En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.

Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.

Sover hellre utomhus än inne.

Användarnamn: duracellkanin

Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor

Mer på profilsidan


Jag sover nästan bäst ute

Det där med spontana äventyr och aktiviteter har jag ju som redan tidigare nämnt att jag gillar. Det som man gör utöver det vardagliga och ibland bara ser chansen att NU ska jag iväg för vädret var fint efter jobbet/skolan eller innan skolan eller jobbet. Den senaste veckan har jag gjort just två sådana saker.

I måndags hade vi innedag, vilket gav mig lite myror i brallan eftersom det var väldigt fint väder ute. Så direkt efter skolans slut, som förövrigt var en föreläsning med Lars Larsson (National Geographic Explorer) och väldigt intressant och lärorikt, gjorde det mig ännu mer peppad på att sticka iväg vid femtiden även om solen inte skulle finnas kvar alltför länge till. Jag fick med mig Humlan och Andreas ner på Åresjön, solen var fortfarande kvar och vi paddlade över sjön och en bit ner mot Brattlands hållet för att se byn och skutan från en annan vinkel. Det var fortfarande relativt stilla och lugnt på sjön och solen försvann inte förrän efter en liten stund. Vi tog oss iland och lutade oss mot kajakerna under tiden som vi förberedde middagen och njöt av utsikten tills det var dags att resa tältet och Andreas paddlade tillbaka. Stjärnorna började dyka upp och vi satt där en bra stund innan det var dags att krypa ner i sovsäckarna. På morgonen när vi vaknade var det tjock dimma över sjön så det var mäktigt att öppna upp tältet, tyvärr hann vi inte iväg innan dimman släppt, det hade varit roligt att navigera i den. Istället sprack det upp åt Mullfjällshållet och vi fick en vacker paddling tillbaka. Det vart ett riktigt bra beslut.


otroligt kass kvalla men man får va snabb med Iphonen om man inte ska tappa den, hah.




Igår gjorde jag en liknande grej, efter att vi varit ute med en arkeolog som var inriktad på samernas kultur och historia i Storulvån bestämde jag mig för att sova ute på Totthummeln. Denna gång i min bivy cover. Sagt och gjort, solen hann precis gå ner när jag kom upp och det vart intensivt rött, gult och orange på himlen över Mullfjället och man såg konturerna av de flesta massiven här i närheten. Jag la ut liggunderlaget och slog på Lars Winnerbäck och fascinerades över himlen tills färgerna tog slut och det var dags att bädda ner sig och titta ut över natthimlen och stjärnorna. Imorse när jag vaknade var det istället soluppgång och frost på min bivy, jag måste erkänna att jag sover bättre utomhus. Det är så väldigt mysigt, och jag kunde inte fått en bättre start på dagen när jag vandrade ner en annan stig jag inte gått förut i takt med att solen steg.


Snacka om övermäktig himmel.


Bättre morgon.

Två andra spännanade saker som jag har varit med om, som varit lite mer planerade, den senaste tiden är för det första glaciärkurs i Norge, i området Krossbu där vi var i fyra dagar och det var en mäktig känsla och lärorikt. Jag vill helt klart se mer av glaciärer och lära mig mer.
Inte nog med det så stack merparten av oss i klassen på minisemester till Hoddevik som ligger några timmar därifrån på surf helg. Det var superkul, väldigt vackert och grymt styrt av Jocke. Blir bara än mer taggad på att bli bättre på att surfa efter all den stryk man fick ibland och kastades runt som en liten vante i en tvättmaskin. Men skam den som ger sig, jag kämpade på under alla dagarna och på lördagen var det nästan som högsommarvärme med mer än 20 grader. Tänk att ha både snö och is samt vatten och vågor på samma vecka, det var en bra kombo.  


Sista delen upp på toppen när vi front taggade med stegjärnen upp.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-10-06 15:11   ulindh
Härligt med spontana turer och det går att hinna med trots att dagarna blir kortare. Snart kanske ni kan åka skridskor på Åresjön!
 
Svar 2016-10-06 16:02   duracellkanin
Tack för att du tagit dig tid att läsa Ulrika :) Ja ellerhur! Det gör det där lilla extra helt klart även om man får vara rätt snabb iväg för att hinna med ljuset ibland. Jo hoppas på schysst is i vinter, det hade vart trevligt!
 

Läs mer i bloggen

En sommarsäsong leder till höst äventyr

Alla ni därute som säsongat någon gång känner säkert igen känslan av att man sista tiden är rätt peppad på att gå vidare men då dagen kommer är det fortfarande lite jobbigt att lämna. Kroppen behöver ett litet break men ändå har man detdär speciella bandet till kollegorna, människorna & naturen man har vistats i. Jag har nu gjort två säsonger i den fantastiska Jostedalen, som verkligen gjort ett stort intryck på mig och jag tycker om den dalen så enormt mycket och allt som finns utanför dörren. Så charmigt. Sommaren bjöd på mycket varmare temperaturer än förra året vilket är lite oroväckande såklart och breen (glaciärerna) i området har påverkats mer än året innan. Jag har sett otroligt mycket fler kalvningar i år, häftigt att se men också tråkigt. I år kom massa nya kollegor så det har varit spännande och min nörd level har stigit på skalan både glaciär, geologi & klätter mässigt, känner snart hur nördstämpeln sitter i pannan på mig. Det känns också väldigt inspirerande att jag hittat det jag brinner för just nu, den här sortens natur. Sten, is, snö och sjö. 

För att stilla min klätterabstinens kommer jag nu att fara iväg på semester till Kalymnos i Grekland och leka av mig. Som nybliven hjälpklätterinstruktör på klippa känns allt som handlar om klättring, rep och räddning väldigt roligt och lärorikt och något jag vill göra massor av. Likaväl som glaciärer, jag vill till flera och utforska dem. Gå mer kurser. Guida ännu mera. Papp tycker jag är konstig som spenderar mina somrar på is och snö men jag har helt ärligt hellre kallt än för varmt. 

Kvinnlig äventyrs inspiration

De sista sidorna av den 364 sidor innehållsrika ”Space below my feet” (1961) är till ända och jag kan inte sluta fascineras av denna fantastiska kvinna bakom boken, Gwen Moffat, en av världens första kvinnliga bergsguider. Som i 20-års ålder droppade ut från armen och drevs av sin passion för berg och äventyr och levde därefter. Hon är en sann inspirationskälla på alla plan och att läsa om hennes olika klätteräventyr, hitch hikes, boende i stugor i skogen i princip helt utan pengar, när hon genomför sina första klättringar som förste man, utan vare sig sele eller hjälm utan repet runt magen och att de klättrade under förutsättningar man knappt kan föreställa sig idag. Det var pure climbing. Min redan växande dragning till alpinism och glaciärer bara växer och hon är utan tvekan en påverkan i att jag ska fortsätta. Inte sätta gränser utan se möjligheterna vilket gäller det mesta här i livet, inte bara äventyrsmässigt utan det mesta man vill göra vad det än kan vara. Jag har länge hört av mina kompisar: ”jag vill också göra det du gör, det verkar så himla kul.” Men gör det då? Säger jag samtidigt som jag får till svar att det går inte för att de har heltidsjobb osv, ibland får man offra saker för att vinna annat. Det ger en mer i slutändan. Det är därför jag själv valt att bli guide, för att jag brinner för äventyr och att dela med mig av det och försöka peppa och inspirera andra att vidga sina vyer.

Det behövs mer girlpower därute och jag har hittat väldigt många kvinnor som gjort fantastiska bestigningar av berg, första expeditioner etc under 1900-talet som jag aldrig hade hört om tidigare just därför att vi tenderar att glömmas bort eller inte nämnas lika mycket ibland. Såsom Elizabeth Coxhead, Nea Morin (t.ex enda kvinnan i en expedition 1959 till Ama Dablam), Elizabeth Le blond (t.ex var med och startade Ladies Alpine club i Schweiz 1907) som alla gjort väldigt mycket intressant med tanke på deras förutsättningar.

Slettemarkspiggen via Slettemarkskampen

Nu när höstens färger börjar pryda Norges fantastiska natur och min säsong hos Icetroll för denhär sommaren är över är det dags att utforska mer av Norge. Efter att ha städat ur vårt guidekollektiv och rullat ur underbara Jostedalen tog min vil, Haggan, mig till Fondsbu. Fondsbu ligger i södra delen av Jotunheimen och här jobbar min kompis Lisa. Vi bestämde oss för att ta en långtur igår och fick hit min kollega Matias dessutom. Väderleksrapporten visade molnigt, lite regn, inte så blåsigt men att det skulle skina igenom sol under dagen. Kring 9 på morgonen traskade vi iväg från Fondsbu, längs med sjön Bygdin och i alla nyanser av orange. Anmarschen var låååång  men vacker innan vi nådde foten av första lilla berget på 1850 möh som vi skulle ta oss över påväg mot Slettemarkskampen. Det var dimma, halt och mycket scramble. Vidare upp mot Slettemarkskampen möttes vi av massvis med snö, ripor, nyfikna vesslor och vi fann vår väg upp till kammen som var helt täckt med snö. Fortfarande molnigt och på gränsen till whiteout nådde vi Slettemarkskampen (2032m). Utsikten därifrån sägs vara fin men vi såg inte så mycket just då. Därefter hittade vi oss neröver mot ryggen till Slettemarkspiggnenocy repellerade oss ner och scramblade över. Sista stigningen upp innehöll endast snö, vi kröp på alla fyra ibland och letade stabila stenar att hålla oss i. När vi var på förtoppen sprack det upp och blev BLÅ himmel och sol ovanför molnen. Vi kunde se alla 2000m+ toppar sticka upp över molnen som små upp och ner vända glasstrutar. Som ett stort fluffigt duntäcke täckte allt vi såg. Sista kammen och själva Slettemarkspiggen (2164m) var dagens krux då det var lite klurigt och väldigt smalt. Vilken pangdag vi hade och time ing att nå toppen precis då. Vägen tillbaka vart spännande då vi möttes av dimmen igen innan vi kom under molnen och solen lyste upp alla toppar och dalar i magiska färger och Matias var hungrig som en femåring och undrade hur långt det var kvar i evigheter samtidigt som han sa "what tha hack are you having for breakfast because your'e always so energetic". 


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg