inte sova. Det var för litet. Det blev att tälta.

Vi kunde dock laga middag här. Jag slog upp tältet utanför, och Johan på andra sidan vindskyddet. På kvällen så regnade det och det kom lite snö också. Dagen hade varit lite kylig, men vi hade haft vinden i ryggen hela dagen.

Det är ganska läckert med väder, OM man har kläder med sig. Det hade vi, så det var en bra kväll och natt.

Vi somnade ovaggade, som vi brukade göra.