Blicken letar sig österut - ut från bussfönstret och mina ögon ser en fantastisk himmel - en himmel full av färger, klockan är tio över åtta och solen håller på att gå upp. Bland molnen där borta färgar solen himlen gul och röd...blandas och skiftar till orange och rosa...som en vacker tavla i rörelse. Ett tiotal rådjur strövar lugnt ute på åkern, landskapet ligger tyst och stilla.

Vid tjugo över åtta kliver jag av bussen i Klockhammar. I en trädgård på andra sidan vägen leker två stora hundar, fågelkvitter hörs. Det är en stämningsfull morgon. Jag hivar upp ryggsäcken och börjar vandra nordväst - till en början asfalt - sedan grusväg. Efter ett hundratal meter av uppförslut viker jag av rakt västerut - in på en mindre skogsväg.

Skogsvägen slingrar sig uppåt och då och då blickar jag österut - där solen nu gått upp, solstrålar tränger sig fram genom skogen. Det känns skönt att vara i rörelse och "ute" igen. Vid nio är jag framme vid Tomasboda, där blåser det en svag nordanvind, ingen snö och någon minusgrad. Jag sätter mig vid ena kanten av huset - där det är vindstilla - och äter frukost.

Frukost med utsikt 

Utsikt från Tomasboda

Utsikt från Tomasboda  

Vid tiotiden har molnen skingrats och det blir blå himmel och sol, solen värmer. Några småfåglar kommer flygandes och bryter tystnaden. Halv elva börjar jag vandra söderut på bergslagsleden. Efter ett kortare nedförslut kommer man ner till Stora Dammsjön, leden går längs sjöns östra sida. Till min förvåning får jag syn på två som är ute på "isen" och fiskar. Hur vågar dom ?

Stigen fortsätter en kort bit innan man kommer till en skogsväg - där tar jag vänster. Nästan direkt dyker två naturreservat upp - Trolldalen och Vargkitteln. Reservaten har jag besökt tidigare och gör det även denna gång.

Vid Vargkitteln

Vid Vargkitteln

Vid Vargkitteln

Vid Vargkitteln

Efter besöken i reservaten fortsätter jag en liten bit på skogsvägen för att sedan svänga höger in i skogen - genast börjar det gå uppför. Ganska snart är man framme vid Lövnäsbergets högsta punkt, en fin plats med utsikt söderut. Morgonens fina väder är borta och dystra gråa moln skymmer nu solen - och fler verkar vara på väg.

Efter en kort paus knallar jag vidare på leden och undrar om det kanske kommer att börja snöa. En skylt dyker upp och texten talar om en raststuga vid Gårdsjötorp - femhundra meter bort - jag viker av och följer markeringarna.

På väg

På väg till Gårdsjötorp

Frost på stubbe

Väl vid Gårdsjötorp där flera hus finns så är raststugan stängd - dock öppen på helger. Det får bli ett besök en annan gång. Jag traskar ner på den lite större grusvägen och fortsätter söderut några hundra meter. En liten markeringen dyker upp för bergslagsleden - där viker jag in och följer leden till vindskyddet vid sjön Göljan. Klockan är runt två på eftermiddagen och magen kurrar - dags för lunch.

Lunch vid Göljan

Frost

Bara ett par kilometer kvar till slutmålet Ånnaboda och jag funderar vilken väg jag ska välja...Göljestigen eller följa Bergslagsleden. Båda går på ömsom stig ömsom grusväg. Jag väljer Göljestigen - som blir lite längre men med finare naturupplevelser. 

Göljestigen

Skinnarsågsfallet längs Göljestigen

Vid halv fyra-tiden är jag framme i Ånnaboda där snökanonerna går för fullt. Lite folk ute.

Ånnaboda

Tjugo minuter senare börjar små snöflingor sakta falla från himlen. Strax efter fyra kliver jag på bussen till Örebro - morgonens fina väder var nu helt borta.

På bussen hem...snö vräker ner