Ama Dablam 2005

Ama Dablam, 22e Oktober 2005

Så var det dags för årets andra äventyrs-upplaga,
efter att ha klättrat bland annat Lincancabur & Oios del Salado i Chile i Januari skall nu vårat Dream-team som består av Gligor (Canada), Stefan (Frankrike), Pawel (Poland) och mig själv (Mats) fara till Nepal och försöka bestiga Ama Dablam, världens vackraste berg enligt oss och många andra (ialla fall på långt avstånd... )

Jag & Stefan har precis flygit in från Delhi till Katmandu och fixat hotell där. Vi hinner med att kika lite på stan innan vi kvartar in. Pawel och Gligor har redan börjat vandra från Lukla (2800m) till Namche Bazar 3600m idag.

23e October 2005, Ama Dablam (6848m)

Idag är det våran tur att flyga till Lukla och vandra till Namche Bazaar, det tar oss 7 timmar med 20kg pá ryggen, resten bär våran porter (30kg) som kostat oss US$10 för dagen...

Polarna har vandrat till ett lyx-hotel på 4150m höjd med utsikt över Everest & Lhotse. Vi sluter upp med dom vid middags-bordet i en mycket upplsupen stämmning, och vidare till någon av dom otaliga caféerna / pubarna innan vi knyter in för natten...

24e Oktober 2005, Lothse, Pawel & Kukuczka's grav-sten

I samlad trupp traskar vi upp till Tengbotche village, tittade på ett Tibetanskt kloster och åt lunch. Samma kväll efter en ganska lång och uppslitande dag kommer vi fram till Dingbotche på 4250m och kvartar in på ett trevligt lodge där.

25e Oktober 2005

Dom flesta av oss kände sig ganska krya & pigga, förutom Gligor och jag som lider lite av höjden, men vi hänger med gänget till Chukung village 4800m, och vi kommer fram runt 2 tiden på eftermiddan. Vid det här laget mår vi ganska taskigt, Gligor och jag går inte med dom andra till Chukung Ri, 5550m för att se den underbara solnedgången pá Lhotse South Face.

26e Oktober 2005, ur-snygg Yak-tjej!

Nästa morgon går truppen vidare till Imja Tse base camp, 5100m. Gligor mår inte bra och går tillbaka till Dingbotche en natt till. Jag funderade själv på att gjöra som han men beslöt att gå vidare med guiden och truppen. Detta beslut kom jag att ångra, jag skulle lyssnat på min kropp och snarare skulle ha gått NER istället för att pressa uppåt. Nu har jag bestigit 4000m på fyra dagar med den fasta óvertygelsen att jag skulle på nått sätt fixa det här... detta kan jag inte rekomendera till någon, föór jag fick sån huvud-värk på kvällen som inga tabletter i världen kan underlätta...

27e Oktober 2005, den utslitne tält-tomten Mats vilar upp sig lite...

Idag skall vi vila upp oss och gå lite promenader runt bas lägret etc, men som ni ser på bilden tog inte lång stund för mig att besluta att gå ned till Chukun Ri igen och försöka vila upp mig litegrann istället...

28e Oktober 2005

Jag behöver mer tid på mig och fortsätter att knalla i de underbart vackra vandrar lederna på lägre altitud...

Under tiden dag gick första gruppen upp till toppen av Imja Tse, (6100m ungefär), och Gligor dykte upp i baslägret på eftermiddan också, han mådde mycket bättre.

29e Oktober 2005, Lohtse syd-sida från Imja Tse

Idag gick Pawel, Gligor och Stefan till toppen av Imja Tse vid middags tiden. De begav sig direkt till Chukung village efteråt... En lång och härlig dag kom till sin ände för dem...

Jag känner mig bättre idag men tyvärr räcker inte tiden till riktigt. Bas-lägret tas redan bort och jag får nöja mig med att komma tillbaka nån annan gång och klättra Imja Tse... Jag fortsätter mina vandringar i den natur sköna Sagarmatha national park istället...

30e Oktober 2005, Topppen av Imja Tse

Nu mår jag fint som snus och knallar upp till Ama Dablam basecamp. Jag får sällskap av resten av grabbarna halvägs som har gått direkt från Chukun Ri.
Så det är i samlad trup vi tågar in i bas-lägret och får ett skrov-mål av våran duktige kock.

2e November 2005

Nu börjar det bli dags för det första teamet att gå till Camp 1. Jag går med dom och kollar läget lite där uppe innan jag går tillbaka ner igen, ända till Pangboche faktiskt där jag unnar mig en Yak-steak och en kall dush, dvs en spann vatten över huvet ungefär...

4e November 2005
Nu har turen kommit till mig och Pawel för att slå läger här pá camp-1, och det luktar bajs överallt (inte pga oss, men pga brist pá toalett-platser på det här berget...)

5e November 2005, Pawel storm-trivs nära Camp-2...

Efter frukost kl 7 gick sålunda jag och Pawel och två brittiska kompisar vidare på klipprig sten led upp till camp-2 där vi blev tvungna att vänta 2 timmar på ett
Schweiziskt team som höll på att klättra upp på "yellow tower", en ganska liten vertikal vägg som bestigs med hjälp av två 'jumar-ascenders', den ena med handen och den andra med foten...

Upp till dess hadde det varit soligt, varmt och lätt klättring på syd-sidan med den mest fantastiska utsikt över Nepals bergs-kedjor och över bas-lägren som syntes
låångt lodrätt ner i dalen vid det här laget nu...

Camp-2 sett úppifrån 'grey tower' (ser ni tälten i mitten, eller drömmer jag?)

Efter att ha kommit till toppen av detta 'yellow tower' som leder till Camp-2 åt vi lite choklad och drack lite té innan det var dags att sätta på oss steg-járnen. Från där var det en kort och brant nedklättring på en brant bergs-kamm fram till den första is-väggen. Det var inte speciellt svårt men just dÄrefter var vi tvugna att traversera en lite slipprig och lös bergvägg fram till "grey tower"...

Vi gillade inte 'traverserandet' speciellt mycket, en massa gamla, varav en del ruttna rep och några uppskrämmande balans konstrar på klipp-väggen. Men efter detta blev våra drömmar besannade!

Mats klättrar 'Grey Tower'

Nu var det 200m vertikal mixad is - och klipp-klättring som gällde, detta var den verkligt mest utmanande klättringen jag gjort, leende på läpparna, vind i ryggen, känner mig som spindel mannen på nått halsbrytande uppdrag...

När muren var avklarad och vi hadde 30min vandring kvar på en lättare snö täckt bergs kamm fick plötsligt radio-kontakt med vår ledare och sherpa från baslägret.
Det visade sig att Stefan & Gligor hadde nått toppen väldigt sent på eftermiddan, runt 3 tiden. (GRATTIS!!!) Nu var dom dock aldeles för utmattade för att klättra ner till Camp-1 samma dag och blev tvungna att övernatta en ytterligare natt på camp-3. Detta innebar att jag och Pawel nu inte har vare sig tält eller sovsäck över till oss vilket ju inte är en sån förskräckligt bra idée på 6300m höjd... Så vi fick helt enkel vända på klacken och omgående klättra ner till camp-1 igen. Det dröde inte lánge för än mörkret slog ner och efter en lika hissnande ner-klättring i natt-mörkret kom vi fram kl 8 på kvällen och kunde smälta lite snö, koka té och krypa in i våra sovsäckar igen. Värre gick det för en av engelsmännen som blev kvar på Camp-3 utan sovsäck, vilket ledde till frost-bitna fötter under natten...

"Det kändes lite snopigt att avbryta på det här sättet, men vi hadde tyvärr inget val. Synd bara att våran Guide och hög altitud Sherpa befann sig på baslägret när det blev klart att prylar fattas... hadde nån av dom varit på Camp-1 kunde säkert ett tält med 3 sovsäckar flyttats upp ganska enkelt... Pga av denna incident + andra kan jag inte rekomendera någon oerfaren klättrare att deltaga i Ama Dablam expeditioner ledda av Richard Pablowski (Polsk Legend med 12 av 14 toppar över 8000m avklarade). Han är visserligen jätte-trevlig och ENORMT interessant, och det kostar inte mycket pengar, men acklimatiserings tempot är överdrivet högt (6000m på 6 dagar i mitt och Stefans fall som blev försenade 2 dagar...) och organisationen är minst sagt brist-fällig från och med att man lämnar baslägret och uppåt om man jämför med liknande agenturer, typ Adventure Consultants..."

Nåväl, nu vi hadde inte dom där extra dagarna kvar till vårat förfogande som skulle behövts för ett nytt försök på Ama Dablam, så jag och Stefan vandrade vidare till Gokyo, besteg Gokyo Ri, såg på den underbara utsikten från 5400m över Sagarmatha, Lothse, Makalu... Allt detta kommer att väva många drömmar i många år ännu...
(SO LONG SAGARMATHA, SEE YOU NEXT TIME...)

The Full Monty in english please...