Njoatsosvágge ligger i Sareks sydvästra del och är en av nationalparkens längsta sammanhängande dalar, i sin helhet ungefär 32 km lång. Den är mycket varierande och naturskön. Här finns flodlandskap och myr. Här finns björkskog och barrurskog. Här finns alpina fjällhedar och dramatiska bergstoppar.
Ett märkligt förhållande med Njoatsosvágge är att den för fjällvandraren är både känd och okänd. Den norra halvan är välbekant som vandringsled, medan den södra i stort sett är odokumenterad. Ytterst få människor rör sig i detta område och inga färdstråk har skapats för vandrare. De enda stigar som finns är de som renar och vilda djur har trampat upp. Men förr i tiden användes dalen som transportled, åtminstone under vintern.
Genom dalgången rinner ett stort vattendrag, Njoatsosjåhkå. Detta förenar sig längst i söder med jokken från Tjuoldavágge och bildar där en slingrande och älvliknande vattenfåra. Det deltaland som bildats – Änok – har få motsvarigheter i fjällvärlden och måste betecknas som unikt.
Njoatsosjåhkå är dalens pulsåder. Den ändrar utseende och karaktär många gånger. På detta foto (som min kamera pga en regnskur fick för sig att ta i svartvitt) är den bred och lugnflytande. På andra sträckor kan den se helt annorlunda ut.
Inledningsvis får man också konstatera att Njoatsovágge inte är befriad från hot. Det kanske största framtida hotet är förknippat med den stora järnmalmsfyndigheten i Ruovddevárre som ligger där vattendragen Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå möts. Om en brytning skulle bli aktuell här skulle hela de södra delarna av Njoatsosvágge och Tjuoldavágge förstöras, liksom deltalandet Änok.
Njoatsosvágge – från norr till söder
Från passpunkten - nära dalgångens mynning i nordväst - sjunker dalbotten från mer än 1000 meter över havet till knappt 400 meters höjd, den nivå som finns vid sammanflödet av Njoatsosjåhkå och Tjuoldajåhkå. Sexhundra meter är en mycket stor höjdskillnad för en dalgång i Sarek. Exempelvis Rapadalen/Ruohtesvágge har endast fyrahundra meter.
De översta bergen i dalgången är branta och dramatiska, med namn som är välkända för många fjällvandrare: Vássjábákte, Bulkas, Tsahtsa med flera. Välkända är också de tre stora sjöarna i nordväst: Alep, Gasska och Lulep Njoatsosjávrre. Dessa har klart vatten och deras tillflöden kommer således inte från glaciärer. Grumligt glaciärvatten kommer först med den strida Luohttojåhkå, ett vattendrag som ofta bereder fjällvandrare problem att ta sig över. (Här är det värt att påpeka att samtliga Njoatsosjåhkås tillflöden som kan vara svåra att vada finns på dalgångens östra sida – på den västra är vattendragen små och obetydliga norr om Tjuoldajåhkå.)
Väster om passpunkten i Njoatsosvágge ligger dessa två små sjöar: Skiejakjávrásj och Tjåggƞårisjávrásj. Vattnet från dessa rinner alltså västerut och kommer inte ner i Njoatsosjåhkå. I bakgrunden breder Padjelantas lågfjäll ut sig. Fotot taget från NV-sluttningen av Tjågƞåristjåhkkå.
Fotot ovan är taget från passpunkten, i riktning mot SO. Vássjábákte till höger, och nedanför dess stup ligger Alep Njoatsosjávrre. Bakom denna skymtar de två nedre sjöarna.
Vy mot NV och övre Njoatsosvágge, från Tjievrras SV-sluttning.
Vid sidan av högslätten Luohttoláhko vidgar sig dalbotten och bildar ett idylliskt ängslandskap där renar ofta betar – Njoatsosvágge är nämligen renflyttningsled. Ett stycke längre nedströms får Njoatsosjåhkå ta emot ytterligare glaciärvatten från den sammanflutna jokken Skajdasjjåhkå och Bálgatjåhkå, vilket gör den vattenrik och bitvis ganska djup.
Vy ner i den centrala delen av Njoatsosvágge, fotograferad från Loametjåhkkås sluttning. Vattenfåran närmast är Skajdasjjåhkå/Bálgatjåhkå som flutit ihop till höger utanför bild. Längre bak kommer Luohttojåhkå in från höger. Bergkullen mitt i bild är omnämnd av Axel Hamberg som Jamikvaratj men har (vad vi vet) aldrig funnits med på någon statlig fjällkarta. Detta kommer att ändras och Lantmäteriet tar in den med namnet Jámekvárásj.
Via ett lågt och brett vattenfall (öster om bergknallen Goabrekbákte) forsar Njoatsosjåhkå ner i en stor bassäng som på fjällkartan är markerad med punkten 638 (en ö i bassängen). Bassängen är en förtjusande "badpool" med grusbotten. Men vattnet är relativt djupt så detta är inte ett helt idealiskt vadställe över Njoatsosjåhkå.
Ön 638 intill ”badpoolen”, fotograferad med teleobjektiv uppifrån Loametjåhkkås sluttning.
Från topparna kring Pårte och från Tjievrra kommer Ruopsokjåhkå och fyller på vattenmängden. Högre upp rinner Ruopsokjåhkå i en djup och brant ravin som är avskräckande för dem som vill ta sig över den. Men nere i Njoatsosvágge delar sig jokken i två lättvadade grenar på flack mark. Söder om Ruopsokjåhkå börjar det okända Njoatsosvágge. Nästan inga fjällvandrare färdas denna sträcka som är en och en halv mil lång och innehåller ungefär halva dalgången.
Den allt större Njoatsosjåhkå ringlar vidare söderut utmed Sähkoks långsträckta SV-sluttning innan den förenas med Tjuoldajåhkå för att slutligen nå Änok.
Njoatsosvágge söder om bergknallen Goabrekbákte (som ligger till höger, precis utanför bild). Den lilla ön 638 syns tydligt. Njoatsosjåhkå möter strax därefter Ruopsokjåhkå. Foto från Loametjåhkkås sluttning.
Nedre Njoatsosvágge, sett från Sähkoks sluttning. Njoatsosjåhkå rinner i högerkanten av fotot, förbi bergknallen Tjoares som syns mitt i bild. Den lilla sjön är betecknad med 476 på fjällkartan. Foto: Anders Gudmundsson.
Fotona är tagna av Hans om inget annat anges.
