Som en del av min utmaning att vara ute varje vecka så har det mer och mer även känts rätt att hitta nya områden att besöka. Jag har besökt många områden nära  Stockholm - men Paradiset har alltid varit och förblivit en vit fläck på kartan för mig. Tyresta har jag varit i så många gånger att det ibland känns som ”min skog”, men Paradiset har alltid förblivit okänt.

Därför kände jag ännu mer att det var dags att utforska denna plats. Jag har hunnit besöka det ett bra antal gånger nu sedan slutet av februari och och jag måste säga att även om det inte alls är lika stort som Tyresta så tycker jag genuint om Paradisets och dess fantasieggande skogar.

Ja, så fort man har tagit sig bort från parkeringen förstås. Kanske är det dagens corona- tider, eller så är Paradiset alltid mycket populärt, jag vet inte, men parkeringen vid Paradiset påminner mer om Mall of Scandinavia vid julshopping, än ett naturreservat. Väl inne i reservatet är det dock tommare och man får vara själv, om man bara undviker vindskydden vid sjöarna vid lunchtid. 

Även om det kan vara kul nog att bara se träd ha känna lugn så tycker jag om att ha mål med det jag gör. Jag har därför utforskat Paradiset bit för bit (genom att bestämma mål innan och sedan vandra dit). När jag ofta reser med barn så känns det som ett bra och nåbart första mål för att sedan kunna vandra längre och svårare.

Vi har hittills gått slingor och vandrat fritt i skogen efter karta, vi har vandrat till Tornberget och upp i tornet där samt t.o.m lyckats hitta en helt övergiven eldplats - där ingen annan passerade innan vi redan vara klara. Det är faktiskt snart dags att göra en första övernattning - innan man har sovit i en skog så har man inte riktigt varit där. Sen kanske, bara kanske är det dags för nästa plats. För Paradiset är verkligen ett paradis.