Jag har legat lite lågt ett tag pga bredbandsstrul men nu kommer del 3 i berättelsen om Rago:
Dag 3
Dagens mål var Storskogvatnet men innan vi lämnade lägret gjorde vi en kortare fisketur upp till Övre Sölvskardvatnet där vi kvällen innan fått tre relativt fina rödingar. Vi visste ju nu var fisken fanns så vi gick direkt till de platser vi fått fisk på tidigare. Resultatet kom ganska snart när Svante fick upp en röding på 35 cm, betydligt finare än gårdagens rödingar. Mer än en röding blev det dock inte så efter en timme fick vi lov att ge upp och gå ner till lägret. Vi grovfileade även denna röding, saltade den och stoppade den i en påse långt ner i ryggsäcken innan vi gav oss iväg på dagens etapp.
Sölvskardvatnets största röding
Vi gick rakt norrut från lägret för att komma oss in på leden som just där går i nordvästlig riktning. Även här var terrängen väldigt stenig men nu var vi ju vana så det kändes inte så konstigt. Ganska snart hittade vi leden och vi började följa den nordväst en kort bit innan den svängde norrut mot Storskogvatnet. Leden gick för det mesta utför så det var inte så jobbigt även om det på en del ställen var lite väl stor nerförsbacke. På såna ställen gick leden i serpentiner utför branterna. Som tur var hade vi sluppit regn annars skulle det nog vara rätt så besvärligt att ta sig fram. Vi passerade även ett stort stenblocksfält vid en sjö som vi fick grunna ett tag på hur vi skulle ta oss förbi.
I stenbranten till vänster om sjön gick vi
Dagens sträcka var inte så värst lång, kanske 5-6 km men på den relativt korta biten tappade vi ca: 230 höjdmeter. Halvvägs ner till Storskogvatnet började tallen göra sitt intrång och jag såg längtansfullt efter de kraftiga stammarna som skulle innebära att jag äntligen skulle få sätta upp min hängmatta, det hade ju varit ogörligt tidigare bland de knotiga fjällbjörkarna.
Vi gick inte så värst fort men blev ändå varma så när det började regna lite lätt så kändes det faktiskt ganska skönt. Det var inget kraftigt regn och det slutade lika tvärt som det börjat. De värsta branterna hade vi gjort bort tidigare så regnet gjorde ingen skada i form av halkiga partier. Efter ett par timmar var vi framme vid Storskogvatnet och det kändes skönt med en så pass kort dagsetapp. Vi sökte oss västerut längs stranden för att komma bort från stugorna och ganska snart hittade vi en lämplig lägerplats.
Vårt läger hamnade på en kulle ett tjugotal meter från stranden. Nere vid stranden fanns det en lämplig plats för matlagning så det fick bli vår matplats. Efter att ha satt upp tältet och monterat hängmattan gick vi på en liten upptäcktsfärd ner mot stugorna. I den öppna stugan var det ett gäng från Norge som precis kommit på plats. Dom hade gått upp under dagen och skulle fortsätta in mot Sverige dagen efter.
I den andra stugan som man kunde hyra var det ett väldigt liv. Där fanns en barnfamilj som precis höll på att göra i ordning de båtar som ingick i hyran. I Norge har dom ju inte riktigt samma regelverk som i svenska nationalparker vilket innebär att om man hyr en av stugorna som finns så ingår båt och sex nät! Lite mysko tycker jag att det är som kallar mig själv för sportfiskare men vill dom ha det så så får dom väl det.
Vi gick ner till älven men konstaterade att det var ganska svårfiskat just nedanför stugorna. Istället gick vi upp till lägret för att testa fisket i sjön. Storskogvatnet är en långsmal sjö, ca: 5km lång och ett par hundra meter bred. Bergsidorna stupar brant ner mot stranden på de flesta sidor så att sjön skulle visa sig vara djup blev ingen större överraskning. Vi testade att kasta med lite tyngre spinnare och vi fick vänta otroligt länge innan vi nådde bottnen. Vi såg en del fisk som följde efter våra beten men inga större monster kom upp ur djupen. De flesta fiskar vi såg fanns gömda i hålor invid stranden så de kom ofta utskjutande som små torpeder mot dragen istället för att komma jagandes bakifrån.
Ett par mindre öringar nappade men de var för små för att tas upp tyckte vi. Vi hade ju rödingen från morgonfisket i packningen så efter någon timmes fiskande så enades vi om att det fick bli middagspaus istället. Rödingen med tillhörande potatismos intogs vid strandkanten och chokladpuddingen som efterrätt satt som en smäck. Nöjda och belåtna började vi fundera om kvällens strapatser men vi enades om att det nog var störst chans att få något i sjön även om de nog inte var så stora. Dagen efter skulle vi fortsätta nerför älven för att se om vi kunde hitta någon lämplig plats för fiske och läger där.
Första vattenfallet nerströms Storskogvatnet
Kvällen bjöd på fint väder men fisket bjöd tyvärr inte på mycket. Ett par mindre öringar i storlek omkring 15 cm togs upp och släpptes tillbaks ganska fort. Vi var ju mätta och belåtna så det fanns ingen anledning att döda småfisk. Hade vi varit hungriga hade det kanske funnits anledning men nu var det ju inte så. Framåt midnatt när vi fortfarande var utan större napp gav vi upp och kröp till sängs. Jag fick äntligen krypa in i min hängmatta och det kändes skönt för min rygg som tidigare lidit pin av att ligga på marken.
Innan jag åkte hemifrån hade jag hastigt snott ihop ett myggskydd men det visade sig inte hålla riktigt tätt. Nu var det inte så mycket mygg så det gjorde inte så mycket men jag såg genast att detta skulle bli något att åtgärda vid hemkomsten. Om det är mycket mygg så finns det nästan inget värre än att få in mygg där man ska sova. Då är hårda bäddar ett lindrigt problem jämfört med massor av blodsugare.
Trots en del mindre myggbesvär sov jag gott den natten och vaknade utvilad och fräsch kring sjutiden på morgonen. Jag kände ingen stress att kliva upp och låg och drog mig en bra stund och njöt av morgonens ljud. Tyvärr kunde jag inte ligga alltför länge eftersom blåsan snart gjorde sig påmind och då försvann det sköna med att ligga och dra sig. Så fort jag börjat röra på mig började det prassla i tältet. Tydligen hade Svante fått samma känningar som jag!
Morgonen bjöd på fint väder och gröt till frukost men det är en annan historia som kommer senare........
Fortsättning följer!