Förra helgen hade vi inget särskilt för oss för första gången på flera veckor, så jag och hustrun bestämde oss för förmiddagskaffe ute. 

Det här var en dag som hämtat ur boken "Stackars Pettson". Inte så att nån var sur, men vädret och känslan ute var precis som på sista uppslaget... 

"Sjön var grå, himlen var grå, skogen stod mörk runtomkring. Höstens guldlöv hade fallit till marken, naturens starka färger hade dragit sig tillbaka för vintern. Allt hade övergått till brun-grön-grått i olika nyanser. Men den fuktiga luften gav färgerna skärpa och djup och fick dem att lysa." (Sven Nordqvist)

På väg in i det tysta. Det stilla. Det brun-grön-grå.

En sån där plats där tiden stannade. En ögonblicksbild ur ett svunnet Sverige mitt i nutiden. Undrar hur och när den sista roddturen var. Antagligen hade de brottom eftersom de inte tog ur årorna. Eller så var de fulla. Och så var det nog på 90-talet någon gång. 

Vindskydd med tjejerna i familjen. 

Svepskälet för att åka i skogen den här gången. Kaffet. Egentligen var det ju naturen vi ville åt. Fast det sa vi inte. Utan vi sa att vi skulle koka kaffe.

Isen låg sedan nån vecka över sjön. Tunn, klar och slät. Förrädiskt inbjudande. En kollega såg ett rådjur gå ner sig i grannsjön till den här veckan innan...

Ytterligare en gammal relik. 25 öre fick man för de här nya burkarna i aluminium. Det räckte till ett Hubba-bubba på Lill-Ica. Plåtburkarna som skulle fasas ut gav bara tio. Lyllos den som bara hade aluminium i sin påse...

Den fuktiga luftens lugn. 

Dagar som denna är inte jättevanliga. Och ofta har man inte tid att gå ut de dagarna ändå. Ta då fram barnens exemplar av "Stackars Pettson", för där förmedlas allt det här på ett oöverträffat sätt. Och skulle man av någon anledning vara på dåligt humör så går det också över när man läser den. 

God ("fiske")tur!