Eftersom jag inte har något nytt att skriva om så bjuder jag här på bilder och text - ifrån min färd i Colombia 2002.
Det tog ca: fem veckor att trampa igenom landet. Med start i söder och mål i norr ( Ipiales - Cartagena) - luftfuktigheten och hettan var ibland outhärdlig. Många oförglömliga vyer och människomöten - särskilt med befolkningen utanför städerna. Blev många gånger bjuden på frukt och vatten - militären var också trevliga. Tyvärr fick jag också uppleva sådant man egentligen inte vill se eller höra. Läser ur min dagbok.
6/9 Rosas - Popayan 4 mil. Mycket upp och ner, fortsatta fina vyer, fruktansvärt ont i magen , diarré och gaser hela dagen, 18 döda i Totoró dagen innan, litet samhälle 2 mil från Popayan, strider mellan FARC - ELN gerillan, läste i tidningen.
Tältning efter vägen tyckte jag var för osäkert - småkrig kunde blossa upp när som helst - vilket det också gjorde. Höll man sig bara på de större vägarna så var det ok, cykling i landet är mycket populärt. Ett mycket bra hotell/motell kostade ca: 50 kr och det billigaste 2.50 kr.
Inte för att jag är religiös men då och då besöker jag kyrkor, någon slags tro är viktigt för de flesta människor. Är smått intresserad av arkitektur och särskilt den gotiska stilen. Just denna låg mycket vackert beläget nere i en dalgång - med några vattenfall vid sidan av. Den heter Las Lajas och är ett mycket populärt ställe - nära gränsstaden Ipiales i söder.
Grönska , grönska, grönska ! Kuperat landet igenom och så en trevlig militär - några punkteringar blev det också.
Väl framme i staden Cartagena efter en omtumlad tid i landet - hjälpte några herrar mig att komma över till Panama. Två riktiga original och de ville att kvinnan i bilden skulle hålla mig sällskap tills avfärd - tackade snällt nej. En förövrigt trevlig stad med många koloniala byggnader och ruiner från 1500 - 1700-talet.
Först med fraktbåt (gastuber och mat) till en liten semesterby som heter Caparguna - byn ligger absolut nordöst i El Dariens djungel på den Colombianska sidan - några fiskade och delfiner lekte i vågorna. Resan tog ca: 24 timmar och kostade 250 kr inklusive lunch - sov gjorde passagerarna på övre däck där man hittade plats.
I Caparguna fixade jag visum till Panama (300 kr). Därefter långbåt en halvtimme till gränsbyn Obalddia - i Panama. Först ville de ha 400 kr för denna korta tur men prutade till 250 kr.
Väl där blev jag genast förd till polisstationen för ett långt förhör och en ordentlig visitering av mitt bagage. Polisen/Militären var mycket hårda/otrevliga och undrade varför jag ej hade med mig smör, ost eller mjölk i bagaget - vilket naturligtvis var helt omöjligt i hettan som råder där. Flera gånger undrade de varför jag ej hade någon flygbiljett ut ur landet - fick ständigt upprepa att jag var på färd med cykel. Detta är den hårdaste attityd jag mött i myndighetsväg. Någon båt gick ej ifrån byn men ett flyg skulle avgå dagen efter - till min förskräckelse. Det var inget modernt plan och titta på landningsbanan. Till Panama City kom jag dock efter en fascinerande flygresa över El Dariens djungel - och kunde där fortsätta min färd norrut på cykel.
Ibland längtar jag verkligen tillbaka till livet efter vägarna....
Gillar din T-shirt förresten :-)
Håkan
Är jag helt "ute och cyklar" om jag tror ett en ensam kvinna/tjej INTE kan göra en likadan resa med hälsan (och livet) i behåll?!
Trots en hel del obehagligheter lyckas du hålla en skön humor
och distans till det hela, klart en konst som du behärskar!
Janne: Håller med - Colombia skiljer sig ganska mycket ifrån de andra länderna, ej lika påverkat.
Håkan: Jag tänker inte så mycket när jag är på färd - låter det som sker - ske. Självklart dyker det ständigt upp frågetecken - på färd som hemma. Min planering innan denna färd var att få vara med om ett stort äventyr - vilket jag också fick uppleva. Just Colombia tvekade jag länge; om jag skulle trampa in eller ej. De flesta avrådde men några uppmuntrade, b.l.a Janne Corax och Mikael Strandberg - vilket jag idag är evigt tacksam för.
Britt: Har ej träffat på någon kvinnlig långfärdscyklist - som trampat solo. I Colombia träffade jag bara på två turister längs hela vägen - två manliga motorcyklister från Israel.