Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga

om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus

om när jag all världen ser dansa och gunga

och darra i dåraktigt rus.

Jag har drömt att när alla stjärnor skina

över vildmark som viskar vad i ensamhet har hänt

att alla vindar som kring kärnlanden vina

skulle lära mig att kväda vad jag känt.

———

// Dan Andersson

Mörkret och elden. Sidfläskets sälta. Värmen i ansiktet. Kylan bak ryggen. Känslan av lugn. Att bara vara här. Och nu.

Allt det där, det magiska, är ju ett ständigt återkommande tema här på bloggen, men så lär det fortsätta tills jag lärt mig att på riktigt ”kväda vad jag känt”. Och det dröjer nog innan jag kommer dithän. Så ni får stå ut...

Skidor och pulka i Kilsbergen

Fast det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen, utan om lite blandat friluftsliv i vardagen. Eller kanske snarare på helgen.

Tycker man som jag om snö så har den här vintern varit trevlig. Till och med Närke har ju fått sin beskärda del. Bilden ovan från en dagstur med sonen i Kilsbergen. Nedan är tillpassning av skidbindning innan.

Vi har sedan ett tag tillbaka bestämt att göra en påsklovstur i Jämtlandsfjällen och just nu är grabben hyperfokuserad på vinterturer. Så där ”all in” som nästan bara tonåringar kan vara. Vi har därför nu börjat ordna med utrustningen och göra testturer. Skidor kan han åka men ska vi ut ett par dygn på fjället måste ju prylarna vara tillpassade. 

Ett av målen för den här turen, som gick av stapeln strax före sportlovet, var att pöjken skulle få öva att dra pulka. På platten är det ju inte så märkvärdigt, men vi åkte bara lite där det var platt :-) Vi åkte desto mer där det lutade. Och träd växte. Men det redda han ju ut galant så det är inte bara jag som behöver dra när vi är i fjällen. 

Halvvägs under pulkturen vankades det godsaker. Kolbullelunch. Pulkan var ju tvungen att väga lite så bla en stekpanna i gjutjärn var bra att ha med. Och har man pannan med blir det oftast kolbullar! Det är sen gammalt.

Utrustningspyssel

Tycker man som jag att välanvända retrogrejjor är coolt så är symaskinen ens bästa vän. Har modifierat nästan all min friluftsutrustning för att passa mig och mina behov. Kul är det också. Det ger liksom en känsla av att friluftsaktivitet fast man är hemma.

Min ramrygga saknade en bra packpåse nertill så jag fick helt enkelt sy en här om veckan. Till sommarens Sarektur kommer antagligen ramsäcken väl till pass då vi räknar med en tio dagar på fjället och eftersom vi inte kör ultralätt så kommer den väl väga endel. Och ni vet ju min inställning till hur tunga bördor bärs bäst... :-)

Och vill man inte lägga 5000 spänn på ett par Bib-byxor kan man ju sy om ett par gamla halvslitna brallor. Funkar riktigt bra. Resår i ryggen och elastiska hängslen. 

Skidmys i verkstan. Envisas man med träskidor måste de ju också hållas efter. Jag ska skaffa moderna plastskidor. Sen. Kostar massor och inte vet jag om jag kommer uträtta några större stordåd på dem än jag gör med trälaggen nu. Och tjärdoften är ju så härlig :-) Så det kanske dröjer lite. Just de här på bilden råkade vi hitta i en sopcontainer 1998. Funkar bra fortfarande. Alltså plastskidor: Sen. Inte just nu.

Dagstur i Kilsbergen

Kokkaffe. Alla tiders kaffe! Helst skall det drickas i träkåsa. Min kåsa fick jag vid ett utbyte med finska armen för 15 år sedan. Enligt traditionen som beskrevs vid överlämnandet skulle den ”mättas” med konjak i några dagar innan den togs i bruk. Men eftersom jag aldrig riktigt gillat konjak fick det bli whisky istället. Men det går lika bra det kan jag meddela :-)

När jobbet var extra intensivt och utebehovet blev för stort en lördag för några veckor sedan fick det bli en lunchtur på skidorna.

Vegetarisk couscousrätt som blev kvar efter sommarens fjällturer blev en bra lunch efter några kilometers skidåkning.

Tälttur i Östergötland

Efter nyårsturens äventyr fattade jag beslutet att byta vintertält. Efter en annons här inhandlades ett stycke HB  Keron 3GT och ett Nallo 3GT avyttrades. Nallot var ju rymligt det med, men Kerontältet ger ju känslan av att befinna sig i en badmintonhall... Jäklar vad stort det är! Och bra ventilationsmöjligheter har det. Och dubbla absider. Fast det väger väl en sådär 1,5 kg mer än det förra tältet. Närmare 5 kg alltså...

Jag och sonen skidade ut till en liten dunge på en myr i lördags och upprättade nattläger. På en sån här tur hade vi ju naturligtvis kunna tagit nåt av tvåmanstälten vi har, men syftet var att kontrollera Kerontältet innan fjällturen om några veckor.  Det är ju inte där ute man vill upptäcka att nåt är trasigt...

Pannan var med även nu. Vi valde dock att variera oss lite och istället för kolbulle blev det nygräddat bröd och stekt halluomitill middag. Och sidfläsk. Det behöver inte vara så märkvärdigt alltid. Det räcker ju med att det är gott. 

Är så glad att dela friluftsintresset med tonårssonen. Har förstått att alla inte har riktigt samma tur just i den fasen av barnens uppväxt...

Vi satt och pratade vid elden till halv elva på kvällen innan vi kravlade ner i sovsäckarna. Några minusgrader bjöd nog natten på för när jag var upp och gubbkissade bet det på rätt bra. Trots det sov vi bra och vid halv åtta på morgonen var vi på benen igen. 

Till frukost körde vi samma meny som på kvällen innan men halluomin byttes ut mot äggröra.

It ain’t over ’til it’s over... 

Väl hemma måste man ta hand om prylarna. Men det är ju ett kärt besvär. Särskilt när man får putsa kängor. Love it!!

Bonusbilder

Vi gick igenom sovsäckslagret i skrubben. Längst in, föga använd de senaste två decenierna hittade vi denna! Kultigt värre! :-D

Den här kartongen hittade vi på vinden för några år sedan. Ville bara dela den för den är så fin. Används numera som dekoration i en vägginstallation avsedd för vinterhalvåret. Undrar vad det stog på de andra skridskolådorna? De utan stålskenor alltså... ;-) Nog för att jag vet att benskridskor förekommit i vissa gamla kulturer, men riktigt så gamla är de ju inte.

Det var allt för den här gången. God tur!

Ps

Nästan allt.

 En tur jag själv inte var med på men bilden utstrålar så mycket friluftslycka att den måste delas. S tog bilden.

Så fint det kan bli antar jag. Sonen på Nipfjället.

S tog också den här bilden på temat ”Alla livets vägval”  eller om det var ”Vikten av att inte glömma att båda skidorna bör åka på samma sida om trädet” ;-D