Efter ett års cyklande i Latinamerika så kändes det mycket konstigt att trampa in i U.S.A - i början av Mars 2003....
I gränsstaden Tijuana i absolut nordvästra Mexico; kollades mitt bagage grundligt tre gånger. Passerade städerna San Diego och Los Angeles, sedan var det bara att trampa ut på den berömda Highway 1.
http://en.wikipedia.org/wiki/California_State_Route_1
Av många ansedd som en utav världens vackraste kustvägar (skönheten ligger i betraktarens ögon). Det som är bra med att cykla längs U.S.A´s västkust är att det finns speciella campingavgifter; för just långfärdscyklister. Det kostade inte mer än 1-5 dollar/natten och kallas Hike&Bike. Bara tre gånger var jag tvungen att ta in på vandrarhem mellan San Diego (U.S.A) - Vancouver (Kanada)
Kriget hade precis brutit ut i Irak och detta märktes på vissa platser. Många Amerikaner jag träffade på var helt emot detta krig - en del var för. Satt b.l.a och samtalade med en Vietnamveteran som hade tjänstgjort tre år; i Kambodja, Laos och Vietnam. Efter hemkomst så kunde han omöjligt anpassa sig; förstörd av krigsupplevelser. Nu reste han runt med sin fru i en billig husbil - av dem fick jag lite mat.
Syns jag under skylten ?
Vägen slingrar sig längs kusten och dramatiska scener intar ens synfält. Dagen innan jag kom till San Francisco; beskådade jag vilande sjöelefanter och sjölejon - alldeles intill Highway 1.
I och med att kriget brutit ut så gick det ej att cykla en sträcka på ca: 5 mil - som man i normala fall kunde göra; området var ett militärläger. Mina alternativ var att ta taxi/buss eller ge mig ut på Interstate 5 (fyrfilig motorväg) - vilket var absolut förbjudet. Jag valde det sistnämda.
Efter ca: 4 mil med en massa bilar/lastbilar som tutade; kom jag fram till en tullstation. Polisen undrare naturligtvis vad jag gjorde på motorvägen; farligt och för detta kunde det bli böter. Blev genast inkallad till förhör; allt svalnade när vi samtalat en stund. De bjöd mig så småningom på vatten och choklad. Och jag lovade att inte ge mig ut på motorvägen igen. Två poliser skjutsade mig till nästa avfart som låg ca: 5 km bort. Innan jag klev in i polisbilen kollades bagaget grundligt. Fick även ställa mig bredbent med händerna mot en vägg för muddring.
Längs kusten kan man göra avstickare för att komma närmare de berömda Redwoodskogarna (gott om nationalparker). Vissa träd kan bli 100 meter höga; och så breda att en bil kan köra igenom.
I den svarta ovala ringen är jag på cykel !
Ingen annanstans jag varit har husbilarna varit större än i U.S.A - eller man kan nästan säga att det är bussar. Ofta är det pensionerande par som bara åker runt. Blev inbjuden på middag av ett äldre par - dagen innan jag cyklade in i Kanada.
Som så ofta har USA det bästa och det värsta av det mesta.
Vilka träd!Och sån gästfrihet!
Onekligen mycket att få vara med om på en sådan resa
Klart imponerada!
Traneving: Jag är imponerad av alla andras äventyr - som jag inte har gjort; oavsett om de äger rum runt husknuten eller på andra sidan jordklotet.