Jag var ute på ett klätterprojekt som legat på is i flera år då det dels fallit i glömska och dels var för hårt för mig. Idag är det ett fullt möjligt projekt att genomföra. Och när jag hänger där i repet så går ett gäng kossor förbi i hagen mitt emot klippan och alla kossor bara lunkar förbi förutom denna som stannar till en lång stund och glor på mig bara som en ko kan. Sedan går den till sina ko kompisar. När de går tillbaka ställer sig samma ko och glor på mig igen lika lång stund som förra gången.

Detta är berättelsen om "Dagen då jag kunde blivit arkebuserad.

Bild nr 1. Föreställer tre påsar jord som jag hittade under en sten när jag klättrade ute vid Mörtsjön i Balningsta. Det är en ganska bra promenad från bilen till klippan 15-20 minuter typ. Dessa påsar låg uppe på berget där det inte ens finns några stigar. Jag spekulerade länge hur dom hade hamnat där. Det var allt ifrån att någon skulle plantera träd till att det låg något annat i dem som hade gömts. Det var rätt stora påsar ca: 5 kg så den som bar dit dem måste verkligen ha ett syfte med det.

Det kan ha varit det första projektet någonsin för mej och det satte sina spår både psykiskt och fysiskt. Jag och en dåtida klätterkompis Torbjörn skulle testa vår nya grigri som vi hade köpt på vildmarksmässan. Den kostade ca: 400 spänn och vi la 200 var för vi skulle ju alltid klättra tillsammans och då kunde vi lika gärna ha en gemensamt.                                                _{Så ser den ut idag, väl använd rätt använd}