Längtar alltid till fjällen.Läser hellre fjällkartor än ser på teve.Vandrar ibland med sällskap, ibland ensam i både fjäll och skog. Tycker alldeles förmycket om att vandra för att avstå om medvandrare saknas.
Tillhör Hillebergfalangen.
På senare åt har jag rest till Australien och Nya Zeeland några gånger

Användarnamn: BrittMarie

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Bär & svamp, Orientering, Paddling

Mer på profilsidan


Först ut i skidspåret!

Ikväll var jag först ut i säsongens första skidspår borta vid klubbstugan där jag brukar åka skidor.

När jag kom dit var skotern ute och packade snön som kom i natt, jag åkte ett par varv på elljusspåret utan "riktiga" spår, sen  hade skoterkillen fått på spårsläden och jag var den första som åkte i spåret.

Härligt!!! Det är något visst med nydragna skidspår!

Så nu är vinterns första skidmil avklarad, bara en dag senare än förra året! Hoppas det blir många mil till!

Efteråt i bastun sa en kvinna att hon hade inga skidor alls... Jag fattar inte hur man kan leva utan minst ett par skidor!!!  Längdskidåkning  är ju den roligaste och finaste sporten som finns! Själv har jag haft och åkt skidor ända sen jag var så liten att jag kan inte minnas en vinter utan skidor. Mina allra första var par ärvda, bruna träskidor, "bindningarna" var en läderrem som gick tvärs över foten på läderstövlarna.

Jag blir lycklig av att åka skidor!

Tyvärr kanske lyckan får sig en knäck för det ska visst bli mildväder igen, kanske redan i morgon...

 

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-11-26 08:31   brigas
Så spårpreparerarna är mer på hugget hos dej!
Igår skejtade jag runt på elljusspåret,nånstans i botten var det pressat,men säkert en dm snö över allt som ingen pressat.Och ny snödrev/snöfall idag.
Mängderna blir tillräckliga,men spår saknas ännu.
ja,att så många inte alls förstår glädjen med skidor är "ofattbart" när man själv tycker det är det absolut roligaste som finns.
Det är gode många här som aldrig använder skidor,trots vår långa snövinter.
 
2008-11-26 11:33   peter1969
Men det är ändå roligast att åka utan spår inne i skogen. Då kan man välja väg själv och det känns friare. Dessutom blir det inte lika jobbigt eftersom man automatiskt sänker farten om man åker ospårat. Åtminstone funkar jag på det viset.

Det kräver iof en annan typ av skidor dvs skogsskidor.
 
2008-11-26 12:19   tassemark
Här utanför Stockholm har det blivit fyra dagar hittills med längdskidåkning, men spåren kom inte på plats förrän igår, synd att det dröjer med prepareringen i bland ;(
 
2008-11-26 18:54   Annicas fjällängtan
JAg längtar ut i spåret. Kanske till helgen.
 
2008-11-27 12:02   Thomas Traneving
Visst är det roligt att snön lagt sig.
Vi får vänta tills påsk med vår längdskidåkning eftersom Thomas måste operera om sin arm.....
Eller.......jag kan ju åka själv.....inte lika roligt men..... :)
/H
 
2008-11-30 11:26   Islusen
Hurra hurra, här "kräksnöar" det för andra dagen i rad så snaaart blir det vinterns första tur. När jag hämtat mn skidutrustning vill säga, som sorgligt nog fortfarande befinner sig på annan ort...
 

Läs mer i bloggen

Trehundra mil - del två

För ett par månader sen skrev jag om min dotter Helga och hennes kompis Sabina som är i Nya Zeeland och vandrar Te Araroa, 300 mil från norr till söder. Jag nämnde också att jag var sugen på att vandra med dem en bit...

Jag vet inte exakt hur långt de har gått nu men senast jag hörde från Helga, för ett par dagar sen, var de klara med en sexton mil lång paddling på Whanganui River. Enligt kartorna är ca 135 mil avklarade vid ankomsten till Whanganui. Snart halvvägs, alltså!

Trehundra mil

Trehundra mil. Så lång är Te Araroa, vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, från Cape Reinga i norr längs stränder och i skogar, genom byar och städer, på stigar, vägar och vatten till Bluff längst ner på sydön!

Kåtornas folk - ett lästips!

"Det piskar som tusen vassa nålar i ansiktet, vita moln kommer yrande och sveper sig om oss där vi vandrar - några små människor och djur i vanmäktig kamp mot en rasande fiende, virvlar, biter, tränger sig in genom skinnkläderna som vore det spindelväv man bar, tar andan ur en, tvingar en att spänna varje muskel för att orka ta ut det steg man påbörjat... Hur länge! tänker jag. Nu är det nio timmar vi krupit fram mot stormen..."

Vädret är förfärligt när samerna i Saarivouma flyttar till sitt sommarviset i slutet av april år 1915. Den som berättar är Ester Blenda Nordström, en tjugofyraårig journalist från Stockholms som under några sommarmånader ska vara lärare åt samebyns barn.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg