Kristihimmelsfärd bjöd på något verkligen ovanligt i mitt liv. Både en längre tid av ledighet, samt bra väder på en och samma gång. Allt var helt enkelt som upplagt för en flernattare i närområdet. På fyra dagar kommer man knappast iväg till vildmarken och än mindre på de två timmar som än rekommenderas. Men, det är inget som hindrar från total frihet från stigar, hus eller andra människor om man bara letar. Fortfarande är natur vanligare än väg i vårt avlånga land.

Jag är inte Bear Grylls. Mina äventyr ute handlar väldigt lite om att hoppa ned från helikoptrar ner i floder eller leta efter giftiga ormar - och även om jag knappast ser mig själv som en gastronom, så föredrar jag nog mina kokta röda linser med bulgur tillagade i mitt genom åren snart sönderanvända kokkärl från Biltema, framför att äta dvs insikter från träd (även om det låter otroligt praktiskt, mat väger alldeles för mycket när man packar för några dagar).

Jag är en sån där trist person som inte tycker om att handla saker. Jag förstår att det är en egenskap som får mig att ännu mer än vanligt framstå som en surgubbe - för vem numera tycker inte om att shoppa? Hela vår världscivilisation går ut på att köpa saker, oftare och oftare och när butiker stänger så försvinner sällan shoppingen i sig, istället så flyttar bara köpandet till internet där alla konsumenter själva kan jämföra och handla när som helst och var som helst. Det borde jag ju tycka är bra - men nej, inte ens det gillar jag.