Äventyret finns även i videoform

Det 100:e Vasaloppet, det är många Vasalopp det. Riktigt så många har jag inte åkt, nej, detta var faktist bara mitt tredje Vasalopp.

Det var några år sedan jag senast skidade från Berga by till Mora. 2020 var året, ni vet, i samband med det där viruset som dök upp. Trots detta hölls det vanliga Vasaloppet år 2020.

Året därpå arrangerades istället Vasaåket och jag hade faktiskt planer på att genomföra ett sådant lopp ihop med min far. Tyvärr fick pappa det där viruset, så vi sålde våra startplatser och siktade istället in oss på Nattvasan 2022. Många mil avlagdes i skidspåren och vi vara båda i god form inför Nattvasan, då hände det som ej fick hända, det var min tur att få Covid-19, en vecka före start. Vi ställde in igen. Jaja, sånt är livet, sjukdomar kommer och går. Vasaloppet 2023 åktes hemma från soffan, eller ja, det året åkte jag faktiskt Hemmavasan 30 här i underbara Borås.

Vasaloppet och jag

Vasaloppet har en stor betydelse för många Svenskar. En del tänker säkert på mysfaktorn en tidig söndagsmorgon hemma i soffan, varmt kaffe, goa frallor och vinterstudion. Vissa ser det som ett mål med årets träning, en chans att få testa sig själv och se vad man går för.

Själv håller jag med om båda dessa formuleringar, men för mig betyder det ännu mer, det påminner mig om min barndom. Mina högstadieår spenderades faktiskt i Mora, under fyra år bodde vi i Morkarlby, ungefär 3 minuter från Vasaloppsspåret. Det var här jag lärde mig att åka längdskidor. Jag tog på mig skidorna utanför huset och gled direkt ner till Vasaloppsspåret. Därefter var det raka spåret till Hemus och skidstadion, ibland tog jag mig hela vägen till Eldris.

Mina första Madshusskidor finns inte längre kvar. De Fischerskidor jag åker på än idag införskaffades även dessa under min tid i Mora. Köpta i Östnor (tror i alla fall det var där) under en skidbytardag. Dessa skidor har jag stått på under flertalet lopp. Kortvasan 2011, Kortvasan 2012, Vasaloppet 2019 och Vasaloppet 2020 för att nämna några stycken. Och nu var det återigen dags, Vasaloppet 2024, det 100:e och mitt 3:e Vasaloppet.

300 Kilometer

Någonstans läste jag att man bör skida runt 300 kilometer för att ha goda förutsättningar att genomföra ett Vasalopp. Inga problem, det brukar jag (ibland) åka bara i Januari, högst beroende på snökvaliteten i metropolen Borås.

Borås är platsen att vara på, om man bor i Västsverige och är en längdfantast. Här finns hela tre anläggningar som gör konstsnö. Borås Skidstadion, Hestra samt GIF Knektås. Nyfiken på dessa? I vintras gjorde jag en video där samtliga anläggningar besöktes.

Att få in mina 300 kilometer var därmed inga problem. Speciellt då vintern kom igång extra tidigt i år med minusgrader och snö redan i början på December. Tur var väl det då ett träningsuppehåll på 2,5 veckor var planerat för Februarimånad, i samband med att frugan och jag åkte till Kina för att fira in det Kinesiska nyåret. Det kanske får bli ett blogginlägg kring det också...

Vilken anläggning rekommenderar då jag som Boråsare sedan 10 år tillbaka? Hmm, nja inget slår Hestra en vacker vinterdag när Kyperedssjön är frusen och spår dras på sjön.

Resan till Berga by

Tiden gick och vi kom hem från vår nyårsvistelse i Kina. Med oss hem tog vi Covid-19, variant 2024. Nåja det var ju ändå lite över två veckor kvar tills det var dags för det 100:e Vasaloppet. Jag blev frisk ganska fort, två sprutor vaccin samt två omgångar covid gjorde den tredje insjuknanden av corona ganska ineffektiv. 

Till Mora tog jag mig med hjälp av Snälltåget och deras Vasaloppståg. Detta tåg åkte jag även 2020. Ett perfekt sätt att ta sig upp till Vasaloppet om man har begränsat antal semesterdagar, samt en något begränsad budget.

Med mig på tåget hade jag: skidor, stavar, pjäxor, ombyte, mat, samt kamerautrustning. Ja precis, kamerautrustning. Årets Vasalopp ville jag ju filma och dokumentera. I en ryggsäck hade jag packat systemkamera, objektiv, mikrofon, GoPro, 360-kamera, stativ, minneskort och alldeles för många batterier. Total vikt på ryggsäcken, uppskattningsvis runt 8-10 kilo.

På tåget som skulle ta oss från Göteborg till Mora var det hålligång och skidor vallades för fullt. Även jag passade på att valla mina skidor här, smidigt värre.

Frukost serverades klockan 02:15 och bestod av havregrynsgröt, mackor, frukt, kaffe samt juice. Tillskillnad från vallningen så ingick detta i biljettpriset.

Efter en stadig frukost var det dags för bussfärden till startplatsen i Berga by. Även detta ingick i biljettpriset.

En biljett i delad kupé kostade 2248kr. Fullt rimligt då biljettpriset inkluderade följande: Tåg till Mora, uthämtning av startpåse på tåget, frukost på tåget, bussfärd till starten i Berga by, Tåg tillbaka till Göteborg från Mora. Från Sälen till Mora fick man ta sig per egen maskin.  

3 timmar till start

Att detta års Vasalopp skulle bli speciellt var det väl ingen tvekan om. Lopp 100 i ordningen, javisst! Regn och lera, något otippat, men väl minnesvärt så här i efterhand.

Bussen ankom till Berga by runt 05:00, tre timmar före start. Med andra ord var vi ute i god tid. Dessa tre timmar spenderas i leran då jag gick runt och filmade lite här och där. Som tur var hade jag stoppat fötterna i plastpåsar under bussfärden till starten. Ett klokt beslut då jag aldrig tidigare har varit med om en så lerig och blöt startplats.

Efter en lerig promenad där jag lyckades tappa samt återfinna min mikrofonkabel var det dags att bege sig till startfållan. Inför tidigare lopp har jag alltid åkt minst ett seedningslopp. I år fanns tyvärr ej tiden till detta, bland annat på grund a resor till Kina. Vi startar därmed allra längst bak i led 10.

Vasaloppet 2024

Snart dags för start! 

Det är svårt att beskriva stämningen i Berga by minuterna före ett Vasalopp. Det hänger en sorts förväntan och spänning i luften. I år hängde det även en del dimma och regn i luften. Trots det dåliga vädret var folk glada och förväntansfulla, om än något blöta. Till det 100:e loppet i ära hölls olika tal från personer med anknytning till Vasaloppet. Någon form av kulning genomfördes av två kvinnor och därefter gick startskottet.

Att starta i led 10 var en upplevelse i sig. Fort gick det inte och kön i första backen var enorm.

Jag hade i för sig ingen brådska. Årets lopp åktes ej för att få en bra tid, nej, det åktes för att dokumenteras och upplevas. I backen träffade jag en trevlig Tjeck, han hade tidigare åkt Marcialonga och detta var hans första Vasalopp. Efter en pratstund önskade vi varandra lycka till och skiljdes åt.

Backen upp till Vasaloppets högsta punkt är ganska brant, och saken görs inte enklare av att alla skidåkare vill åka upp så snabbt som möjligt samtidigt. Tidigare år har det fungerat ganska bra att åka längs med kanten av backen, det gick även i år, till viss del. Försiktig fick man dock vara så att man inte sjönk ner i den mjuka snön.

Någon timma senare passerades Vasaloppets högsta punkt, hela 528 meter över havet. Här stod SVTs reporter och intervjuade pratglada skidåkare.

Det sägs att Vasaloppet blir lättare efter den första långsamma backen. En sanning med modifikation då det faktiskt finns en hel del jobbiga backar kvar. Riktigt lika trångt blir det dock aldrig. Spåret till kontroll nummer 1, Smågan, är relativt flackt och lättåkt. Uppe på myren avtog regnet och ersattes av dimma, det uppskattades, ganska blött var det i för sig fortfarande.

Väl i Smågan serverades sportdryck och vatten. Blåbärssoppa och vetebullar får man vänta lite på, dessa serveras först i Mångsbodarna.

Från Smågan tog vi oss vidare mot Mångsbodarna. Även dit är det ganska enkel och flack åkning. 13 kilometer kan dock upplevas som långt men efter några koppar vatten och sportdryck är det inga större problem.

I Mångsbodarna träffade vi återigen vår Tjeckiska kompis. Han var på gott humör och såg pigg ut. Han hade lite klagomål på spåren, fullt förståeligt då det knappt fanns några spår att åka i.

Kanske har ni sett de berömda filmerna från backarna i Risberg? Ni vet, där skidåkare ramlar huller om buller. Har ni ej kollat på någon av dessa filmer rekommenderas det starkt. Sök helt enkelt bara på "Risberg" samt det årtal ni vill se vurpor ifrån. 

Dessa backar, som egentligen inte är speciellt branta, dyker upp strax före kontrollen i Risberg, dit vi nu var påväg.

För egen del klarades backarna utan någon vurpa. Dock fick jag åka lite slalom, vilket inte är helt enkelt på ett par längdskidor, men kul är det!

Efter Risbergsbackarna kommer den faktiska kontrollen i Risberg. Här var stämningen på topp! Blåbärsoppa och vetebullar delades ut i mängder till glada skidåkare som stöttades av publikens hejarop.

Efter en del filmning i Risberg så bar det vidare mot Evertsberg. Sträckan Risberg - Evertsberg är något jobbig, en hel del backar är i vägen och i mitt fall så är det här jag är som tröttast under loppets gång. Tröttheten infinner sig främst då tankar kring hur långt det faktiskt är kvar dyker upp i huvudet. Visst, halva loppet är nästa avklarat, det är ju trevligt. Jo men det är ju lika långt kvar och fastän man trycker i sig bullar och blåbärssoppa så blir man ju trött.

Tankar kring att bryta loppet infinner sig dock aldrig. Man vill ju gärna inte ta bussen tillbaka till Mora. Något som dessvärre inträffade för en hel del skidåkare under årets lopp. Det blöta vädret resulterade i både dåligt glid och fäste, det tog därmed lång tid att ta sig mellan kontrollerna. Reptiderna för dagen sköts till och med fram med 30 minuter. Uppskattat av många, speciellt de som missade starten på grund av de köer som uppstod då flertalet parkeringsplatser ej var brukbara på grund av lera.

Reptider blev även ett problem för oss senare under dagen. Att stanna och filma överallt tog lång tid. Det i samband med långsamma spår medförde viss tidspress. Med nöd och näppe tog vi oss igenom kontrollen i Hökberg, men mer om det lite senare. Nu var vi istället framme i Evertsberg.

Evertsberg, ja när man kommer fram hit så har man åkt mer än halva Vasaloppet. Med andra ord så är man hungrig och törstig. Jag åt 5 glutenfria vetebullar och drack vatten, sportdryck, buljong samt blåbärssoppa. 

Efter rejält med käk bar det vidare mot Oxberg. Nu var det dags för den längsta delsträckan på hela loppet, 15km, är det mellan Evertsberg och Oxberg.

Nu var det även dags för lite mer regn. Inte speciellt kul, men det var liksom strunt samma, allting var redan blött. Plastpåse i pjäxlösningen fungerade fram till strax efter Evertsberg, ändå helt okej får jag säga. 

Regn till trots tog vi oss fram till Oxberg i lagom fart.

Att anlända till Oxberg är för mig speciellt. Härifrån känner jag väl igen mig från mina år i Mora med omnejd. Att se Gopshusbacken närma sig i utförslöporna mot Hökberg är en magisk känsla.

Allt var dock inte perfekt, vi började få ont om tid. Någonstans på väg mot Hökberg fick jag syn på en skidåkare med pulsklocka. Nyfiken frågade jag vad klockan var, och tur var väl det, vi hade endast 30 minuter kvar tills repet skulle dras. "Nu var det bråttom" konstaterade jag och la i en högre växel.

Hökberg nåddes med ca 10 minuters marginal, och man var ändå ganska trött, som kan ses i bilden nedan.

Nu började det även mörkna. Sträckan Hökberg - Eldris blev därmed extra utmanande då belysning saknas mellan dessa kontroller. En del kloka skidåkare hade med sig pannlampor, såpass klok var inte jag, istället tog jag följe på en klunga där några av oss hade pannlampor.

Att cykla från Hökberg till Eldris är ganska enkelt. Likaså är det på ett par skidor då det ganska konstant lutar lätt nedför. 

Ett extra stort tack vill jag även tillbringa till den kvinna som muntert peppade oss i spåret mot Eldris. Det gjorde underverk med lite glatt humör där i den mörka skogen.

I Eldris välkomnades man med lampor och lyktor, trevligt. Bakom mig hörde jag SVTs skidande reportrar Måns och Clara. Då fick vi ju så klart passa på att hälsa hem!

Hälsningar gavs till min fru, mina föräldrar, min syster och hennes pojkvän samt till två kompisar. Att min bror kollade på Vasaloppet var en högoddsare, därmed missade jag att hälsa till honom. Men det var inga problem, lite senare åkte jag ifatt SVTs team igen för att hälsa till brorsan.

Nåja, nog med hälsningar, nu var det ju bara 9 kilometer kvar till målet i Mora!

Från Eldris till Mora är Vasaloppsspåret upplyst, att min pannlampa låg hemma var därmed inte längre något problem. Efter att ha glidit in i Hemus gleds det sedan in i Mora parken och när man glider in i Mora parken, då är det inte långt kvar. 

På målrakan togs kameran återigen fram vilket resulterad i en extremt långsam fast förevigad målgång.

Hur lång tid tog det då?

Att filma samtidigt som man åker Vasaloppet tog hela 12 timmar och 4 minuter. Så länge har jag aldrig tidigare åkt skidor. Vasaloppet 2020 åkte jag på strax under 8 timmar. Nytt rekord slogs med andra ord inte. Men vad gör väl det, filmen blev ändå ganska bra! 

Här är den igen, dock på engelska.

Det var det, Vasaloppet 2024! Åker man Vasloppet 2025?

Nja, antagligen inte, planen är att istället försöka åka Vasaloppet i Kina. Det blir en intressant upplevelse.