"Suburbia" förorten, förortsmenatalitet, sovstad, sömnig förort
Det kan ha varit det första projektet någonsin för mej och det satte sina spår både psykiskt och fysiskt. Jag och en dåtida klätterkompis Torbjörn skulle testa vår nya grigri som vi hade köpt på vildmarksmässan. Den kostade ca: 400 spänn och vi la 200 var för vi skulle ju alltid klättra tillsammans och då kunde vi lika gärna ha en gemensamt. 
Så ser den ut idag, väl använd rätt använd
Leden Suburbia ligger ute på Hallstaberget i Rönninge/Salem och dit gick vår resa för en bestigning av denna trevliga tur. På denna tid hade ingen av oss egentligen ingen aning om hur denna lilla manick fungerade och den högg gång på gång då vi försökte mata ut rep. Nu på senare år har leden bultats om men innan var det rostiga handknackade bultar blandat med bultar från tidigt 90 tal. Mellan försöken så bouldrade vi lite på klippblocken som låg utspridda under klippan. Det var här det vände allting. Torbjörn tappar taget på ett av blocken och han stutsar mellan stenarna som en sådan där stutsboll som man fick när man var liten i en godisautomat.
Sen var det som att trycka på en knapp han ville inte klättra mer, och det var slutet på Torbjörns klätterkariär. Jag ville dock göra några försök till. Då det var markfall vid andra bulten så hade vi tagit med oss en padda i fall att. Och det var tur för på mitt nästa försök så högg gri grin som vanligt och jag fick inte ut rep och föll. Jag landade med rumpan på paddan och trodde direkt att något hade gått sönder. Det gjorde fruktansvärt ont. Vi gav upp, och jag kunde inte sitta normalt på en vecka. Någon månad senare var jag tillbaka med min kära flickvän som säkrare. Jag började få till flytten men mörka moln tornade upp sej och det började åska. Men någon minut senare så var Suburbia besegrad, uppdraget var slutfört. Torbjörn och jag sågs aldrig igen.
Många år senare var jag tillbaka igen, då med en solobestigning.
Tillbaka för en solobestigning
Läs mer på www.detvertikala-perspektivet.com
