Vacker natur, god mat och trevligt sällskap är ju några givna framgångsfaktorer för lyckat friluftsliv. Allt detta har jag skildrat mer än väl tidigare. Så nu tänkte jag ta det hela till nästa nivå...
Igår var sonen, hans klasskompis, dennes far(tillika min kollega) och jag ute för att tälta vid en närbelägen sjö. Våra kamrater är lika inne på friluftsliv som vi och vi bestämde oss för att lyxa lite extra. Båda vi vuxna hade bastat i provisorisk bastu för sådär 25 år sedan och tyckte att det var dags igen och grabbarna var inte svårövertalade.
Så nu tänkte jag försöka inspirera till att sätta pricken över iet på vandringen eller sova-ute turen. Mina damer och herrar: Fältbastu!!
Fältbastu bygges vid vatten. Hav, sjö, älv, å eller bäck gör detsamma, men vatten behöver man. Och ved. Massor av ved. Men mer om det senare. Platsen man väljer bör vara i direkt anslutning till vattnet. Det blir enklast på alla sätt och vis så.
Samla stenar och bygg en stabil stenhög. Ett tips är att ta stenar från sjön. Det är oftast lättare än att leta i skogen.
Se också till att ni har ordentligt med ved.
Börja elda på stenarna. Att ha med två killar i 13 års åldern gör den delen mycket lättare, då de brukar sköta sådant med bravur!
Elda rätt länge; två-tre timmar minst. Stenarna skall bli ordentligt varma!
Runt stenhögen reser man sedan sin bastu. Vi gjorde en klassisk tipikonstruktion. Egentligen är det nog bättre med en kupol än tipins spetsiga form, men det är också mycket meckigare att bygga. (Återkommer lite senare till tips på hur man löser det)
Tipins stomme kan resas innan, under tiden eller efter man eldar, det spelar ingen roll.
När man anser sig eldat klart låter man elden dö ut och när inga lågor återstår klär man bara på tipin med några lättviktspresenningar.Det viktiga är egentligen här att det blir tätt i toppen. Annars rymmer ju all värme och ånga.
Nåt att sitta på är bra att ha några stockstumpar, liggunderlag eller nåt.
Fyll en hink eller kasse med vatten, av med kläderna och in i bastun! Ev via sjön om man är lagd åt det hållet :-)
Stenhögen klarar av ett par tre-fyra hinkar vatten innan den är för kall för att det skall vara meningsfullt att fortsätta. Häll inte allt på en gång utan ta med en kåsa och häll på lite i taget. Då riskerar man inte stenskott i samma utsträckning heller...
Var beredd på att det blir väldigt mycket ånga där inne i bastun. Man ser ingenting direkt efter att man har hällt på vatten :-)
Några andra lärdommar att ta med sig för lyckat bastubad:
1. Placera inte stenhögen i mitten av hyddan utan "längst in".
2. Ju tätare hydda, speciellt i toppen, ju varmare! Vill man vara superambitiös lägger man upp lite jord eller grenar över presenningens nederdel så det inte blåser in under.
3. Vill man ha fint så gör en granrisbädd där man sitter och en liten stock som begränsning framför stenhögen så man inte kommer åt stenarna och bränner sig. Sandaler kan vara skönt.
4. För att komma bort från tipi-modelen som är trång och svår att få tät kan man lägga lite mer tid på hyddan och använda böjliga slanor av björk och forma ett kupoltält. Eller som jag ska göra nästa gång: ta mitt 200kronors kupoltält från Biltema utan innertält och använda som bastu. Åtminstone torde det duga om man är två personer. Fyra blir nog trångt.
Så, där ser ni: inte svårt alls! Våga testa. Om inte nu i vinter så i alla fall till våren eller i höst. Det är absolut värt besväret. Och vet ni! Man får dricka folköl i bastun om man vill ;-)
I övrigt hängde vi naturligtvis runt elden i många timmar. Och kolbullar åt vi också. Riktigt gott hade vi det i januarikvällen.
God bastutur!
Bonusbild: även morgonbrasan fascinerar...
Fast borde kanske lägga till "...låter man elden dö ut och när inga lågor ELLER NÅGON GLÖD återstår", så ingen missförstår och åker på kolmonoxidförgiftning (som är som mest förrädisk då det bara är glöd eftersom det inte är nån synlig rök, bara osynliga ångor)
En lärdom vi gjorde vid en liknande övning, då vi "murade" en skorsten av stenarna och leran runt en gammal eldplats, var att att det som vid första anblick verkade vara lera, var i själva verket till stor del gammalt kol och aska. Vid murandet var det blött och kladdigt men efter sex timmars eldning så var stenarna fulla av torr lättflyktig aska. Så när vi slängde vatten på stenarna steg en grå dimma av askblandad ånga som fick det att gnissla mellan tänderna. Trots det var det riktigt lyckat. Vi hade dubbla presenningar upphängda över två trefötter med en slana som "ås" i mellan. Det gav ett lägre tält. Till nästa gång ska jag försöka täta bättre längs nedre kanterna då det drog kall luft på benen och rumpan ner man satt ner.