Arbete och förkylningar har lagt hinder ivägen för allt aktivt friluftsliv den senaste månaden. Abstinensen tar sig uttryck i att byxor i G-1000 väv och ylletröja bärs nästan dagligen, en trave nya fjällkartor inhandlats och köket försetts med huggkubbe framför vedspisen. Och så täljer jag skedar. Oklart egenligen vad det har med friluftsliv att göra, men det känns som det har det, vilket är bra nog för en stackars, i sjuksängen och på arbetet, strandsatt friluftsnörd.
Som tur är kan man ju ägna sig åt dagdrömmande både som en i förkylning döende sjukling och i micropauserna på jobbet. Och jag undrar om jag inte vill komplettera mitt tidigare inlägg om förberedelser med att numera påstå att dessa (förberedelser alltså) består av:
- Fysisk träning
- Dagdrömmar
- Planering
- Materieltjänst
- Kunskapsinhämtning
- Färdighetsträning
Som synes är dagdrömmar tillagt. Detta är ju själva id’egeneratorn. Den delen som skapar behov. Väcker längtan och bidrar med uppslagen till äventyr som måste genomföras.
Sedan tidigare har jag bestämt att göra en treveckorstur i Lapplandsfjällen i sommar, men har egentligen inte haft några mer detaljerade planer än så tills nu. Och denna tur är ju såklart resultatet av dagdrömmande! I tanken har jag ju redan genomfört Gröna och Vita bandet flera gånger om och jag har väl så smått formulerat ett halvseriöst mål att göra Gröna bandet inom en två årsperiod. Och då är den här treveckorsturen ett led i förberedelserna. Vill undersöka hur kroppen och psyket reagerar vid lite längre tur: vilken marschdisciplin har jag i långa loppet, vilken marschrutin är realistisk att planera GB utifrån osv.
Så ingångsvärdena för denna tur är:
- familjen är med en av de tre veckorna
- Kebnekajses topp skall besökas
- Egen uthållighet skall testas och utvärderas
Just nu lutar det åt att hela familjen startar i Abisko och att vi rör oss ner mot Keb med slutmål för etapp ett i Nikaloukta. Av olika anledningar ska vi hålla den här delen av vandringen i lite snällare terräng så vi undviker nog själva Kebmassivet. Men vi får se. Aktuell form och känsla där och då får givetvis avgöra i slutändan. Och det enda som blir direkt styrande är antagligen ett par bokade buss-/ tågbiljetter för familjens hemfärd. Och just nu är vi dessutom inne på att börja med att gå igenom Lapporten.
Själv tänkter jag naturligtvis passa på att proviantera för delar av den resterande turen i Nika. Men jag siktar på att komplettera ytterligare vid nån fjällstation eller stuga senare. För visst finns det väl affär i Nikaloukta? Måste kolla upp. Och markera de stugor som har butik på kartan.
Etapp två på turen får nog bli Kebnekajsemassivet och själva sydtoppen. Förhoppningsvis får jag sällskap några dagar av min goda friluftsvän om vi får ihop datumen.
Sista dryga veckan har jag tänkt mig neråt Sarek men jag vet inte riktigt om det är realistiskt att få till nån vettig tur där under de tidsförhållandena. Man måste ju ut till något vägslut så småningom för att komma hem. Ska klura vidare på den här delen, så får vi väl se hur det blir.
Se! Det blev ett litet tramsigt inlägg om just ingenting. Men även just skrivandet på min friluftsblogg får väl ses som ett uttryck för saknaden av en eld att stirra in i till vindens sus i trädkronorna en nermörk februarinatt. Det ger i alla fall mig känslan av att vara en aktiv och häftigt cool frilufsare... ;-)
Hoppas ni alla får nån trevlig sportlovstur! Och just det ja: kartvyerna ovan är från Hitta.se. Så är det sagt oxå.
