Dag 4

Morgonen bjöd på som sagt var på fint väder och en stadig grötfrukost. Vi bröt upp direkt efter frukost för att försöka hitta en möjlig nerfart till Storskogdalen och Nordfjordelva. När vi passerade stugan vid hängbron var det norska sällskapet också i färd med att göra sig i ordning men dom skulle åt det andra hållet dvs upp mot Ragohytta och senare in i Sverige.

Hängbron vid Storskogvatnets utlopp

Vi gick någon kilometer neråt efter leden för att försöka hitta en ravin som skulle leda oss ner till Nordfjordelva. Ravinen var inga större problem att hitta men det var ganska brant på sina ställen och där det inte var brant var det mycket växtlighet och gömda stenar. Det gick med andra ord inte så värst snabbt nerför ravinen.

Litlverivassfossen sett från det andra hållet

En bit ner efter ravinen, vid ett stup, satt det fast en gammal vajer som gick ner i dalgången. Vad den var till för kunde vi bara spekulera om men antagligen var den till för att frakta något upp eller ner längs branten. Vad den var till för fick vi veta den sista dagen men det återkommer jag till.

För att inte dratta nerför stupet fick vi vika av kraftigt till höger men vi hittade en passage vid ravinens kant som vi hasade oss nerför. Nere vid ravinens botten hamnade vi i ett tjockt ormbunksfält. Där gick det också sakta framåt eftersom man inte såg var man satte fötterna. Till sist tog vi oss fram till älven och den visade sig vara väldigt fin. Det var lämpligt stora strömmar i forsarna och fina sel emellanåt. Perfekt för en flugfiskare!

Men innan fisket måste lägerplats hittas och färdigställas. Vi hittade en lämplig udde i ett av selen där vi skulle få sikt både uppströms och nerströms. Nära till vatten, flat mjuk mark för tältet och fina träd för min hängmatta. Allt vad camparen behöver med andra ord!

Svante började med att sätta upp tältet och när han nästan var klar blev han riktigt nervös. Det fattades en markpinne till det lånade tältet! Vad skulle nu Chrille säga när vi återlämnade tältet och det fattades delar? Att gå tillbaks och leta på förra platsen var inte att tänka på men andra vilda planer dök upp till exempel att stanna på första bästa friluftaffär i Fauske och köpa det som fattades. Eller att leta hemma och se om det fanns någon där som kunde matcha. Men ingen av planerna behövde verkställas eftersom allt löstes dagen därpå.......

När lägret var i ordning så hägrade naturligtvis flugfisket. Vi gick nerströms längs älven för att se om det gick att ta sig nedanför Trollfossen (Trollfallet). Vi fiskade naturligtvis under tiden och det nappade hela tiden. Öring på öring nappade på våra flugor och allt kunde ha varit det bästa fiskafänget någonsin. Tyvärr var ingen fisk större än 15 centimeter! Der var bäcköring med andra ord. Trots att älven var ganska bred så var storleken på öringbeståndet inte riktigt vad man förväntat sig.

Men vädret var fint och vi var inte hungriga så vad spelade det egentligen för roll? I alla fall tog vi oss så sakteliga nerströms mot Trollfallet men terrängen blev allt besvärligare. Svante hade gått i förväg och när jag hade ungefär 100 meter kvar till krönet när jag såg honom sitta ganska högt upp längs med älven. Jag fick kontakt med honom och han tecknade åt mig att lämna spöet och komma upp till honom.

Sagt och gjort, jag lämnade flugspöet och började klättra upp till honom. Det var riktigt besvärligt att ta sig fram mellan stora klippblock och bergväggen men jag hittade till slut en passage där jag kunde ta mig fram på alla fyra. Döm om min förvåning när jag (nästan längst upp) hittade älgskit! Hur var älgarna skapade i den här delen av Norge egentligen som kunde ta sig fram i den här terrängen?

När jag kom upp till Svante fick jag konstatera det som Svante redan konstaterat nämligen att detta var en återvändsgränd. Bredvid oss var det ett rejält stup och vi kunde bara höra hur vattnet föll nerför Trollfossen. Vi kunde tyvärr inte ta oss tillräckligt långt fram för att kunna se fallet på den sida vi befann oss.

Efter att ha suttit vid stupet och vilat och beundrat utsikten en stund så vände vi åter mot lägret. Vi ströfiskade lite längs vägen men det var samma storlek på fiskarna även nu. Uppe vid tältplatsen blev det lunch och brödbak. Efter en stunds vila innan vi gick uppströms för att titta närmare på älven där och naturligtvis testa fisket.

Brödbak. Mums!

Uppströms var det mer strömt men det fanns fina höljor. Fiske efter fisk nappade men tyvärr var inte storleken förändrad. Efter någon timmes fiske började hungern sätta in och eftersom det verkade finnas hur mycket fisk som helst och att norrmännen inte uppfunnit minimimåttet så kändes det helt rätt att ta rätt på en handfull bäcköringar. Dom är ju om inte annat förbaskat goda i alla fall.

Uppströms lägerplatsen, så långt det gick att ta sig

Med ett knippe bäcköringar återvände vi till lägret vid middagstid och avnjöt bäcköringarna tillsammans med potatismos och kallt och klart Nordfjordelvsvatten. Som efterrätt blev det äppelpaj och mätta och belåtna avnjöt vi kvällen vid strandkanten framför lägerelden.

Svante slappar efter en riktig brakmiddag

Fortsättning följer.....